Som ett förband till ”Stranger things”
”It: Welcome to Derry” är ambitiös men omständlig
Publicerad 2025-10-26
TV-RECENSION Det tar en evighet innan Bill Skarsgård dyker upp, och medan jag väntar på hans entré börjar jag osökt att längta efter ”Stranger things”.
”It: Welcome to Derry” har sina styrkor, men kämpar med att sammanfoga dem till en spänstig, skrämmande helhet.
It: Welcome to Derry
Säsong 1, del 1–5
Av Andy Muschietti, Barbara Muschietti och Jason Fuchs, med Taylour Paige, Jovan Adepo, James Remar, Stephen Rider, Bill Skarsgård, Blake Cameron James, Clara Stack, Chris Chalk.
SKRÄCK. Efter två framgångsrika filmer baserade på Stephen Kings roman från 1986, utvidgar argentinaren Andy Muschietti berättelsen om ”Det” – det vill säga den onda, uråldriga och skepnadsskiftande enhet som ruvar under den lilla staden Derry i Maine, festar på barn och är mest känd som clownen Pennywise – i en prequel som fungerar som en sorts ursprungshistoria för både staden och monstret.
Och eftersom det är vart 27:e år som den stora ondskan drabbar Derry, och filmerna utspelade sig 1989 respektive 2016, är året nu 1962 (säsong två och tre är sedan tänkta att gå ännu längre tillbaka i tiden, till 1935 och 1908).
I seriens inledning tackar en pojke en sen vinterkväll ja till en skjuts han borde ha tackat nej till – för att snart vara spårlöst försvunnen.
Ett par månader senare har fler barn försvunnit, medan andra får skrämmande påhälsningar av sina egna värsta mardrömmar. En oskyldig man fängslas för en fasansfull massaker. Och den dekorerade flygvapenpiloten Leroy Hanlon (Jovan Adepo), som precis har flyttat till Derry med sin familj, blir satt på ett topphemligt uppdrag som eventuellt inte alls har med kalla kriget att göra utan snarare… något helt annat.
Vad är det som händer?
Det är en fråga som ”It: Welcome to Derry” tar sig an på ett sätt som är ungefär lika delar ambitiöst och omständligt, medan man själv frågar sig:
När kommer egentligen Bill Skarsgård som clownen Pennywise?
Han hålls nämligen utanför bild länge, enligt ”Hajen”-modell, medan ondskan i stället dyker upp i diverse andra skepnader. Och medan hans sena entré visserligen är mycket effektfull, är vägen dit både skumpig och lång.
På plussidan finns ett snyggt återskapat och visuellt läckert 60-tal, ett fenomenalt intro, och flera intressanta, fint invävda kopplingar till Kings övriga universum. Till exempel spelar ”The Shinings" telepatiska Dick Hallorann (här utmärkt och intensivt gestaltad av Chris Chalk) en avgörande roll för handlingen.
På minussidan finns bitvis helt stollig CGI, lite för många karaktärer som inte gör några större intryck, ett manus som gärna skriver tittaren på näsan, otymplig exposition – och en premiss som blir dummare ju mer man får veta om den.
Och även om flera av de unga skådespelarna är väldigt bra, leder hela spåret med ett gäng barn på cyklar som ger sig i kast med det övernaturliga ofrånkomligt till ofördelaktiga jämförelser med ”Stranger things”.
Vilket såklart är orättvist, eftersom just Stephen Kings verk var en av bröderna Duffers inspirationskällor.
Men det spelar tyvärr mindre roll, när ”It: Welcome to Derry” nu ter sig som en svagare efterbildning. Lite som ett förband, som får stå för uppvärmningen tills huvudakten kliver på.
”It: Welcome to Derry” har premiär på HBO Max den 27 oktober.