Mäktigt förtätat Södern-mörker med Ethel Cain
Publicerad 2025-10-29
KONSERT På sitt första Sverige-besök levererar Ethel Cain en förtätad mörkermässa som lämnar avtryck. Vi kan säkert få se henne på en större scen nästa gång.
Ethel Cain
Plats: Fållan, Stockholm. Publik: 1 700 (utsålt). Längd: 92 minuter. Bäst: ”Fuck me eyes”, ”Nettles”, ”Tempest” och ”Sun bleached flies”. Sämst: Inget större fel på poplåtarna i slutet men det är inte där den här artistens storhet finns.
I en alltmer algoritmstyrd musikvärld där minsta gemensamma nämnare-tänkandet breder ut sig när desperata artister försöker generera åtminstone några kronor från streamingtjänsterna tenderar artisterna som verkligen sätter avtryck vara de som går emot alltihop.
Ethel Cain från lilla staden Perry i Florida gör svävande southern gothic-mörka låtar som gärna drar iväg mot sju minuter utan att erbjuda särskilt mycket alls vad gäller publikfrieri. Istället är musiken en rätt egen väv av drönig slowcore, elektronisk shoegaze, uråldrig folk och country.
Icke desto mindre har hon på de tre år som gått sedan debutalbumet ”Preacher’s daughter” hunnit spela förband till Florence & The Machine, Boygenius och Mitski, hamna på Barack Obamas spellista och ha en offentlig beef med Lana Del Rey.
På senare tid har hon även inlett en modellkarriär och blivit kritiserad för smaklöst effektsökeri när hon efter mordet på läkemedelsdirektören Brian Thompson i sociala medier använde hashtaggen ”kill more CEOs”.
Under pågående turné sålde hon bland annat ut hela fyra kvällar i London och när hon i kväll gör Sverigedebut är det både tomt på biljetter sedan länge och sprängfyllt på gästlistan.
Det är förstås intressant att en queer 27-åring på autismspektrat som viskar iväg såriga, utdragna berättelser om den förlorande arbetarklassen i småstads-USA slår an någonting som får allsången att emellanåt formligen dåna på Fållan. Ibland känns entusiasmen hos den huvudsakligen unga publiken nästan taylorswiftsk. Det går att förstå varför fansen ibland kallas ”cainiacs”.
Men så har Ethel Cain också verkligen något.
I passet står det Hayden Silas Anhedönia. Hon valde sitt alias Ethel Cain för att namnet knöt an dels till den gamla söderns kvinnor och dels till Bibeln. Uppväxten i baptistkyrkan, som hon lämnade i tonåren, ligger som ett ständigt tema i musiken.
På scen accentueras det Södern-gotiska av ett mikrofonstativ som både ser ut som ett kors och en gammal telefonstolpe. Trädgrenar hänger olycksbådande över scenen. Mörkröda, illgröna och isigt blå toner färgar den tjocka röken och artisten syns oftast bara som en mörk figur i motljus där hon står i ett slags lövklädd liten berså, omgiven av sitt band.
Hon magnetiserar direkt med ”Janie”, en djupt hjärtsargad ballad avskalad in till benet. I ”Fuck me eyes” väller mäktiga keyboardmattor ut medan allsången dånar i publiken. ”Nettles” är en förtätad folksång med banjo och stråkar.
I en låt som den mer fritt flytande ”Vacillator” sitter hon på huk bakom korset, slänger med håret och sjunger om sex som något som snarare handlar om att dämpa tristess och ångest än kärlek: ”If you love me, keep it to yourself”.
Och en höst när Springsteens ”Nebraska” på olika sätt fått nytt liv och även tematiskt känns mer relevant än på länge smälter den mäktiga americanahymnen ”Sun bleached flies” perfekt in i kvällen. Fansen formligen skriker rader som ”God loves you but not enough to save you” och Cain sjunger låten hand i hand med sin svenska kompis och musikaliska själsfrände Anna von Hauswolff (vars kommande album Cain för övrigt gästar på).
Det har funnits, och finns möjligen fortfarande, en del av Ethel Cain som velat ha hits också, vi får den artisten i de två avslutande extranumren ”Crush” och ”American teenager”. Jag kan förstå att hon gör dem, publiken älskar dem och de kan förstås tjäna som ett slags förlösning efter den långa förtätade mörkermässan, men de bryter också förtrollningen en smula och känns lite grand som något annat.
Icke desto mindre finns det efter den här seansen starka skäl att misstänka att Ethel Cain står på en större scen nästa gång hon kommer hit.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik.
