Hoppa till innehållAftonbladetAftonbladet

Dagens namn: Anneli, Annika

Oemotståndlig filmisk rap med Alexis Weak

Alexis Weak är tillbaka för första gången sedan den över ett decennium gamla albumdebuten  – men han planerar inte en fortsättning som artist.

KRÖNIKA Efter tretton tysta år återvänder filmregissören Alexis Almström tillfälligt som rapparen Alexis Weak.

På albumet ”10 000 timmar sorg” lyser han som textförfattare.

När Alexis Weak albumdebuterade med ”Till minne av” 2011 var han före sin tid. Tillsammans med Lorentz & Sakarias stod han för en poetisk rap med episka produktioner signerade Vittorio Grasso, som senare skulle lyfta Lorentz till oanade höjder på solodebuten ”Kärlekslåtar”.

Tretton år har gått sedan dess.

Alexis Almström lämnade musiken och skolade om sig till filmregissör. Examenslångfilmen från Stockholms dramatiska högskola hette ”Rosa moln” med Hedda Stiernstedt i huvudrollen (som i dag är Almströms fru). Han har även bland annat regisserat filmen ”Vinterviken” och tv-serien ”Top dog”.

Nya albumet ”10 000 timmar sorg” beskrivs som ”ett sista avsked till musiken”. När detta skrivs har rapparen redan gjort sin första och enda spelning på tio år – på Kägelbanan i Stockholm förra fredagen. Musiken verkar utspela sig i skarven mellan dröm och verklighet, dåtid och nutid. Det är uppenbart att det handlar om ett sista album. Allt måste fram här och nu.

De sömngångaraktiga monologerna kastar sig mellan fotbollsspelaren Kevin De Bruyne och diktaren Tomas Tranströmer, Nangijala och Tour de France, Ennio Morricone och Evert Taube. Allt levererat med en ton som verkar kroniskt förundrad.

I en tid när svensk rap tenderar att dra åt samma håll landar Alexis Weaks återkomst i någon form av närtidsnostalgi för den som ibland kan sakna hur musiken lät i början av tiotalet.

”10 000 timmar sorg” vilar på viktlös pop och rastlös dansmusik. I ”Orfeus” skapar Vito Grasso ett oemotståndligt pianohousegroove. ”Björn & Benny” tar tillbaka old school-Kanyes souliga hiphop och gästen Jaqe blir ett med beatet. ”96 latour” är underbar rap som medvetet flörtar med The Streets mästerverk ”Weak become heroes”.

För framför allt har Alexis Weak ett sätt med orden som för tankarna till just Mike Skinner, en av hans främsta förebilder. 39-åringen förstår att en text är en möjlighet. Med minsta formulering skapar han bilder hos lyssnaren. Eller kanske är det så enkelt som han själv rappar: ”Jag menar bara mina meningar”. Mycket kretsar kring trasiga familjerelationer, inte minst i den träffande ”Karelia” där Alexis talar direkt till sin försvunna mamma.

I Lune-gästade ”Kniven”, en låt med utgångspunkt i de uppmärksammade knivdåden runt Skärmarbrink vintern 2019, blir filmregissörens kvaliteter extra uppenbara. Musiken bär på ett slags seriemördarstämning som hämtad från Bret Easton Ellis senaste roman ”Skärvorna”. Låten är en fängslande kortfilm i två separata kapitel där man håller andan hela vägen för att inte missa en enda detalj.


4 tips: DIY och musikalisk värme för november

London-kollektivet Kokoroko är motsatsen till månaden november.

Jazz och afrobeat från London

Kokoroko består av åtta medlemmar och leds av Sheila Maurice-Grey. Den London-baserade gruppen gör en fusion av jazz och afrobeat. Bandnamnet är ett ord från det nigerianska Urhobo-folket som betyder ”var stark”. ”Higher”, öppningslåten från nya ep:n ”Get the message”, känns som motsatsen till den hopplösa månaden november. En musikalisk värme och ett modernt sväng som får allt det grå utanför att förvandlas till en klackspark.

Artisten DJ Suzy, dotter till Sanna Ekman och Mats Ronander, har just släppt ännu en pärla.

Marint tropisk sovrumssoul

I algoritmstyrda musikbranschtider är det förlösande när någonting hemgjort och intuitivt kommer i ens väg. Som svenska Suzy Viktoria Ekman Ronander – mer känd som DJ Suzy. Hennes sovrumssoul och r’n’b för tankarna till utländska ”giganter” i genren, som tidiga Clairo och Pink Pantheress. Senaste låten ”Aqua” kommer med en DIY-aktig och marint tropisk video – bland annat inspelad i Österlens Vitemölla och på Skansen-Akvariet i Stockholm.

Sofia Coppola-pop

Artisten Faerybabyy för tankarna till Sofia Coppolas filmer, staden Los Angeles och postpunk. Stora virveltrummor, 80-talsgitarrer och ljuvliga popmelodier. Payton Morse, som hon egentligen heter, växte upp i Texas och lyssnade på countryradiostationer i bilen tillsammans med sin morfar. Nu är hon på väg att skissa fram sin alldeles egen, perfekta fanzinepop. Lyssna på senaste singeln ”Desperate ex gf” – men även på lysande ”Orange soda”.

En klassiskt okonstlad bandbild med San Fransiscos Cindy.

Försynt folkrock

Visst är det trevligt att det fortfarande finns små skivbolag – som till exempel Londons Tough Love? De gav nyligen ut en ep med San Fransisco-kvartetten Cindy. ”Swan lake” är musik att möta en novembermorgon med. Den förtjusande sången ”The bell” är till exempel så försiktigt spröd att man måste släppa allt man har för händer för att liksom vaka över den. Musiken kunde gå under parollen ”inga trummor – bara ägg”.


LYSSNA PÅ PERS BÄST JUST NU-LISTA!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, XThreadsBluesky och Spotify för full koll på allt inom musik

Följ ämnen i artikeln