Hearthstone-spelare, var är ni?
Spelläget har förändrat allt
Blizzards digitala kortspel är så ”random” det kan bli.
Trumps ”Aladdin”-duett med porrstjärnan Mia Malkova borde vara kulmen.
Men än mer slumpmässigt är att miljoner fortfarande spelar ”Hearthstone” – men nästan ingen spelar Hearthstone.
Den 11 mars firade ”Hearthstone” tolvårsjubileum.
”Magic: The Gathering”, ”Marvel Snap”, ”Yu-Gi-Oh” och inte minst ”Pokémon TCG Pocket” må locka ungefär lika många spelare i dag. Några av dem drar enligt svårbekräftade uppgifter in mer pengar.
Men inget av dem är märkligare än Blizzards digitala kortspel.
Det har ju inte varit sig självt på mer än hälften av sin existens.
Den största hypen för detta spel ligger i backspegeln.
Under en period tävlade mängder av streamers om tittarnas uppmärksamhet. Själv konsumerade jag pinsamt stora mängder material av Disguised Toast, Kripparrian, Thijs och Kibler. Jag kollade hellre på deras videor än någon tv-serie när jag skulle käka. Toalettbesöken blev också farligt långa på grund av dem (vilket tydligen ökar risken rejält för anala åkommor).
En av dessa streamers har även bjudit på vad som måste vara spelvärldens genom tiderna märkligaste samarbete.
Trump är hans namn på streamingtjänsterna och Youtube. Men Jeffrey Shih, som han egentligen heter, är ingen fastighetsmogul eller president, utan en supernörd. En sån där kille som trycker upp glasögonen med pekfingret i mitten på bågen samtidigt som han beskriver en OTK-stategi som 0,000000001 promille av jordens befolkning skulle begripa.
I alla fall.
Vid ett tillfälle gästade han en slags ”Bachelorette”-variant för streamers. Smart, charmig och rolig som han är vann Trump denna tävling. Priset var då att få gå på en dejt med vuxenfilmsaktrisen Mia Malkova, 33.
Denna dejt spenderade de genom att sjunga in en duett på ledmotivet från Disney-filmen ”Aladdin”, ”A whole new world”. Det beskrevs som en ”sen julhälsning” till hans följare när den publicerades på Youtube (och har ett tillhörande kommentarsfält av högsta humoristiska kaliber).
Jo tack, nog är det en helt ny värld vi lever i...
Mycket mer ”random” än så blir det inte. Om det inte vore för spelet som han främst gjorde ett namn av sig själv i.
För ”Hearthstone” har lyckats med någonting unikt. Jag kan nämligen inte komma på (eller söka mig fram till) något annat spel som introducerat ett spelläge som förändrat allting.
Hearthstone är ju i grunden ett klassiskt kortspel. Man väljer en klass och 30 kort som utgör ens lek, sen tävlar man mot någon annan som har gjort samma sak.
Men för sju år sedan släpptes spelläget ”Battlegrounds” (BG). Och det är banne mig svårförklarat i skrift.
Huvudpoängen är att detta spelläge ter sig helt annorlunda än grundversionen av spelet. Det är knappt samma spel – utan ett sorts spel i spelet. Lite hårddraget som ”Gwent” i ”The Witcher 3” eller ”Orlog” i ”Assassin’s Creed: Valhalla”.
När jag frågar runt bland mina spelkompisar eller stiftar nya, nördiga bekantskaper visar det sig att i princip ingen spelar Hearthstone. Men många spelar Battlegrounds. I ”Hearthstone”.
Tendensen märks också supertydligt på Twitch och Youtube. Skiftet är totalt.
Så när nya säsonger nu dragit igång på båda fronterna har jag de senaste dagarna tagit upp kamperna igen. Ett sorts test för att försöka förstå varför det blivit så här.
I Battlegrounds blev det sedvanligt rejält huvudbry, med nya kort, trinkets och fan och hans moster. Men den slumpmässiga spelmekaniken gör att tröskeln blir inbjudande låg. Det krävs inga förberedelser eller sinnessjuka förkunskapskrav för att man ska ha en chans. Det går fort, låser sig inte och jag hade kul från första minuten. Blizzards beryktade beroende-tendenser gjorde sig läskigt påminda.
I Hearthstone gjorde det däremot ont i magen. Efter x antal års frånvaro var så mycket nytt att sätta sig in i att jag kände mig som en främling i ett bekant rum. Men kanske framför allt var mina favoritmekaniker borttagna. Det fanns inga tydliga synergier för att använda sig av andra klassers kort längre, vare sig för rogue eller priest. Det gick långsamt, beslutsångesten total och äh, jag ville till och med spola mig igenom kortpaketsöppningarna.
”Hearthstone” är alltså fortsatt rättvist utspelat. Av sig självt.
Mamma Mia, vad random det är.
