Ett blandat ärevarv från Snoop Dogg och Dr Dre
Publicerad 2024-12-13
ALBUM Snoop Doggs tjugonde album är en hommage till debuten ”Doggystyle” och en återförening med producenten Dr Dre.
På ”Missionary” leker duon med den västkusthiphop som gjorde dem legendariska, till blandat resultat.
Snoop Dogg
Missionary
Death Row/Aftermath/Interscope/Universal
HIPHOP Dr Dre introducerade Snoop Doggs karriär genom singeln ”Deep cover” 1992. ”Missionary” fungerar som en hommage till den trettioårsjubilerande och epokgörande debuten ”Doggystyle”, något som titeln med stor tydlighet anspelar på. Det är första gången på lika länge som duon gör ett helt album tillsammans.
Gästlistan är, lite beroende på vem du frågar, hyfsat hisnande. Singeln och Sting-samarbetet ”Another part of me” fungerade utmärkt – som skrämseltaktik. Med sina publikvrål, ”make some noise if you don’t give a fuck”-utrop och ”Message in a bottle”-referenser påminde låten om en ”Spinal Tap”-variant av hiphop.
Snoop Dogg har själv beskrivit ”Missionary” med ord som ”en ny nivå av mognad” och ”den bästa musiken jag gjort i min karriär”. Så, vad döljer sig egentligen bakom det kondominsinuerande konvolutet?
På de 15 spåren leker hiphopens gudfäder till blandat resultat med det västkustsound som gjorde dem legendariska på 90-talet. När 53-årige Snoop rappar om donuts, det egna arvet och det eviga kedjerökandet är det svårt att inte bli underhållen, åtminstone i stunden.
Snoop Dogg har med åren blivit så seriefigurslik att det är lätt att glömma vad som först skickade honom in i strålkastarljuset: ett strålande och smått spirituellt rappande.
Samtidigt har veteranerna, med sin semiorganiska g-funk och sina hittiga hiphoprefränger, väldigt lite med samtiden att göra. Men inom ramen för sitt klassiska uttryck glimtar duon till.
I förstasingeln ”Gorgeous” hittar de en bra balans mellan sin historia och någonting modernt när de låter den ständiga bomullsrösten Jhené Aiko möta ett studsigt piano som kunde vara hämtat från Kendrick Lamars senaste album.
Den munspelssmyckade Tom Petty-omtolkningen ”Last dance with Mary Jane” landar märkligt logiskt i slutet av ett år som bäst kan sammanfattas med ett ord: ”Shaboozey!”
I ”Gunz n smoke” kliver inga mindre än 50 Cent och Eminem in i studion. Den senare kaosrappar sedvanligt om revansch till soulig bakgrund och spridda pistolskott.
Roligast verkar de två huvudpersonerna ändå ha på tu man hand, när alla gästerna gått hem. Det är uppenbart att Dres närvaro har gjort någonting med Snoop. Han låter trots allt mer inspirerad än på länge. Viskrappar liksom på tårna, flyter ovanpå producentens beats som rök i slowmotion.
Noel Gallagher beskrev nyligen Oasis stundande återförening som ett ärevarv för bandet. Det är nog exakt vad detta är också. Med ett extra plus för att Snoop Dogg och Dr Dre åtminstone gör ny musik tillsammans, snarare än att bara vinka till publiken.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik