Netflix nya svenska serie är sparsam på gränsen till snål
”Genombrottet” är ett välspelat true crime-drama utan krusiduller
Publicerad 2025-01-06
TV-RECENSION Det tog polisen 16 långa år att lösa dubbelmordet i Linköping.
Netflix serie om utredningen är tvärtom snabb i överkant.
Genombrottet
Miniserie i fyra delar
Av Oskar Söderlund, med Peter Eggers, Mattias Nordkvist, Jessica Liedberg, Karin de Frumerie, Annika Hallin, Julia Sporre, Helen Al-Janabi, Bahador Foladi, Per Burell, Jonatan Rodriguez.
TRUE CRIME-DRAMA. När två personer utan koppling till varandra – en åttaårig pojke på väg till skolan och en 56-årig kvinna på väg till jobbet – knivmördades på öppen gata i Linköping en morgon i oktober 2004, såg det inledningsvis ut som att polisen skulle kunna lösa fallet relativt snabbt.
Men i stället blev utredningen av dubbelmordet den näst största i svensk brottshistoria (efter Palmeutredningen), och när man 2020 till slut kunde ringa in och gripa gärningsmannen var det med hjälp av DNA-släktforskaren Peter Sjölund.
Sjölund gav sedan, tillsammans med journalisten Anna Bodin, ut boken ”Genombrottet: Så löste släktforskaren dubbelmordet i Linköping”. Och baserat på den har manusförfattaren Oskar Söderlund (som just nu även är aktuell med TV4:s ”Vargasommar”) och regissören Lisa Siwe gjort ett true crime-drama som tekniskt sett är en miniserie i fyra delar, men som med en total speltid på bara drygt två och en halv timme snarare känns som en långfilm i fyra akter.
En första om själva vansinnesdådet och det direkta efterspelet, då den ansvarige utredaren John (Peter Eggers) känner sig hoppfull och försäkrar de anhöriga om att mördaren ska hittas.
En andra om hur år efter år går. Om hur Johns privatliv faller isär och de anhöriga börjar ge upp. Och om hur John till slut, när ärendet håller på att bli ett kallt fall, griper efter ett sista halmstrå och kontaktar genealogen Per (Mattias Nordkvist).
En tredje om hur saker och ting börjar röra på sig, samtidigt som utredningen riskerar att omkullkastas av byråkrati, krockande personligheter och en snokande journalist (Julia Sporre).
Och en fjärde om det slutliga, efterlängtade genombrottet.
Det handlar om ett skeende som alltså spänner över totalt 16 år, och medan det visserligen finns något uppfriskande över ”Genombrottets” sällsynt ekonomiska berättande – en raritet i en uppsvullen streamingvärd – blir serien på gränsen till för snål med utläggningar.
Inte minst vad gäller de anhörigas situation, mordens påverkan på samhället, och själva mördaren.
Och lite problem har ”Genombrottet” också med att göra den revolutionerande släktforskningsteknik som användes för att lösa fallet speciellt tv-mässig. Man fattar principerna, men känner inte riktigt pulsen.
Eggers och Nordkvist är dock mycket bra som två män som är väldigt olika men båda drivs av total envetenhet och övertygelse, och även om ”Genombrottet” har för modesta ambitioner för att nå de höga höjderna är det en sober, sorgsen och respektfull serie som är väl värd att se.
”Genombrottet” har premiär på Netflix den 7 januari.