50 och fucking irriterande
Alla i ”And just like that” verkar ha mognat baklänges
Publicerad 2025-05-29
TV-RECENSION Jag har försökt lära mig att tycka om ”And just like that”, men det går bara inte. Och nu har jag hittat ännu en anledning att hata den.
De här kvinnorna är jättebebisar i 50-åriga kroppar.
And just like that
Max
Säsong 3, del 1–6
Av Michael Patrick King, med Sarah Jessica Parker, Cynthia Nixon, Kristin Davis, Sarita Choudhury, Nicole Ari Parker, John Corbett, Mario Cantone, Evan Handler.
DRAMAKOMEDI. Efter att ha blivit besviken på den första krystade säsongen av Max uppföljare till HBO-klassikern ”Sex and the city”, försökte jag uppbåda en viss entusiasm när den andra säsongen kom.
Men nu tar jag tillbaka den.
”And just like that” är en poänglös, uddlös och hopplös serie, som även om den efter sin initiala identitetskris har börjat hitta en viss egen rytm, rätt och slätt är för korkat skriven för att fungera som något annat än hattittning.
Varenda scen känns forcerad, dialogen tycks vara komponerad av någon som inte har en aning om hur mänskliga varelser pratar med varandra, och det är fortfarande svårt att bry sig om vad Seema (Sarita Choudhury) och Lisa (Nicole Ari Parker) gör, eftersom det Samantha-formade hålet i vänkretsen är för flagrant för att de ska lyckas fylla det.
Men det som ändå slår mig som den största, värsta, mest irriterande bristen när jag ser den här tredje säsongen, är det faktum att den här serien bara på pappret följer ett gäng framgångsrika, mogna kvinnor i 50-årsåldern.
I praktiken handlar ”And just like that” om kvinnor som mentalt knappt har tagit sig förbi 30-strecket, utan lever i något sorts parallellt universum där man inte lär sig något med åren, utan tvärtom bara blir dummare, ytligare och mer osäker.
Carrie (Sarah Jessica Parker) går runt i sitt enorma hus uppklädd (eller utklädd) till tänderna, i det ena paret dödsföraktande klackar efter det andra, och funderar i dagar på vad en emoji från Aidan (John Corbett) – som är i Virginia för att reda ut en komplicerad situation med sitt ex och sina söner – egentligen kan betyda. Miranda (Cynthia Nixon), som brukade vara en smart och sansad kvinna, har blivit en osäker tönt och en allmän driftkucku. Och Charlotte (Kristin Davis) är mer hysterisk än någonsin.
Och Lisa, som lever i en stabil relation med en person som hon har tre barn tillsammans med, får panik när hennes man vill sova i gästrummet ett par nätter för att hon pratar i sömnen och håller honom vaken.
Och han får i sin tur panik när han inser att hennes nya manliga medarbetare är otroligt snygg.
Väx upp för fan, vill man vråla.
Om ”Sex and the city” var eskapism är det här bara patetiskt.
Det finns ett par kortare episoder som räddar den här säsongen från att bli en total fars. Som en jobbig familjeträff hemma hos Aidan i Virginia och en fin scen mellan Carrie och Charlotte i slutet av avsnitt sex. Och av alla gäststjärnor som dyker upp vill jag lyfta Logan Marshall-Green, som dyker upp som den typ av sköna snubbe den här serien – som mestadels är helt renons på originalets sexighet – så desperat behöver.
Säsong tre av ”And just like that” har premiär på Max den 30 maj.