Den idylliska romantikern Darin bränner till ibland
Publicerad 2025-08-22
ALBUM Stundtals är Darins tionde album ”Sommarland” ett väl idylliskt och vänt vykort.
Men när sångaren blir självutlämnande på riktigt bränner musiken till.
Darin
Sommarland
Dex Music/Universal
POP Omslaget till Darins nya album verkar vara AI-genererat. För en artist med över en halv miljard strömningar på Spotify och som för en månad sedan firade 20 år på Ullevi känns det som ett förbryllande beslut.
Valet att skjuta fram släppet av junidoftande lyckopillret ”Sommarland” känns även det besynnerligt, när blommande körsbärsträd och pirrig förväntan blivit ångestridna rönnbär och skolstart.
Darins enorma popularitet är däremot inte ett dugg svår att förstå. Zanyar gör musik så svensk att kräftskivan känns exotisk i jämförelse. De självhäftande melodierna har inte sällan ett stråk av schlager och det slår mig att den allra första idolen – som i början av karriären kunde ha blivit en svensk Usher eller The Weeknd – nu snarare valt vägen som nästa Peter Jöback eller Cecilia Vennersten.
Tionde albumet stryker medhårs med lena akustiska gitarrer och en innerlighet som gjord för P4. Sommarhiten ”Mimosa” är ett vykort från Darins tillflyktsort Palma, musiken en sorts Jireel light. Titelspåret har en barfotacharm som får Tomas Ledin att ligga i lä.
När saker och ting knappast kunde bli mer idylliska sjunger den Botkyrka-bördiga 38-åringen ”Den blomstertid nu kommer” till fonden av fågelkvitter.
Stundtals är ”Sommarland” en väl fager affär. I andra fall bränner musiken till.
Det händer när Darin vågar gå utanför det allra mest insmickrande och blir självutlämnande bortom att berätta att han tagit en shot i Gamla stan. Som i en rad om honom och pojkvännen: ”Jag känner blickar, hur dom stirrar på oss/Men ingen av oss bryr sig”.
I ”Luta dig tillbaks” omfamnas en lätt funk vilket blir en skön paus från det rakt igenom ”Svensktoppen”-flörtande.
Här finns också en längtan bort från staden och ut på landet. Den sporadiska Mallorca-bon spenderar parallellt sin tid i irländska Galway Bay, som också fått namnge en låt på skivan. Här gör Stockholmsartisten en full Ed Sheeran, komplett med ”fiddle” i refrängen, men mer än någonting är det en kärlekssång.
I ”Allt jag har” sjunger Darin ”Alltid varit den som dragit mig undan/Så fort jag inte haft nån kontroll”. Om de tio spåren har ett tema så är det just detta: att våga ge sig hän, våga kasta sig i någons armar och hoppas att den ska ta emot en.
BÄSTA SPÅR: ”Luta dig tillbaks”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik