”Little nightmares III” har lämnat Sverige – så bra är skräckspelet
Recension: Hemtamt men lite för repetitivt
Publicerad 2025-10-13
RECENSION. Från Skåne – till Surrey.
De svenska mardrömmarna har blivit brittiska.
Så här bra är ”Little Nightmares III”.
Den svenska indiepärlan ”Little nightmares” har flyttat från Malmöstudion Tarsier (som gjorde ettan och tvåan 2017 och 2021 och nu jobbar på ”Reanimal” i samma stil), tvärs över bukten, till brittiska Supermassive Games.
Och upplevelsen är extremt bekant, kanske lite för mycket.
Visuellt är det vackert och lite otäckt i samma stil som i ettan och tvåan: ett vidsträckt ökenlandskap, en läskig soptipp med malande grävskopekäftar i horisonten, lugubra lokaler och trånga gångar. Lite för ofta blir känslan av transportsträcka för påtaglig: från vänster till höger, genom ännu en likadan lucka, vidare genom ytterligare ett schakt. Samma typ av knapptryckning – igen.
Co-op – men bara online
Det blir uppfriskande varje gång mönstret bryts, när man ska gå höger-till-vänster i stället, eller röra sig in eller ut i bilden. Och riktigt toppen blir det hälften in i det cirka fem timmar långa spelet, i ett groteskt tivoli där det visuella glänser, där man ska dra isär en itusågad man att klättra på och de svullna skräckfigurerna i slänggungor. Här slår hjärtat volter.
Nytt i denna tredje installation är , vilket är en välkommen uppdatering i dessa ”Split fiction”-tider, om än tyvärr bara onlinebaserat vilket känns rätt obegripligt. Vare sig man kör ihop med en vän eller ensam med AI styr man en av två figurer som ersätter nioåriga Six från tidigare spelen: Alone, en Pippi Långstrump i gasmask, utrustad med en skiftnyckel och Low, en pojke i pestmask, beväpnad med en pilbåge, som båda har olika roller att spela i de olika pusslen.
Spelet hänger sig
Vid något tillfälle hänger sig AI:n som styr den andra spelfiguren så att spelet inte går vidare, vilket man får räkna med inte är mer än en störig barnsjukdom. Men det är svårt att veta att det inte är man själv som förväntas göra något för att ta spelet vidare.
Den nya studion borde ha velat visa upp stjärtfjädrarna lite mer men ”Little nightmares III” är en hemtam och snygg återkomst där jag vill dyka in i många bildrutor (vilket höjer betyget) och ändå får några irriterande -moment att skrika åt.
Och en berörande story när bitarna väl pusslas ihop.
