Donkey Kong är Switch 2:s största stjärna hittills
Recension: Donkey Kong Bananza
Publicerad 2025-07-19
Det blott andra storspelet till nya Switch 2 är här.
Inget nytt Mario, inte något nytt Zelda.
Utan ett helt nytt, fritt tänkande Donkey Kong-spel.
Samma gäng som gjorde ”Super Mario Odyssey” är det som styrt spakarna. Det märks.
Det är plattsformsglädje när den är som allra bäst.
Men starten är tuff.
Vår käre apa kan slå sönder nästan allt. Man väljer nödvändigtvis inte sin egen väg, man formar den. Och i början är jag uppriktigt förvirrad.
Jag råkar nämligen slå mig igenom gruvans väggar och golv för att trilla fram en jättestor genväg mer eller mindre direkt. Det missas en dialog eller två och snabbspolningen sker så långt fram i banan att jag typ känner mig åksjuk. Min tv-spels-fomo (rädslan om att missa någonting) står mig upp i halsen.
Kort därpå snurrar jag bort mig i en ny undergjord jag själv skapat. Stora delar av banan svävar fritt i luften som i ”Worms” och jag undrar hur det här ska sluta.
Men så klättrar jag upp till slut. Och den metaforen funkar, för även om hela grejen går ut på att ta sig ner i jordens kärna – för att där konfrontera en grävande superskurk – så slutar aldrig det här spelet att klättra.
Nintendotypisk klass
Visst, nog är det linjärt.
Storyn spelar heller ingen roll. Någon är dum och du ska rädda världen. Same old same (g)old.
Men spelkänslan, musiken, banornas utformning, lekfullheten och i synnerhet friheten för spelaren att just tackla äventyret hur man vill är världsklass. Det är suveränt roligt och Nintendos innovationsförmåga bevisar sig åter igen vara den främsta i hela jäkla tv-spelsvärlden.
Likt Astro Bot
Med sin fart och flärd är parallellerna till suveräna ”Astro bot” från i fjol ofrånkomliga.
Det är slående likt med allt guld, artefakter och diverse material som bara sprutar ut över skärmen.
Men två stora skillnader:
- Det tog PS5 fyra år att få ”Astro bot” – ”Donkey Kong Bananza” kommer till Switch 2 efter sex veckor.
- PS5-hårdvaran klarar det fläckfritt – Switch 2 har redan nu fläckar.
Den dagen, den sorgen
Det är det enda riktigt stora minuset, tillika frågetecknet.
För när det är som mest galet mäktar inte maskinen med allt som händer. Du hinner nästintill räkna bildrutorna i lagget.
Lyckligtvis sker det inte ofta alls, men det är faktiskt ett orosmoln. Hur kommer det se ut med andra, än mer krävande spel framöver?
Nåja, den dagen den potentiella sorgen.
Dessa dagar, med detta spel, har varit en fröjd.
Banjo-Kazooie-känslor
Allt eftersom man samlar bananer (behåll du stjärnorna för dig själv, Mario) och fossiler kan man själv välja vilka attribut som ska utvecklas.
Jag gillar att Nintendo låtit Donkey Kong få dessa närmast rollspelsattribut. Det klär honom.
Även den sjungande medhjälparen, 13-åriga flickan Pauline, förtjänar ett hattlyft. Det är en rar liten duo som väcker ”Banjo-Kazooie”-känslor i hjärtat.
Vill ej längre mänska mig
Det blir också så mycket bättre med tiden. Banorna, eller världens lager, blommar ut till rena nöjesparker av underhållning efter initial stolpighet.
De varumärkestypiska karaktärerna får din själ att le.
Småspelen, utmaningarna, pusslen och blinkningarna mot gamla tider håller mig underhållen hela tiden.
Sen är det också bara så barnsligt skoj att aktivera ”bananza”-funktionen och med supergorillastyrka bara mosa mig fram i ett hav av guld, sten och bråte. Jag tröttnar bara inte. ”Destruction is a form of creation”, som Donnie Darko skulle ha sagt.
Och mitt i allt står alltså Donkey Kong – en karaktär som inte varit så här mycket i rampljuset på evigheter.
Har du ett Switch 2 är detta faktiskt ett givet köp.
Jag vill ej längre mänska mig, jag vill bara va en apa.
