Rösten är ett amerikanskt och svårslaget mirakel
Publicerad 2025-10-24
ALBUM Rösten tar inga fångar.
Det är omöjligt att värja sig mot Brandi Carlile.
Brandi Carlile
Returning to myself
Interscope/Universal
COUNTRY/ROCK Efter en 20 år lång karriär nådde Brandi Carlile till slut Sverige i somras. Konserten på Cirkus i Stockholm belönades med fem plus av Aftonbladets Håkan Steen. Steen är, till skillnad från 98 procent av alla andra kritiker därute, extremt sparsam med sina femmor. När han delar ut högsta betyg så lyssnar man. Det är lika gammalt som ett djungelordspråk i serietidningen Fantomen.
Jag var inte där. Känslan av att ha missat något överväldigande blir inte mindre av Carliles nionde album. Det kan tyckas konstigt att tänka på konserter när man lyssnar på en skiva men det är så tydligt att den här rösten behöver, eller snarare kräver, en liten eller mellanstor lokal för att komma till sin rätt. Det hörs hur den utan minsta ansträngning kan ta över ett rum. Det har den alltid gjort, oavsett om Brandi Carlile har sjungit solo, tillsammans med Elton John eller i gruppen The Highwomen. Jag kan till exempel avundas alla som fortfarande inte har hört en låt som ”Right on time”.
Idolen Joni Mitchell är aldrig långt bort i Brandi Carliles musik. Melodierna blir med andra ord aldrig förutsebara i de välbekanta och öppna ljudlandskapen. Emmylou Harris makalösa album ”Wrecking ball” svävar också runt i bakgrunden på flera låtar. Bland producenterna märks Aaron Dessner från The National och Justin Vernon från Bon Iver. Två av samtidens finaste kvalitetsstämplar.
Man vet att ”Returning to myself” är ett av årets album redan i första låten.
BÄSTA SPÅR: ”Anniversary”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik