Första intrycket: ”Slay the spire 2” inte mycket nytt
I ”Slay the spire 2” ska du ta dig högst upp på en mystisk spira, ett torn fullt av monster, skatter och hemligheter vars topp försvinner högt över molnen. Du spelar som en av fem hjältar, traumatiserade figurer som har en höna att plocka med den onda arkitekten på spirans topp. Troligen kommer de dö många gånger innan de klättrar upp till himlavalven och varje gång måste de – och du – börja om från noll.
Men oroa dig inte.
Det är själva poängen.
Nu går det att köpa och spela ”Slay the spire 2” på early access. Vi vet inte hur slutprodukten kommer se ut men kan ändå se vart det är på väg.
Det finns fler kort, fler karaktärer, en tydligare story och ett nytt multiplayerläge. Annars ser spelet ut nästan exakt som föregångaren. Om man jämför två skärmdumpar kan det vid första anblick vara svårt att veta om det kommer från ettan eller tvåan.
Värt priset, men…
Det är kanske ytligt skrivet, men uppföljare bör kännas nya och fräscha. Även om spelet är lika elegant och beroendeframkallande som alltid känns det mer som en expansion än ett helt nytt spel. De senaste sju åren har det kommit många fler roguelike kortspel som har mer innovativa mekaniker, mer intressant story eller snyggare estetik. ”Slay The Spire 2” är utan tvekan värd prislappen på runt 200 kronor, men den gör inte mycket nytt.
Genren kallas för ”roguelikes” eller ”roguelites” (bara nördar kan skillnaden (”Det är jag! Hej, jag är nörden, det är jag”). ”Slay The Spire” var 2019 ett av de första som gjorde det till ett kortspel. Precis som i brädspelet ”Dominion” eller kortspel som ”Magic: The Gathering” eller ”Pokémon” bygger du lekar som du slåss med. Många kort gör skada, andra försvarar dig, en del låter dig dra fler kort. Efter varje strid belönas du med fler kort. Men ju fler kort du har, desto mindre chans att du drar ditt starkaste kort.
Multiplayer sticker ut
Det finns ett före och ett efter spelet ”Slay The Spire” (2019). Det är för roguelike kortspel vad ”The Dark Knight” är för superhjältefilmer och ”The Hunger Games” är för Young Adult-genren.
Därefter har det kommit dussintals som har kopierat, inspirerats av och byggt vidare på det enkla men geniala konceptet. Förväntningarna på uppföljaren är skyhöga.
Det är i multiplayer-läget som spelet verkligen sticker ut från mängden och är det största argumentet till att köpa spelet. Spelets vanliga dystra stämning och minimalistiska design blir istället kaotiska och roliga när du och dina vänner slår sten sax påse om skatter, klottrar ner kartan och hittar spelets sämsta och bästa kombos.
Den tidiga versionen av spelet utlovar mer story, fler kort och att ta med sig tre vänner på färden upp för spiran. Om man gillar roguelike kortspel kommer man älska det, men om man redan spelat många och letar efter något nytt kan man vänta till den riktiga releasen och se vad den kommer att erbjuda.
