Ett charmigt matinéäventyr med hjärtat på rätta stället
”A knight of the seven kingdoms” är mer feelgood än fantasy
Publicerad 2026-01-18
TV-RECENSION Gillade du varken ”Game of thrones” eller ”House of the dragon”?
Grattis, för då kan ”A knight of the seven kingdoms” vara något för dig.
A knight of the seven kingdoms
Säsong 1
Av Ira Parker och George RR Martin, med Peter Claffey, Dexter Sol Ansell, Finn Bennett, Bertie Carvel, Tanzyn Crawford, Daniel Ings, Sam Spruell, Danny Webb.
DRAMAKOMEDI. Oj. Vi hade väl visserligen förstått att HBO:s andra ”Game of thrones”-prequel efter ”House of the dragon” skulle ha ett lite annat angreppssätt. Men att ”A knight of the seven kingdoms” skulle vara så här mycket av en flugviktare såg jag inte riktigt komma.
De sex avsnitten, som alla är runt halvtimmen långa, utspelar sig ungefär 100 år före händelserna i originalserien och följer, för att göra en kort historia ännu kortare, en ung, självutnämnd och medellös riddare och hans flintskallige barnväpnare.
Den före detta rugbyspelaren Peter Claffey spelar ”Dunk”, som kommer från enkla, fattiga förhållanden och efter att ha varit väpnare åt en åldrande riddare som precis har dött, nu bestämmer sig för att ta över dennes hästar och utrustning, dubba sig själv till ser Duncan the Tall, och delta i ett tornerspel för att förhoppningsvis tjäna pengar men framför allt vinna ära, berömmelse och social status.
Och elvaårige Dexter Sol Ansell spelar lille ”Egg”, som är av betydligt högre börd men efter att ha blivit misstagen för stallpojke av Dunk insisterar på att få bli hans väpnare.
Här finns flera Targaryens, bland annat en arrogant, sadistisk blond prins (Finn Bennett) som är lite av den här seriens motsvarighet till ”Game of thrones” Joffrey Baratheon och ”House of the dragons” Aegon II Targaryen. Här finns också andra typer som känns karakteristiska för denna växande franchise, som Daniel Ings flamboyanta riddare Lyonel Baratheon, som krökar som Tyrion Lannister. Och fläckvis blir det blodigt.
Men till väldigt stor skillnad från de tidigare serierna, är det här i grund och botten ett charmigt och okomplicerat litet matinéäventyr med hjärtat på rätta stället och en faiblesse för ren buskis.
En tillbakalutad kompiskomedi. En novell i stället för en roman. En liten munsbit av ett annat Westeros. Mer feelgood än fantasy. En ”Game of thrones”-serie för folk som tyckte att ”Game of thrones” var för mörk och krånglig.
Det betyder inte att det är dåligt.
Den stora och reslige Dunk, som ter sig förvuxen snarare än hotfull, och den bedårande lille Egg, som är både rapp och rar, utgör en intagande, rekorderlig duo, som tror på ridderligheten i en brutal värld. Bytet av ton, från allvar till humor, är djärvt, och bytet av perspektiv, från aristokrater till vanligt folk, är uppfriskande. Hela upplägget känns oväntat och originellt, och i de små ögonblicken är ”A knight of the seven kingdoms” rätt ljuvlig.
Ändå lämnas jag med en frustrerande känsla av att det här inte riktigt räcker.
Nog för att mindre ibland kan vara mer, men i det här fallet saknar jag det bombastiska.
”A knight of the seven kingdoms” har premiär på HBO Max den 19 januari.