Michelle Pfeiffer glänser i en serie som inte förtjänar henne
”Yellowstone”-skaparens nya ”The Madison” är korkad men vacker att se på
Publicerad 2026-03-27
TV-RECENSION I hitmakaren Taylor Sheridans ”The Madison” lämnar en välbärgad familj New York för att bearbeta sin sorg i Montanas öppna landskap.
Det är tv-konst på bred men låg nivå. Men miljöerna är makalösa och Michelle Pfeiffer gör ett hästjobb.
The Madison
Skyshowtime
Del 1–2
Av Taylor Sheridan, med Michelle Pfeiffer, Kurt Russell, Beau Garrett, Elle Chapman, Patrick J Adams, Kevin Zegers, Matthew Fox, Rebecca Spence, Amiah Miller, Alaina Pollack, Ben Schnetzer.
MODERN VÄSTERN. Man kan ju tycka att en spoiler är en sak, och en grundläggande premiss något annat. Men på Paramount har man fått för sig att hela kärnan i Taylor Sheridans senaste serie – den händelse som inleder allt och också är den centrala förutsättning som driver hela berättelsen framåt – inte får nämnas. Hela poängen ska alltså behandlas som Voldemort.
Det är löjligt. Speciellt med tanke på att den här serien hade premiär på mer prioriterade marknader för ett par veckor sedan, vilket betyder att det hemligstämplade materialet bara är en googling bort.
Men absolut, jag spelar med i den här charaden, andas i papperspåse och skriver med händerna bakbundna.
”The Madison”, som började utvecklas som en ännu spinoff från ”Yellowstone” men sedan stöptes om till en fristående serie, är en neo-västern och ett familjedrama om den välbärgade New York-familjen Clyburn.
Pappan Preston (Kurt Russell) är dock ingen stadsråtta, utan snarare en cowboy som sitter fånge i en kostym, och när serien börjar befinner han sig på sin favoritplats i världen, hos sin bror (Matthew Fox), som bor enkelt men makalöst vackert vid Madison River i Montana. Där män får vara män.
Det är en plats som Preston genom årens gång har besökt så ofta han har kunnat, men som varken hans fru Stacy (Michelle Pfeiffer) eller hans döttrar Abigail (Beau Garrett) och Paige (Elle Chapman) någonsin har följt med till.
Men sedan utspelar sig en tragedi, som tvingar de tre kvinnorna, samt Abigails två döttrar (Amiah Miller och Alaina Pollack) och Paiges make (Patrick J Adams), att lämna sin komfortzon bland skyskraporna för de fria vidderna i Montana.
Där börjar ett sorgearbete, där briserar konflikter, och där förändras livet för alltid.
I alla fall för Stacy, som börjar omvärdera sin man, sitt äktenskap, hela sin livsstil, och vad som egentligen är viktigt i livet.
Pfeiffer är fenomenal, och påminner om varför hon på 90-talet var en av världens högst betalda skådespelerskor. Och ”The Madison” är verkligen en tjusig produktion att se på.
Men dialogen. Hjälp. Tonen, som växlar mellan tårdrypande och utedass-buskis. Och det extremt övertydliga budskapet om att folk från stan är fånar.
Vi talar om vuxna människor som förundras över att man kan koka kaffe utan elektricitet, äter fabriksuppfött kött utan att blinka men spottar ut maten när de får reda på att de tuggar på ett hjortdjur som sköts i det fria, och dryga, mästrande ungar som har lärt sig i skolan att man inte får säga indian men inte att bär och frukt kan växa i det vilda.
Och nog för att det är allmänt känt att Sheridans främsta styrka knappast är att skriva kvinnoroller, men Chapman har ändå dragit ett ovanligt kort strå med rollen som det bortskämda och hopplöst svagsinta supervåpet Paige, som man får utslag av på nolltid.
Det är idioter från fjollträsk möter redigt folk på vischan. Kulturkrigsdramatik som, visserligen inte i otakt med det som utspelar sig verkligheten, saknar både nyanser och finess.
Men visst, vi pratar om stora namn i storslagna miljöer, om kärlek, sorg och stora känslor, om längtan till ett friare, meningsfullare, mindre krångligt liv, och om en kravlös handling som är så lätt att hänga med i att det borde vara omöjligt att misslyckas.
En självklar hit, med andra ord.
”The Madison” har premiär på Skyshowtime den 27 mars.