Olika lyckat när Larsson och Maggio byter stil
Publicerad 2025-04-25
SINGLAR Två av landets största artister – Veronica Maggio och Zara Larsson – aviserar tydliga stilbyten med varsin ny låt. De lyckas lite olika bra.
Veronica Maggio
Inte bra i grupp
EMI Sweden/Universal
Zara Larsson
Pretty ugly
Sommer House/Epic/Sony
POP Inte sällan när artister gör stora nummer av stilbyten handlar det om att det nya är råare, hårdare, mer ”äkta”.
Så också när två av landets största artister i dag aviserar kommande album med varsin singel.
Varken Zara Larsson eller Veronica Maggio vill låta någon missa att det har blivit dags för nya ”eror”, som det populärt kallas i den popvärld som ägs av Taylor Swift.
Zara Larsson trycker formligen upp sin nya attityd i ansiktet på lyssnaren från allra första andetaget: ”have you ever seen a pretty girl get ugly like this, nasty like this, losing her shit”.
Den nya Zara Larsson slänger alla tankar om subtilitet åt sidan när hon med den electrotunga, distade r’n’b-bangern ”Pretty ugly” bokstavligen vrålar ut att de sista resterna av den hemvävda poptjejen från Tallkrogen nu sopats bort till förmån för något betydligt kaxigare och smutsigare. Videon är rena gyttjebadet, för att verkligen driva hem poängen.
Möjligen krävs den sortens övertydlighet för att nå igenom bruset med en ny signal i dag, kanske är det här ett statement som gör jobbet, men som låt betraktad känns kanske inte ”Pretty ugly”, skriven av Larsson ihop med producenten MNEK, Helena Gao och Margo Wildman, överdrivet originell.
Refrängen är förvisso en öronmask av rang men åtskilliga av Larssons förmodade förebilder har lyckats fylla den här sortens låt med fler dimensioner. Återstår att se om det ännu namnlösa album som lär dyka upp senare i år har fler bottnar att bjuda på.
Veronica Maggio blev så trött på hur dagens svenska pop, den som hon till väldigt stor del varit med och format, låter att hon flyttade till Italien för att drömma upp ett nytt sound. Målet med kommande albumet ”Sciura” – milanesisk slang för en snobbig, äldre kvinna med attityd – var att det inte skulle kännas ”som om en algoritm spottat ur sig det”.
För att åstadkomma det har hon och producenten August Vinberg bland annat tagit hjälp av Dungen-gitarristen Reine Fiske och i alla fall på första singeln dragit ner på någon källarklubb för att hitta ett med den här artistens mått mätt oväntat hårt sound. Jag hinner tänka på allt från Plastic Bertrands ”Ça plane pour moi” och ”Living on video” med Trans-X till Kim Wilde och det tidiga 00-talets electroclash på de knappa tre minuter som ”Inte bra i grupp” varar.
Samtidigt kommer hon inte undan sina egna melodier, det låter ofrånkomligen alltjämt Maggio, och texten om social stress passar onekligen fint i den ovanligt kaotiska inramningen.
Resten av albumet lär rymma både triphopvibbar och grungegitarrer så möjligen är låten inte riktigt representabel för hela skivan. Den känns kanske heller inte som någon av Veronica Maggios mest odödliga singlar. Men för någon som onekligen var i visst behov av en ny riktning låter ”Inte bra i grupp” som ett klart lovande steg.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik
