Gåshudsfinal av serien med svart bälte i nostalgi
Var ”Cobra Kai” den helt perfekta rebooten? Yes, sensei!
TV-KRÖNIKA Det är bara att buga för ”Cobra Kai”, som precis gick i mål som den kanske mest lyckade och allmänt grymma reboot som streamingvärlden hittills har skådat.
Reboot-tåget tuffar vidare med oförtruten kraft, och senaste nytt är bland annat att ”Buffy the vampire slayers” återkomst håller på att ta form, och att Netflix skakar liv i gamla ”Lilla huset på prärien”.
Båda projekten har en del saker som talar för dem. Den förra bland annat att originalstjärnan Sarah Michelle Gellar är med (även om skaparen Joss Whedon tyvärr inte är det). Den senare att västerngenren upplever en ny vår.
Men jag tvivlar på att någon av dem kommer att matcha ”Cobra Kai”, som i sex säsonger har hanterat konsten att förnya ett vinnande koncept som en mästare.
”Karate kid”-uppföljaren, som kokades ihop av Josh Heald, Jon Hurwitz och Hayden Schlossberg och började sitt liv på Youtube 2018 för att ett par år senare plockas upp av Netflix, har varit 65 avsnitt rent reboot-guld.
En serie som har varit trogen essensen av filmerna (och då pratar jag om de tre första, och inte om den med Hilary Swank från 1994, och definitivt inte om den med Jaden Smith från 2010), haft i princip alla nyckelpersoner ombord förutom såklart bortgångne Pat Morita (vars Mr Miyagi dock har varit högst närvarande i anden), och fullkomligt vältrat sig i 80-talsreferenser. Men som också har byggt ut med nya perspektiv, nya, genuint engagerande karaktärer, nytt tonårsdrama vid sidan av huvudkaraktärernas medelålderskriser, otroliga masslagsmål som får de gamla fightscenerna att se ut som dagisbråk om den sista pannkakan med hallonsylt och grädde – och inte minst en stor dos humor som filmerna saknade.
Och det absolut största och bästa tricket var naturligtvis att röra om i dynamiken mellan Ralph Macchios Daniel LaRusso och William Zabkas Johnny Lawrence, och göra den missförstådde före detta mobbaren och antagonisten Lawrence till en underdog och seriens verkliga hjärta, bästa citatmaskin och absolut skönaste snubbe. Medan LaRusso, som på 80-talet var den man hade på väggen, förvandlades till en smådryg och självgod typ, med bättre ansiktskräm och mer pengar men också ett akut präktighetssyndrom.
Version 2.0 av Johnny Lawrence har varit underbar att följa, och när det var dags för hans stora final i de allra sista avsnitt som släpptes den här veckan, hans chans till revansch för nederlaget 1984 som hade grämt honom en livstid, reste sig håret ta mig tusan på mina armar.
Det händer inte så ofta. Och medan jag är inte är säker på att just det ögonblicket kan ha riktigt samma effekt på en, säg 20-åring, är det faktum att ”Cobra Kai” har blivit en generationsöverskridande framgång ett kvitto på hur mycket serien har gjort rätt.
Att få med sig generation X, vars preferenser fortfarande driver nostalgifabriken, är en sak. Att samtidigt få med sig de svårare, flyktigare och mindre förutsägbara bokstäverna Y och framför allt Z, är något helt annat.
Men ”Cobra Kai” har lyckats med precis det, väckt liv i en slumrande franchise (i vår kommer en sjätte film, med Macchio och Jackie Chan) och satt en gyllene standard för hur en reboot görs allra bäst. Och det hintas om att skaparnas nästa projekt skulle kunna vara ”Tillbaka till framtiden”.
Jag vill egentligen säga ”låt bli”. Men kan ärligt talat knappt bärga mig.
För ”Cobra Kai” har gjort något med mig, och träffat rakt i belöningssystemet.
FJELLBORGS FAVORITER
Mike Whites satiriska succé är tillbaka med en tredje säsong, som utspelar sig i Thailand och börjar lite långsamt men snart vecklar ut sig till ännu en omistlig historia. Med ett dynamitgäng bestående av bland andra Walton Goggins, Carrie Coon, Michelle Monaghan och Parker Posey. Start på Max den 17 februari.
Apple cider vinegar
En lite omständligt berättad men icke desto mindre fascinerande historia på Netflix. Med Kaitlyn Dever som den australiensiska skojaren Belle Gibson, som på 2010-talet gjorde kometkarriär som hälsoinfluencer och wellnessguru genom att dikta ihop en rövarhistoria om att hon hade ätit sig frisk från en hjärntumör.
Harald och Sonja
Lagom till alla hjärtans dag släpper Prime Video den här välgjorda norska kärlekshistorien om hur landets nuvarande kungapar som unga fick vänta i nio långa år på att få gifta sig. Med Sindre Strand Offerdal som kronprins Harald och Gina Bernhoft Gørvell som Sonja Haraldsen.
