Robyns nya singel innehåller en smärre chock
Publicerad 2025-11-12
SINGEL Det låter ungefär som förväntat.
En liten chock.
Men när det gäller Robyn är det nödvändigtvis inte dåligt.
Robyn
Dopamine
Konichiwa/Playground
POP Förväntningarna på en ny singel med Robyn blir lätt fåniga.
Framför allt om låten ifråga är hennes första släpp i eget namn på sju år.
Jag misstänker att vissa, med all rätt, tycker att hon förändrar sig själv och sitt uttryck radikalt. Det vill säga sätter en ny standard igen för hur modern svensk pop ska låta.
Det mest överraskande med ”Dopamine” är istället hur mycket Robyn det låter. Hon har varit här förr, i just den här miljön, många gånger förut. Den mjuka och pulserande produktionen, en glittrande monotoni, leder oftare tankarna till Kleerups ”With every heartbeat” än till ”Dancing on my own”.
Ändå är det svårt att avfärda ”Dopamine” som en repris. Robyn befinner sig trots allt på en högre nivå. Det finns en anledning till att hon har blivit en av Sveriges tyngsta och mest aktade popstjärnor utomlands.
På senare år har också hennes musik haft en fördröjd effekt. Låtarna får tydligare och starkare konturer för varje lyssning. I det här fallet känns det till och med som att singeln presenterar sig på allvar först efter tre minuter, precis innan den slutar.
När rockjournalisten Jan Gradvall gav ut en bok om Abba kallade han den ”Vemod undercover”. Under gruppens fantastiska melodier fanns alltid en djup melankoli. Vemod undercover hade också kunnat vara en titel på Robyns musik.
Låten må vara döpt efter signalsubstansen i hjärnans belöningssystem. Men Robyn visar åter igen att den bästa popmusiken alltid balanserar på den diffusa gränsen mellan eufori och sorg.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik