Diablo IV: Lord of Hatred – snabbare, snyggare och brutalare
Demonerna väller in över paradisöarna i Skovos.
”Lord of Hatred” levererar explosiv action och gör ”Diablo” mer lättillgängligt än på länge.
Men det är de redan frälsta som kommer jubla.
I ”Diablo” IV:s andra expansion ”Lord of Hatred” tar historien vid där ”Vessel of Hatred” slutade. Ärkedemonen Mephisto, hatets härskare, har tagit över profeten Akarats kropp och nu är det upp till oss att stoppa honom från att dra ner Sanctuary i totalt mörker.
I förra expansionen reste vi till djungeln Nahantu, och den här gången tar jakten på demonerna oss över havet till ögruppen Skovos, som är hela mänsklighetens vagga. Skovos natur, och namn, för tankarna osökt till en grekisk paradisö. Men i stället för solstinna brittiska turister har ön invaderats av demoner, zombier och andra onda varelser.
Storyn, som är ovanligt lång och matig för att vara en ”Diablo”-expansion, tar oss över hela ögruppen, där vi möter amazonkrigarna som styr över Skovos. Diverse tidigare vänner och bundsförvanter dyker också upp och hjälper oss i jakten på Mephisto och hans korrumperade följare. I tidigare ”Diablo”-versioner har man blivit översköljd av en våg av sidouppdrag, ”Strongholds” och andra små grottor och events att upptäcka och utforska, men i den här expansionen har Blizzard skapat en avskalad kampanj med större fokus på huvudmålet att stoppa Mephisto. Berättelsen blir lättare att följa, men det dödar också lite av utforskarglädjen som man annars kan förvänta sig av ett rollspel.
Det är långt ifrån alla som spelar ”Diablo” för storyn, för många handlar det mest om I ”Lord of Hatred ” har loot- och skillsystemen fått sig en rejäl, och välkomnad, uppfräschning. Vissa saker har redan gjorts om i uppdateringar i ”Vessel of Hatred”, och för den som spelade den expansionen kommer hoppet till ”Lord of Hatred” inte kännas lika dramatiskt.
Men nu behöver man inte ha massa legendariska föremål och ha levlat i hundratals timmar för att få till en skill build som känns snabb och maffig, i ”Lord of Hatred” räcker det med att ha kommit upp till runt level 20 för att skärmen ska fyllas av explosioner och gore.
Expansionen introducerar också två nya klasser, Warlocks och fan-favoriten Paladin, som vi senast såg i ”Diablo II”. Oavsett om man är sugen på att tillkalla och styra demoner som Warlock eller dra igång en gräsklippare av heliga hammare som Paladin så känns det kul redan från level ett. Eller ja, kanske level fem. Men dit tar man sig på ungefär tre minuters spelande. Och skillträdet som i tidigare versioner av ”Diablo” kunde kännas otroligt överväldigande är lättare att förstå, och grafiska element i gränssnittet gör att man lätt kan testa nya skill builds. Men på gott och ont så är det sällan tydligt exakt hur man ska bygga sina builds för att de ska bli så starka som möjligt, även om friheten att testa sig fram till något som känns kul och fungerar för just dig är större än någonsin. Om det är till exempel ”Overpower” eller ”Critical strike” man ska välja lämnar jag till internets alla theorycrafters, för det är ett kaninhål som väcker många frågor men ger få svar.
Teamet bakom spelet lyfter fram det nya systemet ”War plans” som en av expansionens största nyheter. Ett nytt sätt att styra progressionen i slutspelet. Du kan själv välja om du vill fokusera på bland annat ”Helltides”, dungeons, eller bossar, med det uttalade målet att låta spelaren kunna fokusera på det som är roligast för just den personen – i sin jakt på bättre loot. Med ett knapptryck kan man teleporteras till nästa steg i sin valda ”War plan”, vilket för många säkert känns skönt (vissa klagade i sista säsongen av ”Vessel of Hatred” på att man behövde klättra upp för en stege för att komma åt en meny, något som tog cirka tre sekunder), men för andra kommer det nog upplevas som lite tråkigt att det knappt finns någon anledning att utforska den stora fantasyvärlden, varken till fots eller till häst.
”Lord of Hatred” känns fräscht, men knappast nyskapande. Det är en snart 30 år gammal spelformel som ständigt förfinas och förbättras. Båda de nya klasserna känns som klassisk fantasy och är mer grundade i den världen än förra expansionens ”Spiritborn”.
Något som är helt nytt för ”Diablo” är att man nu kan ta en paus från demonslakten och ställa sig och fiska en stund. Lite achievements och cosmetics är bundna till fisketurerna, men det är inget man behöver göra för varken storyn eller för att göra sin karaktär starkare. Diabloteamet har sagt att de är väldigt nöjda över den nya aktiviteten och att de ser fram emot att bygga ut den om den visar sig vara populär bland spelarna. Personligen kändes det mysigt att dra fram fiskespöet i ett par minuter och se vad man fick på kroken.
Inbitna ”Diablo”-fans kommer uppskatta den här expansionen, inte minst med tanke på att vi lever i valfrihetens tidevarv där build-your-own-adventure-systemet ”War plans” passar perfekt. Kommer den att locka en ny publik till genren? Nja, knappast. Men gillar man ”Diablo”, kommer man gilla ”Lord of Hatred”.
