Heroes of Might and Magic har otroligt nog en framtid
Nostalgi är mäktigt och magiskt.
Så pass att Sveriges mest aktuella metalband inte kan hålla tassarna borta.
Men vem hade trott att det också finns en potentiellt magisk framtid?
Det händer minsann grejer i ”Heroes of Might and Magic”-universumet.
Ubisoft, som varit utgivare av spelserien sedan 2003, uppmärksammade 30-årsjubileet härförleden. I en nära 45 minuter lång video hyllades de turbaserade strategispelen med härlig trivia, intressanta intervjuer och oväntade avstickare, såsom symfoniorkestertolkningar av musiken.
En fin tittning som varmt rekommenderas för de inbitna.
Inbitna, det verkar också Sabaton vara.
Metalbandet från Dalarna har nyss släppt en ny platta: ”Legends”.
Musikvideon till ”I, Emperor” har ett form av figur- och brädspelstema och på väggen bakom sjungande Joakim Brodén radas flera brädspel upp.
”Warhammer”, ”Talisman”, ”Memoir” och så ”Heroes of Might and Magic III: The board game”.
Subjektiv tanke kanske, men det är väl bara att utse dem till ”Årets folkbildare” en gång till va?
För några veckor sedan avgjordes SM i ”Heroes of Might and Magic III” i Hägerstensåsens Medborgarhus.
Ett nördigare mästerskap får man leta efter.
Det bjöds på rejäl dramatik där en av de tre deltagande kvinnorna till slut kröntes som segrare. Uppfriskande och oväntat, minst sagt.
Och samma sak kan med rätta konstateras om spelseriens comeback.
Tio långa år har gått sedan det senaste ”Heroes”-spelet. Det är väl knappast en kontroversiell åsikt att de flesta titlar som getts ut efter trean absolut inte har hållit måttet.
Det har känts lönlöst och uppgivet att hoppas på en framtid.
Men nu gör det inte det längre.
Detta tack vare spelstudion Unfrozen som just tinat upp varumärket och släppt en demo på ”Heroes of Might and Magic: Olden Era”.
Efter elva timmar är jag otroligt positivt överraskad.
Själva grunden är av HOMMIII-karaktär, inte minst tack vare musiken och den allmänna spelkänslan.
Men det är mycket mer taktiskt.
Varje varelse går att utveckla i två riktningar med olika för- och nackdelar. I striderna kan jag välja specialattacker med dem, såsom att flytta andra varelser, kopiera grupper, hela, smälla av magier och så vidare.
Just magierna har haft en central plats. I en runda hade jag en inriktning som gjorde att jag kunde använda min spellbook två gånger per runda, vilket gav otroliga förmåner.
Utanför slagsfälten finns mycket att frossa över.
Med så kallade ”law points” kan jag uppgradera olika egenskaper i ett sorts utvecklingsträd, med allt från resurser till rena stridsförmåner. Det ger en extra dimension i rollspelandet.
Två spännande spellägen finns vid sidan om klassiska upplägget. Arena-läget tar mig till en rekryteringsprocess där jag får välja attribut och armé för att sen direkt gå in i strid. Inte riktigt min grej men tanken är skoj. Däremot är jag eld och lågor över ”single hero”-läget som tar bort den annars lätt kaotiska känslan över att styra åtta hjältar samtidigt.
Men viktigast av allt är spelkänslan. Jag glömmer på riktigt bort tid och rum här inne.
Den tecknade grafiken tilltalar, magierna känns mäktiga, jag kan sitta l-ä-n-g-e och glatt överväga rätt taktiska approach i striderna, det är med nostalgisk kraft jag utforskar banorna och de fyra tillgängliga lagen (temple, schism, necropolis och dungeon) har alla spännande borgar och tillhörande monster. En fin blandning av nytt och gammalt.
Förbättringspotential finns dock.
Det är svårt att få en överblick över vad jag faktiskt besökt och tagit kontroll över på kartan. Även om quick-combat-alternativet gör att det flyter snabbare vill jag inte veta hur striderna ska gå innan jag ger mig in i dem. Är inte ovissheten en stor del av charmen?
Utöver det är jag smått lyrisk.
Någon gång under 2026 släpps fullversionen.
Fram till dess uppmuntrar jag innerligt fans av serien att prova denna demo på Steam.
Tro mig, nostalgin som ni kanske tror är oersättlig går faktiskt att omvandla till nya upplevelser.