Markus Krunegård slår in sin svärta i lekfull pop
Publicerad 2025-02-07
ALBUM Markus Krunegård blandar djupt personliga historier med flyktiga ögonblicksbilder ur dagboken. Och förmågan att slå in svärta i lätthäftande lekfull pop är intakt.
Markus Krunegård
Bastard
Ärlige Markus/Universal
POP Markus Krunegård säger i den bifogade pressbiografin att hans tionde soloalbum är ”lite för nära, lite för privat” men släpper det ändå, för det är ju att skriva om sig själv och där han för närvarande befinner sig i livet som han alltid har gjort.
Jag tror jag förstår vad han menar.
I en låt går en familjemedlem bort samtidigt som en livslång hemlighet kommer upp i ljuset och kastar omkull vad som dittills betraktats som orubblig sanning. I andra låtar delar Krunegård mer eller mindre med sig av dagboksanteckningar från olika inspirations- och skrivarresor.
Att den sortens självmedvetne självkritiker som vi har att göra med här hunnit tvivla på både huruvida somligt är för nära och om annat alls är intressant för någon annan går att föreställa sig.
Samtidigt har den 45-årige Norrköpingssonen ett inte sällan närmast hiphopliknande sätt att leka med ord och göra berättelser av dem som kan lyfta flyktiga anteckningar från en solstol på Hydra eller bardiskar i Austin och Las Vegas till något som rentav låter angeläget.
Vid ytlig inspektion går det ibland att se ett lättvindigt lager av ironi över somligt som Krunegård gör men vad det i regel handlar om är att han har en sällsynt förmåga att paketera sin svärta och sina eftertankar – ”vart kommer energin ifrån/det är väl uppenbart ett öppet sår” – med kulört papper och lätthäftande pop. Den ovan nämnda låten om familjehemligheten slår han till exempel in med titeln ”Cha cha shake” och en av albumets mest catchy melodier.
Det här är möjligen inte den allra mest laddade samlingen låtar i Krunegård-diskografin men vid sidan av redan stora radiohiten ”Inget halleluja” finns flera toppar.
”Vampyr får vampyr” blandar underhållande svenska, finska och engelska och går möjligen att tolka som en musikalisk uppföljare till en annan vampyrlåt som för 17 år sedan etablerade Krunegård som soloartist.
”Morgonen morgonen morgonen” är en målande bakfull ballad med bättre begagnad melodi skriven en morgon på en flygel hemma hos vännerna Filip Hammar och Agnes Lindström Bolmgren i Los Angeles.
”Team dej” är inte bara en ystert vacker kärleksförklaring som lyckas namndroppa Eldkvarn utan låter också som ett blivande liveanthem i den långa rad av sådana som den här artisten redan sitter på.
I refrängen är det inte svårt att föreställa sig allsång på läktarna när Krunegård som första artist på över 20 år intar klassiska Idrottsparken hemma i ”Peking” i sommar.
BÄSTA SPÅR: ”Inget halleluja”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik