Seinabo Sey övertygar även på modersmålet
Publicerad 2026-03-13
ALBUM Seinabo Sey vill ibland lite för mycket men gör icke desto mindre en sympatisk debut på svenska.
Seinabo Sey
Välkommen hem
Saraba/Universal
POP Att som engelskspråkig svensk artist några skivor in i karriären byta språk till svenska har för ganska många varit en bra väg till en bredare publik och djupare förankring. Samtidigt är det ett inte sällan kritiserat drag, främst brukar det ibland anses att det är att ge upp en internationell karriär att börja sjunga på modersmålet.
På vägen mot det här albumet, Seinabo Seys fjärde och hennes svenskspråkiga debut, har även hon fått ta del av den sortens insinuationer. I biografin till ”Välkommen hem” säger hon att den inställningen känns lite sorglig och funderar över vad det säger om vårt lands självbild.
Jag håller med. Varför inte få släppa musik på svenska när man lever och primärt verkar i Sverige? Det vikiga är ju att man har något väsentligt att berätta.
Och hur mycket husgudinna Beyoncé än må vara för 35-åringen från Halmstad har hon alltid haft väldigt mycket svensk popmusik i sig, musikaliskt tämligen ointresserad av att låta sig stoppas ned i ett enda fack som hon alltid har varit.
Till det här albumet valde Seynabo Sey en studio i Visby inte minst för att mycket av Tomas Ledins musik har kommit till där. Även ”Kristina från Duvemåla” och Monica Zetterlund liksom 90-talssoul som Lisa Nilsson och Mauro Scocco har tjänat som inspiration till låtarna.
Som vokalist glimrar Sey givetvis även på modersmålet, inte minst i ballader som den nattklubbsrökiga ”Nyanser av blå” eller bitterljuva ”Den första sommaren”, skriven av Anna Ahnlund från Dina Ögon.
Det finns mycket att tycka om även med den Kaah/Eric Gadd-souliga ”Gudarna” och starka ”Din sång”, eventuellt den sista låten som skrivs om den relation som nästan alla Seys kärlekssånger handlat om.
Samtidigt känns det som att Sey och hennes fem producenter ibland vill lite för mycket i sin ambition att nå ut med den här skivan.
”Hitta någon”, gjord med Ludwig Kronstrand och Axel Liljefors från Hov1, är sannolikt albumets mesta radiolåt men kanske inte den som är mest Seinabo Sey. Den soft poprockiga ”Crazy” landar hon inte heller riktigt i. Och även om det troligen finns goda personliga anledningar till att vännen Yasin är med och läser en sura ur Koranen i ”Yasins bön” tillför låten kanske inte så mycket till helheten.
Icke desto mindre är det här ett sympatiskt steg av en av våra främsta röster. Hon får mer än gärna fortsätta varva det hemvävda med det internationella framöver, för hon känns precis lika hemma i båda världarna.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik