Kära Pokémon, kör upp dem där solen inte skiner
Spel är det mest prisvärda intresset i världen.
Ingen vet detta bättre än Nintendo och Pokémon.
Dessa monster...
För några veckor sedan fyllde Pokémon 30 år som varumärke. Världens rikaste 30-åring firade det här med en livesändning med nyheter.
Den allra största nyheten var förkunnandet av den tionde generationen och en försmak på ”Winds” och ”Waves”, de två nya Pokémonspel som ska komma nästa år.
Detta var den sista nyheten. Men den allra första från samma sändning är den som fastnade mest hos mig.
Den retroinspirerade Game Boy-jukeboxen är precis vad det låter som: En liten musikspelare där du som konsument äntligen får tillgång till alla dina favoritlåtar och ljudeffekter från Pokémon Red och Blue på 45 olika kassetter.
Prislappen, som kommunicerades först efteråt, låg på nätta 70 dollar (typ 630 svenska spänn).
Vem i hela friden skulle vara intresserad av det här spektaklet, som enbart säljs via Pokémon Center och lika gärna hade kunnat vara en Happy Meal-leksak, tänker du?
Helt slutsålt, överallt.
Bergsala, Nintendos distributör och marknadsförare i Sverige, meddelar i ett mejl till Aftonbladet att de inte vet om fler kommer att läggas ut till försäljning.
Zoégas Mon Amie-burkar kan slänga sig i väggen.
Nintendo, som är delägare och har stark kontroll över Pokémon, är experter på sån här – rent ut sagt – skit.
Nyligen lanserade de en ”talande blomma” från ”Super Mario Bros Wonder”, för 350 kronor.
Om inte det lockar kan kanske väckarklockan ”Alarmo” vara något för dig? En tusenlapp bara.
Japanerna kränger meningslösa samlarprylar från sina mest framgångsrika och populära varumärken som om det inte fanns någon morgondag. De är skickligare än Kina på att tänka ekonomiskt strategiskt långt in i framtiden.
Men den största skillnaden är att alla älskar dem. Även jag.
Jag brukar ofta försvara spelintresset, och vad det kostar, genom att exemplifiera vad priset per timme faktiskt ligger på.
Ta nya ”Pokémon Pokopia” som exempel. Ett fantastiskt nöje – 
i kollega Makoto Asaharas ögon – som kostar dig drygt 750 spänn och ger hundratals speltimmar. Samma sak kan sägas om mängder av andra Nintendospel, inte minst de senaste Zelda-installationerna.
Vilket annat intresse är lika prisvärt för oss konsumenter?
Samma peng räcker till typ fyra timmars rackethallshyra i Stockholm, en dags liftkort i Sälen eller för den delen ett spontanbeslut på krogen.
Det är också fantastiskt att se gemenskapen i communityn och bland besökarna på Europas största Pokémon-evenemang som nyligen hölls i London fanns det bara glada miner.
Gladast av alla var förstås arrangörerna. Biljetterna till Pokémoncentrat, där gosedjur, kort, tröjor och all annan tänkbar banal ”merch” såldes, var givetvis helt slutsålda. Jag pratade med flera stycken som ”missat den chansen” och de var förstås förkrossade över att inte få kunna spendera sina pengar.
I fjol rapporterade Vice att Pokémon numera är den mest inkomstbringande mediefranchisen genom tiderna (nästan lika mycket som Disney, Barbie och Harry Potter ihop). Konstaterandet gjordes efter bolagets rapport från året dessförinnan som visade intäkter på 113 miljarder kronor.
Fattar ni? 113 miljarder kronor. I intäkter. På ett år.
Intresset ökar också lavinartat. Korten krängs som aldrig förr och nyligen såldes just världens dyraste Pokémonkort för cirka 147 miljoner kronor av den minst lika älskvärde Logan Paul.
Mm, nu råkar jag skriva för Aftonbladet men ni kan bespara er de socialistanklagande mejlen. Jag vill att spelutvecklare ska kunna tjäna stora pengar och jag är ingen utbuds- och efterfrågansförnekare. Men Nintendo och Pokémon utnyttjar verkligen maktpositionerna och prisvärdheten från sina producentroller på ett monstruöst sätt. De tjänar merparten av sina intäkter på antingen superfans eller samlare som ironiskt nog bokstavligt talat lever ut sina intressen utefter varumärkets egna catchphrase: ”gotta catch ’em all”.
Ett nytt spel som ger hundratals glädjetimmar för 700 kronor? Givet. Shut up and take my money.
En ny retropryl som spelar gammal musik för nästan samma summa? Kör upp dem där solen inte skiner. Alla 45 kassetter.
Alla må älska Pokémon – men vi måste också komma ihåg att kärlek förblindar.
