50 bästa låtarna 2024
Aftonbladets musikredaktion väljer årets favoriter
Publicerad 2024-12-28
ÅRETS LÅTAR Det släpps numera fler låtar på en dag än det gjorde under hela 1989 men vi har som vanligt lyckats sålla fram de 50 allra bästa.
I juryn: Markus Larsson (ML), Per Magnusson (PM) och Håkan Steen (HS).
1 YOUNG LION (SADE)
Nya låtar med Sade är sällsynta. Till skillnad från de flesta verkar den brittiska artisten måttligt intresserad av att synas eller höras. Hon tar också längre och längre pauser. Mellan 1984 och 1988 släppte hon tre album, vilket är ett hisnande tempo i hennes fall. Mellan 1988 och 2024 har hon bara gett ut tre studioalbum till. Och de senaste 14 åren har utgivningen krympt till tre nya låtar, varav ”Young lion” är den senaste. Genom åren har hon skrivit flera låtar om och till sitt barn. Balladen ”By your side” uttrycker en villkorslös kärlek som känns allmängiltig, privat och starkare än en förälskelse eller vanlig relation. ”Young lion” är fortsättningen, men den här gången vill Sade säga något annat. Hon ber om förlåtelse. Hennes son påbörjade en könskorrigering 2016 och lever i dag som transman. När Sade uttrycker en förälders skuld och skam, att hon inte såg vad hennes son behövde, säger hon mer än hundra tusen fördomsfulla inlägg på sociala medier. ”Young lion” ingår i samlingsalbumet ”Transa” vars syfte är att skriva om berättelsen om trans- och ickebinära människor och visa att de är en naturlig del av ett samhälle och inte, som alldeles för många uppfattar dem, ett hot. Låten är förtrollande och den senaste delen i en unik karriär. Allt som Sade har gjort mellan första singeln ”Your love is king” och fram till ”Young lion” är egentligen ett 40 år långt och sparsmakat album som saknar utfyllnad och dåliga spår. (ML)
2 BIRDS OF A FEATHER (BILLIE EILISH)
Med lika delar nutida r’n’b och Harry Nilsson-doftande pop levererar Billie Eilish inte bara en av årets finaste kärleksförklaringar utan också sin kanske mest evergreen-benägna hit hittills. (HS)
3 GOOD LUCK, BABE! (CHAPPELL ROAN)
Det låter som att tårar faller ner i ett glas champagne. ”Good luck, babe!” är inte bara en av årets mest fulländade låtar. Den är ännu ett bevis för att nästan all popmusik av betydelse är queer. (ML)
4 ESPRESSO (SABRINA CARPENTER)
Musiken borde ställas ut i någon form av monter, texten användas som studieunderlag i låtskrivarutbildningar. Jag skulle vilja sträcka mig så långt som till att kalla ”Espresso” för konstmusik. (PM)
5 SPEYSIDE (BON IVER)
En akustisk gitarr, en förvrängd röst och ett stråkinstrument. Justin Vernon behöver inte mycket för att låta modernare och, ja, mer än 99 procent av alla andra artister som klär musiken i flanellskjorta och skägg. (ML)
6 FINAL RESCUE ATTEMPT (NICK CAVE & THE BAD SEEDS)
Nick Cave sjunger en av årets starkaste sånger om kärlek och lyckas dessutom ge frasen ”I will always love you” nytt liv. (HS)
7 SADNESS AS A GIFT (ADRIANNE LENKER)
Det gick inte, trots att båda ville. Men minnet är varmt och vemodet en gåva att bära med sig. I en liten stuga i skogen föds modern folkpopmagi med bara lite gitarr, fiol och en röst full av gråskalor. (HS)
8 FEAR WHEN YOU FLY (CLEO SOL)
70-talssmooth, lätt gospeltintad soul av en sort som inte borde gå att göra relevant längre. Men när Sault-kollegan Inflo plockar fram de allra finaste nyanserna ur Cleo Sols röst uppstår stor balladkonst. (HS)
9 NOT LIKE US (KENDRICK LAMAR)
Årets mest upplyftande och obehagliga hatlåt. En förödande uppercut som avgjorde den verbala boxningsmatchen mellan Kendrick Lamar och Drake i våras. Frågan är om den senare kan resa sig igen. (ML)
10 TILL HÄLFTEN MÄNNISKA, TILL HÄLFTEN MODERAT (THE TARANTULA WALTZ FEAT. MARKUS KRUNEGÅRD)
I en tid där det verkar som att nästan inga artister vågar vara politiska för att det skadar deras sponsorer och rykte på sociala medier får The Tarantula Waltz nog. Ett förtvivlat vrål mot alla former av bekväm likgiltighet. (ML)
11 TJUVEN (CIVIL POLIS FEAT. INFINITE MASS)
Civil Polis stjäl både beatsen och en låt från Infinite Mass – och gör dem bättre. I en rimligare värld skulle ”Tjuven” strömmas mer än Bolaget på Spotify. (ML)
12 DEEPER WELL (KACEY MUSGRAVES)
Med sin guldkantade röst har Musgraves förmågan att sjunga de enklaste rader och få dem att kännas in i märgen. I ett slags uppdaterad version av Lou Reeds ”Walk on the wild side” säger hon här hejdå till alla människor som slösar med hennes tid. (PM)
13 FULL PÅ DAN (ANNIKA NORLIN & JONAS TEGLUND)
Ingen sjunger om medelålderns trötta vemod som Annika Norlin. Att vara full på dan är inget som läkarna rekommenderar. Men det kan också vara en ventil och välsignelse. (ML)
14 JOHN LENNON (FAT WHITE FAMILY)
En feberdröm av elektroniska grooves och flöjter där frontmannen Lias Saoudi minns en kväll hemma hos Sean Lennon. Saoudi trodde att han blivit besatt av John Lennons ande mitt framför Yoko Ono. Med tanke på att Lennon mördades för 44 år sen är Lias reaktion väldigt Fat White Family: ”Christ, 1980, that was fucking ages ago.” (ML)
15 CAPRICORN (VAMPIRE WEEKEND)
”I know you’re tired of tryin’/Listen clearly, you don’t have to try”. Att säga till någon att den inte längre behöver försöka? Den vänligaste, ödmjukaste och mest romantiska kärleksförklaring jag kan tänka mig. (PM)
16 GUESS (CHARLI XCX FEAT, BILLIE EILISH)
Som om Charli och Billie spelat in en låt över Facetime på ungefär en kvart. I sista versen är det som att duon trollar lyssnaren: ”Wanna guess the password to my Google Drive/You wanna guess if I’m serious about this song”. Skämt eller inte – en jättehit är det i alla fall. (PM)
17 WE CAN’T BE FRIENDS (WAIT FOR YOUR LOVE) (ARIANA GRANDE)
När Ariana Grande och Max Martin gifter Robyns ”Dancing on my own” med filmen ”Eternal sunshine of the spotless mind” uppstår en ljuvligt hjärtskärande popmusik. Allt med Grandes änglalika röst ringlad på toppen. (PM)
18 NEW WOMAN (LISA FEAT. ROSALÌA)
Lisa från sydkoreanska gruppen Blackpink och spanska popstjärnan Rosalìa representerar tillsammans en ny popvärld där ingenting är skrivet i sten. Språket eller bpm-talet behöver till exempel inte förbli detsamma genom en och samma låt. (PM)
19 BIG TIME NOTHING (ST VINCENT)
Klaustrofobidisco med zeitgeist-ambitioner som doftar Bowie och Nine Inch Nails men framför allt lever Annie Clarks ständigt överraskande idévärld. (HS)
20 IF THE SUN NEVER RISES AGAIN (JOHNNY BLUE SKIES/STURGILL SIMPSON)
På albumet ”Passage du desir” förfinar Sturgill Simpson allt som är riktigt bra i hans låtskrivande. Här slänger han till exempel bara ur sig en av årets mest omistliga soulballader. (HS)
21 NORTHERN THUNDER (ZACH BRYAN)
Zach Bryan sjunger först att det här inte har varit hans vecka och år. Sedan vräker han ur sig en refräng som ställer de två mest uppenbara förebilderna i skuggan, Bruce Springsteen och Jason Isbell. (ML)
22 A BAR SONG (TIPSY) (SHABOOZEY)
En av de mest lyckade hybridmodellerna av country, pop och r’n’b som hittills har släppts. Kalla det gärna för honky tonk för Tiktok-generationen. (ML)
23 FUNERAL (DE CLAIR) (HS)
Allt som Clara Rudelius från Karlshamn hittills släppt under namnet De Clair har imponerat djupt med sin moderna twist på klassisk singer-songwriterpop och sitt personliga berättande. Allra bäst var hon i en hudlös stråkballad om kärlekssorg. (HS)
24 GLOW (FRED AGAIN FEAT. DUSKUS, FOUR TET, JOY ANONYMOUS, SKRILLEX)
I detta långsamt stegrande och fenomenala stycke dansmusik låter det som om Avicii skulle ha gjort en låt tillsammans med gästande geniet Four Tet. (PM)
25 SHADOWBOXING (YUNG LEAN)
Yung Lean slåss mot sin värsta fiende – sig själv. Det är svårt att hitta drygt två minuter från 2024 som är lika hypnotiskt ångestladdade. (ML)
26 I’M ON YOUR TEAM (ROMY & SAMPHA)
Två av vår tids finaste brittiska röster hittar varandra i en ljuvlig liten pianoballad om vikten av att ställa upp och finnas där. Sådana kan vi aldrig få för många av. (HS)
27 AFTERLIFE (SHARON VAN ETTEN)
Synthskimrande vacker pop om längtan på första singeln från kommande albumet, med Brooklyn-sångerskans sedvanligt unika känsla för intim storslagenhet. (HS)
28 IT’S ROUGH ON RATS (IF YOU’RE ASKING) (JACK WHITE)
Konsertåret rymde få mer explosiva ögonblick än när White och hans powertrio tog med sig ypperliga överraskningsalbumet ”No name” till Way Out West och dundrade ut den här småknäppa garagebankaren. (HS)
29 I CAN NEVER SAY GOODBYE (THE CURE)
Svårt att plocka ut bara ett spår från det epos som är ”Songs of a lost world”, men den där enkla pianoslingan såväl som det nakna och raka i Robert Smiths text har något magnetiserande över sig. (HS)
30 ACT V: THERE GOES ANOTHER VASE (4BATZ)
Undrar du var den lenaste r’n’b:n egentligen tog vägen? Den gömde sig bara bakom en balaklava. Med sin mjukaste autotune-tenor sjunger den där om kastade vaser till stråkar och sammetsbeat. (PM)
31 SEXY TO SOMEONE (CLAIRO)
Carole King-groove, valthorn och vintagesyntar. En oemotståndlig refräng och nutida sovrumspoesi. Claire Cottrill från Massachusetts framstår alltmer som en av sin generations mest älskvärda artister. (PM)
32 PERFECT STRANGER (FKA TWIGS)
Ingen gör konstpop för höfterna som FKA Twigs. Andra singeln från januari-albumet ”Eusexua” är ett av de finaste exemplen. Och självaste Phoebe Waller-Bridge dyker upp i videon. (HS)
33 LIFE (JAMIE XX & ROBYN)
Svårt att välja låt när Jamie XX fyller albumet ”In waves” med gäster som The Avalanches och The XX-vännerna Romy och Oliver Sim, men en blåssprudlande dansgolvsbanger med självaste Robyn är förstås svår att moststå. (HS)
34 KITE (BENJAMIN INGROSSO)
Få har lyckats fånga känslan av att vara ung och kär lika bra som Benjamin Ingrosso i ”Kite”. Refrängen hoppar högre än Armand Duplantis i stav. (ML)
35 EVER SEEN (BEABADOOBEE)
Om tv-serien ”OC” fortfarande funnits hade den filippinsk-brittiska sångerskan med det omöjliga artistnamnet och hennes euforiskt sorgsna ballad varit given under eftertexterna efter ännu ett upprivet gräl mellan Ryan och Marissa. (PM)
36 ORANGE SODA (FAERYBABYY)
Den indie som kisar mot brittiskt 80-tal lever uppenbarligen fortfarande. Faerybabyy är ett bevis på att den nog helst bör göras av purung gen-Z-tjej från Texas med fäbless för läsk-klingande titlar. (PM)
37 DET ÅRETS KALLASTE KVÄLL (THÅSTRÖM)
Thåström verkar i ett helt eget universum där förtätningen byggs med små medel och framåtrörelsen är ständig men subtil. Det är därför det sprakar till när han knyter ihop sin Berlin-säck med Bowie-bekanta Nina Simone-covern ”Wild is the wind”. (HS)
38 MAGGIE BROWN (H SELF)
Något hände när David Ritschards låtskrivarpartner Henric Hammarbäck växlade över till svenska även i sin egen musik. De skarpsynta underdogsångerna på albumet ”Skälva” har vuxit hela hösten. (HS)
39 SMALL CHANGES (MICHAEL KIWANUKA)
Lite i skymundan fortsätter Michael Kiwanuka att släppa den ljuvligaste, varmaste och mest sympatiska duggregnssoul som går att hitta. (ML)
40 DAUGHTER (BEYONCÉ)
En varning till den som bedrar Beyoncé, eller den roll hon spelar i ”Daughter”. Hon är sin fars dotter, kallare än vattnet där Titanic sjönk. Att Bey sjunger ett parti från den italienska operan ”Caro mio ben” är logiskt. ”Daughter” är en spagettiwestern där Clint Eastwood har bytts ut mot r’n’b. (ML)
41 BINDING (NILÜFER YANYA)
Som om Courtney Love och Solange hade mötts på ett kafé någonstans i västra London och plitat ner sina sköraste tankar på en servett och sedan spillt lite på densamma. (PM)
42 PURE LOVE (DJ KOZE FEAT. DAMON ALBARN)
Det djupa vemodet står i kontrast till det lekfulla i att en sångtagning där Damon Albarn flabbar till aldrig klipptes bort. Och missa nu för guds skulle inte isbjörnsvideon, vinterns finaste. (PM)
43 GIRL, SO CONFUSING (CHARLI XCX FEAT. LORDE)
Ett av årets mest rörande ögonblick är när Lorde förklarar varför hon har undvikit Charli XCX. Hon trivdes inte med sin kropp, hade försökt svälta ner sig och skämdes för att synas på samma bilder. Duetten är bland det mest uppriktiga som har släppts om de krav och blickar som kan knäcka en tjej 2024. (ML)
44 JAG TROR JAG BEHÖVER DIG (N TULL)
Denna oemotståndliga soulballad sjungen på mjuk skånska mynnar ut i spirituell dansmusik för vardagsrummet. Musiken påminner om samma försiktiga vädjan som kommer med refrängen: ”Känns som allting kanske lugnar sig”. (PM)
45 TOGETHER (CHANCE THE RAPPER FEAT. DJ PREMIER)
En text om bostadspolitik och förlusten av kollektivism. Ett löjligt uppsluppet hiphopbeat. Chance briljerar med sin nasalt varma röst i denna rapens motsvarighet till filmen ”Tillsammans”. (PM)
46 HIGHER (KOKOROKO)
Den åtta personer starka London-gruppen kanaliserar den musik och de artister som de själva växte upp med: afrobeat, highlife och jazz. Fela Kuti, Tony Allen och Ebo Taylor. Den musikaliska värmen hörs i varje melodi, rytm och harmoni. (PM)
47 ILY (JOSEF SLUNGE)
Raplåtar som representerar Västra Hamnen i Malmö växer inte på träd. Det gör inte heller rappare som Josef Slunge. Den Göteborgsbördige artisten, som i år bland annat samarbetade med Håkan Hellström, är en Turning Torso på den svenska scenen. (PM)
48 WHAT WE HAD (GILLIAN WELCH & DAVID RAWLINGS)
Fler borde uppskatta att de lever och andas samtidigt och på samma planet som Gillian Welch och David Rawlings. ”What we had” är ett litet mirakel där The Carpenters varmaste melodier odlas på amerikanska landsbygden. (ML)
49 ROSEN (VILMA FLOOD)
Att ge sig på något så söndertolkat som Bette Midlers ”The rose” 2024 borde inte gå. Men när Vilma Flood gör balladen på svenska, backad av Christian Kjellvander, sjuder den milt uttryckt upp på nytt. (HS)
50 I GUESS TIME JUST MAKES FOOLS OF US ALL (FATHER JOHN MISTY)
Åtta och en halv minuts ypperligt fluffig soulrock av sedvanlig joshtillmansk slagfärdighet och självironi. Bland annat berättar vår amerikanske vän om när han tackade nej till omslaget på Rolling Stone. Och fick höra att han var den i särklass minst kända artisten som någonsin gjort det. (HS)
Men hårdrocken då? Lugn, Sofia Bergström summerar som vanligt metalåret här!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik