Kul och kaotiskt när svenska tv-spel hyllades
Den svenska spelindustrin har fått tillbaka sin gala.
Roligt, kaotiskt, äkta, välbehövligt – det kändes som ZTV.
Men ursäkta, varför alla ursäkter och vem var galan gjord för?
Berns var på onsdagskvällen platsen för The Swedish Game Awards.
Fokus låg enkom på svenska spel – på engelska.
De största bjässarna inom industrin (de allra flesta förhållandevis anonyma) var på plats. Som någon påpekade i sändningen kändes det som en stor återträff.
Det var idel leenden, befogat branschrunkande och perfekt tajming när en svensk spelgala så gjorde comeback, större och mer påkostat än någonsin tidigare.
Som det konstaterades omkring 1337 gånger genom de fyra timmarna så var 2025 ett enormt år för svensk gaming. ”Vi” är mycket väl bäst i världen per capita på att göra tv-spel och bredden är anmärkningsvärt beundransvärd.
”Arc Raiders” blev den stora vinnaren.
Fares Fares – eller var det ugglan i ”Från A till Ö”? – gjorde debut som hoast på Berns och klarade av uppgiften med bravur.
Men aftonens hjälteinsats stod Orvar Säfström för.
Han ledde den provisoriskt byggda studion där gäster bokstavligt kastades in efter en. Ofta var det oklart vilka som var där men ännu mer oklart var det vad de faktiskt sa. Samtliga mikrofoner var höjdinställda utefter Snövits gruvpolare och svenskar är generellt resliga individer. Men visst, det vet väl alla gamers; att ljudproblem hör till. Så vi kan låta den glida genom att åberopa autentiskhet.
Däremot är det märkligt att QR-koden för omröstningen till Gamers Choice inte funkade. Kom igen, det är en gaminggala, inte en Facebook-livesändning från den thailändska ön Koh Phangan när en storstadsspirituell 35-årig kvinna från Oslo, som bytt MDMA mot fjädrar i huvudet, nu ska be sina följare att unisont tända ljus för att fira in det kinesiska nyåret (nu är det eldhästens år förresten, kika in i era horoskop). Då kan jag fatta att länken inte funkar. Nördar ska dock inte göra sådana misstag.
Det ska gode Säfström inte klandras för, utan snarare ska han lyftas för att gång efter annan levererat ZTV-känsla när han tomrumspratade fram övergångarna till scenen efter att tidsplanen missats.
– Oh, we’re ready? No need to make something up then, som han sa en gång.
Och känner ni igen karln? Jodå, han inledde sin karriär på just ZTV för 30 år sedan.
Tiden går. Inte minst för pristagarna.
Ett återkommande garv både i salen och i chatten var när utvecklarna skulle ta emot pris på scenen. För de kan väl omöjligt ha blivit informerade om att talstiden var strikt satt till en minut. Så en efter en blev avbruten av att musiken körde igång och tvingade dem av scenen.
Alla tog de komiska situationerna med ro och bidrog till galans stundtals lekmannamässiga charmighet. Min kollega Andreas rapporterade att det svenska pressuppbådet på plats trängdes i en dörröppning för att se något och han själv följde galan från baren bredvid, sittandes under en knarrande discokula.
Dock vred jag mig i stolen när Fares Fares instruerade publiken att genomföra en stående ovation för ett gäng nominerade – och möttes av stillasittande total tystnad. Förlåt, men jag skrattade faktiskt så jag grät åt det där missförståndet.
Nåja, det är inte enkelt med tv-produktioner och jag menar inte att grotta ner mig i missar. Aftonbladets egna Spela-projekt har säkert gett upphov till både suckar och garv när det inte varit vår avsikt.
Tvärtom älskade jag på uppstuds-approachen. Det var lite galet, väldigt äkta och verkligen roligt att följa den här galan. Intressanta gäster, ett rejält erkännande (med självaste Ers höghet kulturministern på plats), oklanderlig tajming efter succéår och värdiga vinnare.
Men jag har två stora frågor som borde redas ut till vad som förhoppningsvis blir en uppföljning nästa år.
Allt var på engelska. How come?
Det blir lite pajigt när det är en grupp om fem personer, varav alla är svenska, ska stå och konversera på ett annat språk. För vems skull?
Jag hör argumentet om att man potentiellt kan nå ut till en större publik men tittarsiffrorna på livesändningen gav inte direkt upphov för det.
Låt svenskar vara svenskar.
Men framför allt: Låt nördar vara nördar.
Jag fick känslan av att de allra flesta som kom till tals förklarade sig, närmast försvarade sig. Det nämndes ett extremt antal gånger hur stor spelindustrin är, hur framstående Sverige är, hur folk tidigare skämts över att spela spel men nu är stolta, hur roligt det är att få jobba i branschen och varför tv-spel är så himla kul.
Vi som bryr oss vet allt det där redan.
Vi behöver inte höra argumenten som hävdar varför det behövs.
Det finns totalt noll personer som inte har ett tv-spelsintresse som skulle få för sig att följa det här spektaklet i fyra timmar. Återigen, för vems skull?
Så slå er på bröstet i stället och låt passionen forsa fram skoningslöst.
Tv-spel – svenska tv-spel – har redan vunnit in sig i det kulturella rummet. Framtiden gör sig bäst om vi alla bara släpper på bromsarna.
