Jag känner inte igen mig på Dreamhack
Publicerad 2025-12-04
Lan brukade vara bland de äckligaste och mest olagliga platserna du kan tänka dig.
Nu är precis allt bättre och alla är välkomna.
Usch, vad det inte stinker.
Från mellanstadiet till studenten umgicks jag med datornördar.
Tacka fan för det, för nästan allt var gratis.
Varannan helg träffades vi hemma hos någon av oss för att lana.
Själva prylarna hade vi förstås fått betalat för själva, förutom Philip (som egentligen inte heter något annat) som genuint älskade att stjäla saker.
Men verkligen allt som fanns på våra datorer var piratkopierade.
Musiken, filmerna, spelen, till och med operativsystemet Windows XP var crackat.
Allting möjliggjordes tack vare de här lanen – och Dreamhack spelade en stor roll.
På den tiden kunde man märka tydliga ökningar av tillgängligt material efter att detta fildelningarnas mecka hade ägt rum.
En branschkollega berättade bara häromdagen att polare till vederbörande i Jönköpingstrakten åkte till Dreamhack bara för att tanka hem grejer. En seriesäsong som annars hade tagit ett helt jullov att ”leacha” gick på under timmen när man var på Elmia.
Så efter dessa monsterlan fylldes hubbarna på och mängder av nytt material landade på våra externa hårddiskar. Inte minst porr. Väldigt mycket handlade om porr.
Ett lan som hölls i scoutstugan i min grannby hade till och med ett sorts inträdeskrav; hade du ingen erotik att dela med dig av kvittade det hur bra du var i CS 1.6.
Mina kompisar och jag var inte lika hårda. Vi gömde våra vuxenfilmer i labyrinter av mappar och gav ut ledtrådar om hur de kunde hittas.
Knappast något jag är stolt över i dag. Men det var så det gick till.
Äckligt, absolut. Men det var inget mot hur det luktade.
Jag brukar säga att många fördomar trots allt finns av en anledning.
Gamers brukade stinka. Vi hade krökta ryggar, bespottades i sociala sammanhang och spelandet var ohälsosamt underbart.
E-sportare? . Inte en chans.
Folk lämnade oss ifred och vi nyttjade denna frihet.
Vi valde aktivt att lana istället för att festa. Att modda om ”The Specialist” så varje vapenljud istället var hädelser och fejkade målbrottsstön lockade bra mycket mer än ”jag har aldrig”-lekar med smuggelvodka från Östra Göinge.
När jag den gångna helgen gick 20 000 steg runt Dreamhack på Stockholmsässan kände jag knappt igen mig i min gamla passion. Gaming har, som så många andra delar av vårt samhälle, gentrifierats.
På en scen står Jocke Lundell och kör ett DJ-set.
Utanför entrén köar välklädda unga damer som att de är på väg in till en galaföreställning. Statsministern och Prins Daniel är där ihop med typ all traditionell media som nu plötsligt bryr sig för att de vill komma åt den svårflirtade, spelintresserade unga målgruppen. ”Tänk viralt, tänk Tiktok”. Och ja, Aftonbladet var förstås också där för att dela ut powerbanks i utbyte mot appnedladdning.
Knappast sker det några olagliga aktiviteter på plats. Polisen är ju till och med där och lanar.
Alla de fördomar som Mirabell Lundgren berättade om i vår intervju med henne, som att lanare skulle sitta kvar i sina stolar för att pissa i flaskor, stämmer ju egentligen.
Ytan har polerats och alla ska med. Precis som med pinkwashing vill numera vartannat företag ha en sorts gejming-inriktning. De cyniska inkluderande insatserna avlöser varandra men ingen av dem vet vad DPS betyder.
Nåja. Kan 60-plussare lära sig att säga ”chokladboll” kan väl jag också anamma den nya spelsfären. Så svårt borde det egentligen inte vara, i princip allting är trots allt bättre.
MP3-filer för Winamp har blivit Spotify.
192.168.1.10 är bytt mot wifi.
DC++, Utorrent, Pirarebay, Kazaa, Limewire, Daemon Tools, cracks och keygenerators är nu Steam.
Boten Anna ute, boten aina inne.
Det värmer verkligen mitt hjärta att se föräldrar som sitter där i lansalen och spelar med sina barn. Det scenariot kändes omöjligt för 20 år sedan och utvecklingen är fantastisk.
Dreamhack 2025 blir säkert en kommersiell framgång och jag unnar dem det. Det är ett oerhört välskött evenemang.
Sen är det ju så att det ena inte behöver utesluta det andra. Med streaming är det numera smidigare att vara laglig än att fildela och givetvis ska skaparna ha betalt för sina produkter. Porren kan vi också skippa. Men jag uppskattar ändå råheten, friheten och för den delen stanken som ett klassiskt lan för med sig och jag tror nog att många andra lanpionjärer kan känna samma sak.
Äh, nästa gång någon påpekar att jag luktar svett ska jag fan säga tack.