Hoppa till innehållAftonbladetAftonbladet

Dagens namn: Anneli, Annika

The Hellacopters är inne i en ny formtopp

Publicerad 2025-02-01

The Hellacopters är självklara scenunderhållare.

KONSERT The Hellacopters är självklara underhållare som gång på gång vrider upp energinivån till max.

På Vasateaterns scen blommar det svenska rockbandet ut i sin fulla, fantastiska prakt.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
The Hellacopters
Turnépremiär: Vasateatern, Stockholm. Publik: Utsålt, så runt 900 personer. Längd: Strax under 90 minuter. Bäst: ”Soulseller”, ”By the grace of God” och ”So sorry I could die”. Nicke Andersson har aldrig sjungit bättre. Sämst: Inte mycket att anmärka på, men går inte riktigt igång på ”Do you feel normal”.


Det är på dagen 30 år sedan som The Hellacopters gjorde sin första spelning. Med ett gratisgig på nattklubben Kolingen i Gamla Stan inleddes ett nytt kapitel i svensk rockhistoria.

I helgen firas jubileet på Vasateatern. Kvällens konsert är den första av tre och därmed fansens första möte med material från dagsfärska ”Overdriver”, bandets andra album sedan den storstilade återkomsten 2016.

Det nya albumet är uppkallat efter en ikonisk gitarrpedal. Skivomslaget, som föreställer pedalen framför flera rader av uppsträckta händer, är en träffande en spegling av innehållet – kraftfull rock född ur en dyrkan till gitarren och riffet.

Rock som skapad för att upplevas live. För det är på scenen, i strålkastarljusens varma sken, som både bandet och låtmaterialet blommar ut i sin fulla prakt.

Imponerande högintensivt

På Vasateatern händer det ganska så omedelbart. Inledande ”Token apologies” från nya skivan är känns förvisso som försiktigt förspel – jag gissar att bandet är pirriga av premiärnerver – men från ”Wrong face on” och framåt vrids energinivån gång på gång upp till max.

Kvintetten behöver ingen rekvisita, ingen pyroteknik och inga storbildsskärmar. Musiken, som hämtas från i stort sett hela diskografin, talar för sig själv. Från punksmutsiga käftsmällar som ”Born broke” och ”You are nothin’” till ”High Visibility”-rariteterna ”Baby borderline” och ”Sometimes I don’t know” via Halleluja-momentet som är ”The devil stole the beat from the lord”. Såklart piskar även den liveskygga The Robots-covern “In the sign of the octopus”, som i afton gästas av sångaren Odd Ahlgren, upp en närmast berusande stämning.

Vackert väderbiten röst

Nicke Anderssons raspiga röst har åldrats oerhört väl genom åren. Nuförtiden låter den vackert väderbiten. Frontmannen levererar dessutom varje stavelse – och gitarrsolo – med stor emfas och entusiasm.

Detsamma går att säga om övriga bandmedlemmar, som alla får chansen att skina i solon. Och många solon blir det. Det ena mer eggande än det andra.

Dregen återhämtar sig fortfarande från en omfattande handskada, vilket innebär att Luis Gerardo “LG” Valeta från det spanska rockbandet ’77 ännu en gång rycker in som vikarie. Valeta känns självklar på scenen, som att han alltid har stått där på höger flank. Samspelet är superbt.

Mållös sångare

Monsterhits från millennieskiftet, som “Toys and flavors”, ”By the grace of god” och “I’m in the band”, får teatertaket att nästintill lyfta. Andersson är som vanligt sparsmakad med orden men kan inte undgå att kommentera den enorma publikresponsen:

– Jag är helt mållös.

Bandets senare material är inte tillnärmelsevis lika actionpackat men desto rikare på nyanser, i både text och musik. ”Leave a mark”, där Andersson reflekterar över arvet som de vill lämna efter sig, sitter på en värme och kärlek som borde konvertera den mest kylslagna av kritiker.

Bandet har heller aldrig låtit bättre än på ”So sorry I could die”, ett vemodigt relationsdrama sprunget ur skakiga livserfarenheter och som de aldrig hade kunnat skriva för 30 år sedan. Jag blir alldeles knäsvag av den kollektiva insatsen.

Det är en imponerande ny formtopp som avrundas med ”(Gotta get som action) Now!”, som känns lika potent i dag som när det först begav sig.

Den amerikanske techentreprenören Bryan Johnson lägger 20 miljoner kronor per år på att hålla sig ung, bland annat genom att injicera stamceller med svenskt ursprung. Han borde i stället blicka mot The Hellacopters, vars rock aldrig tycks åldras.


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik