Årets 20 bästa album
Aftonbladets musikskribenter väljer sina favoriter från 2025
Publicerad 2025-12-22
ÅRSLISTA Aftonbladets musikrecensenter Markus Larsson (ML), Per Magnusson (PM) och Håkan Steen (HS) har efter hårda överläggningar lyckats enas om vilka som var årets 20 allra bästa album.
1 LUX (ROSALIA)
En svensk låtskrivare har kallat Rosalía för musikens motsvarighet till koriander. Att ”Lux” skulle bli en vattendelare var givet på förhand. Den katalanska drottningen av weird utmanar en samtid som har låst fast sig vid att popmusik ska vara ett generiskt mått på framgång. Eller en värld som ser nationalism som en dygd och mångkultur som fienden. Den klassiskt skolade artisten sjunger på 14 olika språk och rör sig över minst dubbelt så många genrer. Med utgångspunkt i den klassiska musikens dynamiska crescendon, och med övertygelsen om att musiken är ett ljus som alltid lyser starkast när världen är som mörkast, bygger hon en andlig koloss som inte liknar något annat. Ibland kan en skivas betydelse mätas i hur mycket folk anstränger sig för att förklara att den inte alls är så bra som vissa tycker. Gärna på svenska kultursidor i en kvällstidning som i princip lade ner sin musikbevakning innan pandemin. Musik som ingen vill bråka om är rätt poänglös. Det finns en anledning till att samma öde exempelvis inte drabbade Taylor Swift, Sabrina Carpenter och Pulp i år. (ML)
2 SABLE, FABLE (BON IVER)
Det var som att den makalösa och sorgliga debuten ”For Emma, forever ago” kastade en lång skugga efter sig. På femte albumet hände till slut någonting. ”Sable, fable” är upplyftande lovsångsmusik på adult contemporary-botten. Som solen i ögonen efter en seglivad vinter. (PM)
3 VIAGR ABOYS (VIAGRA BOYS)
Det finns inte många band som döper en låt efter sångarens hund, lägger in en tvärflöjt i det lösa groovet och skriver en text om, tja, politik och foliehattångest ur hundens perspektiv. En hund med kassa tänder, dessutom. Viagra Boys kan fortfarande vara det roligaste som har hänt svensk rock sedan The Hives slog igenom. (ML)
4 BABY (DIJON)
Fanns det någon som kunde aspirera på titeln ”årets Frank Ocean” så var det Dijon Duenas. På andra albumet kastade Los Angeles-sångaren, i ständig maskopi med samarbetspartnern Mk.gee, reverbdränkta idéer på en målarduk. Ett fängslande r’n’b-konstverk. (PM)
5 RETURNING TO MYSELF (BRANDI CARLILE)
Inte bara gjorde hon årets konsert. På sitt åttonde album skriver Brandi Carlile så gedigna, själfulla låtar att få torde kunna argumentera emot att vi har att göra med en av vår tids mest kompletta artister. Och hör hur hon sjunger, i till exempel ”Anniversary”. (HS)
6 GETTING KILLED (GEESE)
Nick Cave och Patti Smith är fans. Vampire Weekend har anlitat dem som förband. Fjolårets soloalbum från frontmannen Cameron Winter banade väg för denna osvikliga indierockhajp. New York-kvartettens konstigaste och bästa skiva hittills är ljudet av popbandets eviga pånyttfödelse. (PM)
7 MJUK EXTAS (PEDER STENBERG)
Med samma eftertänksamma finess som vi känner från hans låtar till Deportees växlar rösten från Vindeln över till solopop på svenska. Stärkande vardagsfilosofi och musik som doftar välkurerad skivsamling och bred svensk 90-talsradio på samma gång. (HS)
8 REMEMBERING NOW (VAN MORRISON)
Efter årtionden av album som knappt går att lyssna på utan att somna återvände Van Morrison med sin mest besjälade keltiska soul sedan, få se nu, ”The healing game”. Varken han, eller melodierna, har förlorat sin ”sense of wonder”. En remarkabel comeback. (ML)
9 WEST END GIRL (LILY ALLEN)
Efter sju tysta år återvänder London-sångerskan med 14 brutalt uppriktiga låtar om separationen från ”Stranger things”-skådisen David Harbour. Men Lily Allen vore inte Lily Allen om hon inte slog in smärtan med syrlig humor och fyndig, högst modern pop. (HS)
10 ADDISON (ADDISON RAE)
Tre unga tjejer – Addison Rae och låtskivarna Elvira Anderfjärd från Nacka samt Los Angeles-baserade Luka Kloser – tog sig an det sena 90-talet med ungefär lika mycket respekt som skidåkaren Alvar Myhlback har för intervjuer. Årets popalbum i min bok. (PM)
11 SAD AND BEAUTIFUL WORLD (MAVIS STAPLES)
Röstens årsringar blir bara starkare. Det är också det som är musikens främsta behållning. Femtonde albumet för tankarna till Leonard Cohens och Johnny Cashs respektive farväl. Den 86-åriga sångerskan sjunger som om varje frasering kunde vara den sista. (PM)
12 WILLOUGBY TUCKER, I’LL ALWAYS LOVE YOU (ETHEL CAIN)
När en queer 27-åring på autismspektrat viskar såriga, utdragna southern gothic-berättelser om amerikansk arbetarklass får vi ännu ett egensinnigt bevis på att personliga erfarenheter fortfarande är den bästa vägen till verklig framgång. (HS)
13 EUSEXUA (FKA TWIGS)
På ”Eusexua”, och uppföljaren ”Eusexua afterglow” som släpptes senare, fortsätter den brittiska visionären att placera sin pop så långt bort från årets ”Spotify wrapped”-listor som det går att komma. Det låter som att The Knife har remixat Madonna. (ML)
14 ESSEX HONEY (BLOOD ORANGE)
En vacker och stundtals hjärtskärande uppväxtskildring där multibegåvningen Devonté Hynes tog sig an svunna trauman och klädde dem i en skoluniform av 80-talsdoftande och spirituell r’n’b-pop – givetvis med tröstande saxofon ringlad på toppen. (PM)
15 LOTUS (LITTLE SIMZ)
Efter att brutit med kollektivet Sault och dess chefsproducent Inflo river Little Simz ut sitt hjärta av ilska. Hon dammar in sina verser i jazz, afrobeat, rap och funk. Den kreativa friheten påminner om Kokoroko och Ezra Collective och andra magnifika namn på 2000-talets brittiska jazzscen. (ML)
16 PLANTING BY THE SIGNS (SG GOODMAN)
Redan i ”Teeth marks” hade SG Goodman ett av 2022 års album. Uppföljaren är en ännu starkare rapport från tobaksfälten och bensinmackarna i Hickman, Kentucky. Krocken mellan religiös uppväxt och ett vuxet liv som queer ger extra spänning till de musikaliskt vidsynta indiefolkballaderna. (HS)
17 LIVE LAUGH LOVE (EARL SWEATSHIRT)
Den kaliforniska artistens inre monologer är alltid lika magnetiska. Här får vi 24 minuter av barndomsminnen, basketreferenser, omskrivna 2 Chainz-texter, rent nonsens, äktenskapliga tankar och papparelaterade tvivel. En rap lätt som rinnande vatten. (PM)
18 FOXES IN THE SNOW (JASON ISBELL)
De på alla sätt nakna akustiska americanasångerna om den smärtsamma skilsmässan från artistkollegan Amanda Shires var nog långt ifrån de enklaste som Alabama-sångaren har skrivit. Icke desto mindre resulterade de i ett av hans allra starkaste album. (HS)
19 THE BOY WHO PLAYED THE HARP (DAVE)
Albumtiteln syftar på herden David i Bibeln som är så bra på harpa att han kan fördriva onda andar. Rapparen Dave använder, ödmjukt nog, referensen som en metafor för sitt eget liv. I sönderfallande eller psalmliknande låtar visar Dave vem som är en av 2000-talets skarpaste rappare och poeter. (ML)
20 EX VOTO/THE SILENT LOVE (CHRISTIAN KJELLVANDER)
En filmiskt intim svit, närmast andlig i utforskandet av relationer, naturen och hela varandet. Om Kjellvander gör rock, jazz, country, folk, spoken word eller konstmusik blir helt irrelevant. Allt handlar om att låta sig svepas med in i stämningarna. (HS)
Men hårdrocken då? Lugn, Sofia Bergström summerar allt av värde från det tunga rockåret här!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik