Thomas Stenström vinner på småstadscharm
Publicerad 2025-08-24
KONSERT På sommarens enda spelning vinner Thomas Stenström över duggregnet med småstadscharm och sunda värderingar.
Det, och ett visst mått av Oasis.
Thomas Stenström
Plats: Zinkensdamms IP, Stockholm. Publik: 15 000 (slutsålt). Längd: Två timmar och 35 minuter. Bäst: ”Ser du månen där du är ikväll? (Tillsammans igen)” med Maja Francis och ”Svagare än jag” med Ida-Lova. Sämst: Två och en halv timme är i längsta laget, även för Uddevallas Bruce Springsteen.
Sommaren verkar redan ha gett upp mot hösten när tusentals vadar mot Zinkensdamms IP med vinpavor i ett stadigt grepp om halsen. Från glassvagnen beställs varm choklad.
Tolv svenska flaggor är hissade längs läktaren, som för att sturskt stoltsera släppet av Thomas Stenströms nya album ”Sverige” som kom i fredags.
Klockan fem minuter över åtta släcks lyktorna över konstgräsmattan och Uddevalla-sonen kommer in i trenchcoat och drar en djup suck. I kväll gör 37-åringen årets enda spelning.
Inledande ”Forever young” sjungs med näven i luften. Stenström har en artikulerad arenastämma, likt en Bohusläns Brandon Flowers. Musiken är som gjord för att ölskvalas till på en betongläktare i tolv grader Celsius. På så vis påminner konserten lite långsökt om ett svenskt svar på Oasis återförening.
Bakom mig följer tre killar i kavaj parallellt Viktor Gyökeres framfart i Premier League. En tjej framför mig postar en Insta Story på tapas.
Thomas Stenströms svenska rock har många förlagor.
”Lång väg till toppen” låter så mycket Lars Winnerbäck att det är tur att denne flyttat till Oslo. ”Vill du ha mig?” blir på scen en uppdaterad ”(Oh la la) Jag vill ha dig”.
Framförd i vitt linne framstår extranumret ”Slå mig hårt i ansiktet” som Stenströms egen ”Ramlar”. Finalen ”Hej hallå” springer i kapp med Veronica Maggios rusande pop.
Herregud, han har till och med en låt som heter ”Blåjeans”.
Även den saxofonstinna Bruce Springsteen-tolkningen ”Väntar på en solig dag” säger någonting om artistens musikaliska rötter.
Jag letar efter något som bara är Thomas. Jag tror att jag hittar det i en okonstlad person och, framför allt, småstadsperspektivet. ”Det här är den enda platsen på Södermalm som ser lite ut som Uddevalla. Det är därför jag är här i kväll”, säger han.
Och visst har Stenström saker att säga om hur det är att stöpas i sten och älska ljudet av motorvägen för att det är en lockelse mot någonting annat, inte minst på senaste ”Sverige”.
Känslan är dock att publiken inte riktigt är med på noterna i de nya albumspåren (till deras försvar har de bara haft 24 timmar på sig att plugga texterna).
Denna afton gör i alla fall Stenström allt vad han kan för rocken. Springer från sida till sida av scenen, rusar uppför trappor, kollapsar teatraliskt på golvet.
Några gäster förgyller också föreställningen.
Den skotska hymnen ”Ser du månen där du är ikväll? (Tillsammans igen)” blir till en fin telefontändarballad när Maja Francis kommer in som klockrent countryväsen.
Ida-Lova plockas upp från publikens front för en laddad version av Stockholmssångerskans egen låt ”Svagare än jag”.
Även Thomas Stenströms antirasistiska tal innan ”För Sverige genom tiden” sitter som en straffspark i krysset på Zinkensdamms IP, innan ”Cigarettes & alcohol” och fyrverkerier får ringa ut rocksommaren 2025.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik.