Upp som en mästare – ner som en medelmåtta
”The handmaid’s tale” har varit i akut behov av ett avslut i åratal
TV-KRÖNIKA Äntligen får June Osbornes lidande i ”The handmaid’s tale” ett slut. Men serien borde ha rundat av när den fortfarande var på topp.
Det vill säga förra decenniet.
Listan över tv-serier som borde ha avslutats medan de fortfarande hade schvung i stegen går att göra väldigt, väldigt lång. Men på både plats ett, två och tre placerar jag ändå ”The handmaid’s tale”, som jag med bestämdhet vill hävda aldrig borde ha blivit mer än tre säsonger lång. Max. Men som tänjdes ut till det dubbla, och därmed gick från sensation till sömnpiller.
Överdriver jag nu?
Ja, kanske en aning. Det finns mycket som har varit sämre än ”The handmaid’s tale” de senaste åren. Men det finns också mycket som har varit oerhört mycket vitalare.
Och faktum är att ju bättre en serie initialt är, desto högre fallhöjd har den. Och Bruce Millers adaptation av Margaret Atwoods dystopi från 1985, om en nära framtid där USA har blivit den teokratiska diktaturen Gilead, där patriarkatet styr och fertila kvinnor har reducerats till livegna livmödrar, anlände som en mästare. Ren dynamit.
Dessutom var den nästan kusligt politiskt vältajmad, med premiär våren 2017, bara ett par månader in på Trumps första presidentperiod.
Den blev ett fenomen, och den hade mig vid hallå. Fem plus utan tvekan.
Problemet var bara att den sedan vägrade att säga hejdå, trots att den inte hade så mycket mer att utveckla.
Även den andra säsongen var visserligen suverän, men sedan gick det snabbt utför, med alldeles för många poänglösa turer fram och tillbaka, narrativ tomgångskörning, upprepningar, och allt större svårigheter med att faktiskt säga något om kvinnohat snarare än att bara frossa i det.
Dessutom blev den tryckande känsla av påtaglig livsfara som låg så effektivt över inledningen allt svagare när Elisabeth Moss förtryckta tjänarinna June Osborne började förvandlas till någon sorts odödlig superhjälte från en feministisk hämndfantasi. Alltid redo för en fajt, en arg närbild eller ett coolt citat.
Man vet att en serie har hållit på för länge när man plötsligt kommer på sig själv med att heja på fel lag och önska livet ur hjältinnan för att man är så förbannat trött på henne.
Men nu är det hur som helst, äntligen, dags för avslut. Den sjätte och sista säsongen av ”The handmaid’s tale” har precis haft premiär på Max, och med tanke på att läget nu känns betydligt mer dystopiskt på nästan alla fronter än vad det gjorde 2017, saknas naturligtvis inte stoff för analys och otäcka paralleller till verkligheten.
Och då tänker jag inte bara på Trumps USA.
Utan också på att det, längst bort från de mest konservativa på den politiska kartan, finns förment progressiva krafter som inte ens längre vill tala om kvinnor utan om ”livmoderbärare”. Ett ord som låter som hämtat direkt ur Gileads fascistlexikon och borde skrämma skiten ur oss.
Och på att politiker världen över rent generellt håller på att bli stressade över att kvinnor inte föder så många barn som de anser att de borde göra, och lär försöka knäcka den nöten med hjälp av diverse åtgärder.
”The handmaid’s tale” är med andra ord egentligen mer aktuell än någonsin. Och den här säsongen är om inte annat bättre än de tre föregående.
Men det är ändå lite för lite, lite för sent, av en serie som hade alla förutsättningar att bli ihågkommen som en av 2010-talets bästa och viktigaste, men föll offer för tv-världens absolut värsta impulser och blev tröttsam.
Och tro inte att lidandet är över, för snart kommer spinoffen ”The testaments”.
Eftersom det alltid finns lite mer att mjölka ur en kassako.
FJELLBORGS FAVORITER
Black mirror
Charlie Brookers dystopiska, spekulativa fiktion är tillbaka med en sjunde säsong på Netflix. Och som vanligt är det lite ojämnt men också spännande, eftersom man aldrig vet vart avsnitten ska ta vägen. Nu med bland andra Rashida Jones, Chris O’Dowd, Issa Rae, Paul Giamatti och Cristin Milioti.
Your friends and neighbours
Tv-klippan Jon Hamm briljerar igen i det här svart humoristiska dramat på Apple TV Plus. Om en nyligen frånskild hedgefondförvaltare som plötsligt får sparken och börjar göra inbrott hos sina svinrika grannar för att kunna upprätthålla sin livsstil.
The last of us
Pedro Pascal och Bella Ramsey är tillbaka i en stark fortsättning på tv-spelsadaptationen som golvade oss 2023. Med Kaitlyn Dever, Catherine O’Hara och Jeffrey Wright i nya roller, mäktiga miljöer och åtminstone en actionsekvens som håller rena rama ”Game of thrones”-nivån. Både rafflande och rörande, på Max.
Hitta fler av Fjellborgs favoriter på tv.nu
