En orgie av hänförande överraskningar
Split Fiction: En spirituell uppföljare med otroligt höga toppar
Uppdaterad 2025-03-05 | Publicerad 2025-03-04
What the fuck är det som händer!?
Jo, det är en svensk spelstudio som återigen befäster sin position som världsledare.
Split Fiction
Från 12 år
Pris: Från ca 499 kr (endast en kopia behövs)
Format: PS5, Xbox Series och Windows
Utvecklare: Hazelight Studios
Utgivare: Electronic Arts
Plus: Fantastiskt varierande gameplay, coola miljöer, humorn, mängder av hyllningar och easter eggs
Minus: Kan bli aningen repetitivt ibland, långsamma övergångar, ojämnt
Det kommer väl knappast som just en chock att ”Split Fiction” enklast kan beskrivas som ”It takes Two’s” spirituella uppföljare.
”Rom-com” må ha bytts ut mot actionkomedi, men konceptet och co-op-grundpelaren är helt likadan. Hazelight-känslan är konstant och total, med allt vad det innebär.
Men nog svänger det mer än i föregångaren. På gott och ont.
Med regnbågar ur röven
öppnar upp för kreativ frihet minsann. Det bara smattrar på med miljöombyten och det är totalt omöjligt att gissa sig fram till nästa scenario.
Ena minuten är vi rymdninjas som smyger över ett intergalaktiskt rave. Kort därpå fisflyger min polare en gris så det sprutar regnbågar ur röven.
Vad som är svårast med att göra ett sådant här spel är, enligt Fares själv, att få alla individuella mekaniker att funka och kännas äkta. Överlag lyckas de förvånansvärt bra med just detta. I synnerhet när twisten omfattar allting, som när tredjepersonsperspektivet i split-screen tillfälligt skrotas för att helt fokusera på en spelares rörelser medan den andra styr omgivningen i bakgrunden. Då kan det uppstå magisk symbios, klockrena 
-moment. Jag hade gärna konkretiserat med de bästa exemplen, men värdet i låta dessa överraskningar bli just överraskningar väger tyngre.
Och tro mig, så kallade ”easter eggs” och diverse hyllningar till andra kulturella fenomen råder det inte direkt brist på.
Det märks att spelet är gjort av tv-spelsfantaster med just olika bakgrunder.
Mindre minnesvärt manus
Mindre överraskande är själva storyn. En rätt linjär berättelse om två främlingar som snabbt men säkert utvecklar en vänskap trots sina vitt skilda bakgrunder.
Det är lättsmält och mysig ”feel good”-rulle till fredagsmyset. Typ ”Jumanji” möter ”Back to the future”, fast mindre minnesvärt manus. Spelkänslan är mer fascinerande än hur handlingen presenteras.
Varierande ojämnhet
En baksida med den extrema variationen är viss ojämnhet.
Under en spelsejour kan allt flyta på klockrent: Vi utmanas av svåra bossar, måste verkligen diskutera och överlägga potentiella lösningar och häpnas över alla snabba skiften, både i miljö och gameplay.
Under nästa sejour kan det kännas lite väl enkelt och stundtals repetitivt, med smått långrandiga cutscenes.
Är bäst av alla
Ifall man gillade ”It takes two” (vem fan gjorde inte det?) så blir det en icke-fråga om man ska sätta tänderna i detta också. Topparna är nog ändå högre här, framför allt från sci-fi-delarna, även om helheten är lite svalare.
Det är väldigt nära högsta betyg. När ”Split Fiction” är som bäst är det extremt underhållande. Skratten och faktiska ”what the fuck”-yttranden har varit många längs resan.
Hazelight är bland de främsta i världen på att skapa dessa ”wtf-moments”.
De är fortfarande bäst av alla på att göra renodlade co-op-spel.
