Nya larmet: Majoriteten av våldsbrott hade kunnat stoppas
Utredaren: ”Alla föräldrar är tyvärr inte bra för sina barn”
Publicerad 2026-01-29
Socialstyrelsen har gått igenom 98 ärenden där barn och vuxna utsatts för grova brott – och larmsignalerna har ljudit i nästan alla.
Nu riktar myndigheten kritik mot både socialtjänst och polis.
– Att avsluta ärendet och bara hoppas på att situationen förbättras räcker inte, säger utredaren Moa Mannheimer.
Det här är inte den första skade- och dödsfallsutredning som Socialstyrelsen presenterar, men denna gång är underlaget ovanligt stort.
Myndigheten har i år framförallt reagerat på en sak:
– Alla föräldrar är tyvärr inte bra för sina barn, säger Moa Mannheimer, utredare på Socialstyrelsen.
Myndigheten har gått igenom 98 ärenden där barn och vuxna under åren 2019–2024 dödats eller utsatts för grovt våld.
41 av dem är barn och där är det i hälften av fallen barnets egna föräldrar som utsatt dem för våldet. Ibland är det föräldrar som har bra intentioner men som på grund av allvarlig psykisk ohälsa eller skadligt bruk eller beroende inte förmår tillgodose barnets behov eller som skadar eller dödar barnet i samband med insjuknande i psykos. I andra fall är det föräldrar som medvetet skadar sitt barn eller framkallar sjukdom hos barnet.
”Alla föräldrar inte bra för sina barn”
Och så, i en del av ärendena, handlar det om föräldrar som verkligen haft för avsikt att skada sitt barn. Där våldet pågått under en lång tid men trots det inte kunnat stoppas.
Vilka specifika ärenden som Socialstyrelsen granskat är hemligt och framgår inte av rapporten. Men ett av de mest kända fallen de senaste åren, som rör föräldrar som medvetet skadar, är det med flickan som hölls inlåst i en tvättstuga och tvångsmatades med ättika.
Där hade flera orosanmälningar inkommit till socialtjänsten månader innan det akuta fallet, men man agerade för sent.
– I de här fallen måste samhället kliva in, för det är vår uppgift att skydda barn från våld. Det har tyvärr inte fungerat i dessa fall, säger Moa Mannheimer, utredare på Socialstyrelsen.
Hon, och Socialstyrelsens generaldirektör Björn Eriksson, tar emot i myndighetens lokaler med två luntor framför sig. Den ena högen är kartläggningen som gäller barnen. Den andra handlar om de vuxna brottsoffren – de är 57 stycken och majoriteten är kvinnor.
– Många av barnen som vi tittat på har varit väldigt små och de har ingen egen röst. Deras utsatthet är stor och vi ser hur de inte lyssnas på tillräckligt, säger Björn Eriksson och pekar på att både socialtjänst, förskolor och skolor måste bli bättre på att följa upp, och att faktiskt träffa barnen som det finns oro för.
– Ibland hade det räckt med att besöka barnet för att se att det hade blåmärken eller var undernärt. Innan det värsta händer har det i flera fall föregåtts av en lång tid av försummelse, vanvård eller misshandel. Socialtjänsten måste ha en systematik och en långsiktighet i sina insatser, och följa upp hur det går för de här barnen, annars kan vi aldrig få till en förändring, säger Moa Mannheimer.
Sökte vård – dagen för dådet
Kartläggningen av brotten visar att nästan alla gärningsmän, och inte sällan även offren, har haft kontakt med någon myndighet eller samhällsaktör innan dådet.
Det kan handla om polisanmälningar från offrets sida som inte resulterat i att den utsatta får rätt hjälp. Eller att gärningsmannen själv sökt vård för sitt dåliga mående eller missbruk. Eller att skolan reagerat på ett barn som verkar vanvårdas.
Majoriteten av gärningspersonerna hade kontakt med psykiatrin eller vårdcentralen under året före brottet – vissa så sent som dagen för brottet.
Som mannen i Boden som misstänks ha knivmördat en kvinna och skadat hennes döttrar.
Hans mamma hade slagit larm till vården bara dagar före attacken. Sonen hämtades för tvångsvård men släpptes ut en dag senare.
– Vi ser att vårdpersonal inte bedömer risk för att patienten ska utöva våld. Att den vårdsökande har en familj ses ofta som en skyddsfaktor för patienten, men då missar man att den vårdsökande kan vara farlig för just den familjen, säger Moa Mannheimer.
”Frustrerande”
Kunskaperna om våld i nära relation har ökat under åren, både hos allmänheten och rättsvårdande myndigheter, socialtjänst och skola. Ämnet ligger högt upp på den politiska agendan och regeringen har precis presenterat ett nytt råd för kvinnofrid.
Ifjol infördes även en nya lagändring i Sverige kallad lex Tintin. Efter att åttaårige Constantin, även kallad för Tintin, år 2023 dödades av sin pappa väcktes krav på en lag som skulle skydda barn från att tvingas träffa sin förövare.
Men trots medieuppmärksamheten kring ämnet, och trots lagändringar och skärpningar, fortsätter antalet mord på barn att ligga på runt tio fall per år – och mord inom parrelation på 14 fall, år efter år.
– Det är frustrerande för vi känner ju till riskfaktorerna. Men vi ser i fallen som vi utrett hur både riskbedömningar och åtgärder mot våldet ofta saknades, både från socialtjänst och polis, säger Björn Eriksson.
Socialstyrelsen lämnar nu ett antal förslag på åtgärder för att våldsutsatta ska få det skydd och stöd de behöver och för att även stoppa förövarna – innan de dödar.
Till exempel behöver hälso- och sjukvården få ett uttalat ansvar för att riskbedöma om våldsutövare kan vara farliga för sina närstående.
Och socialtjänstens behöver bli bättre på att utreda barnets situation när de får in orosanmälningar gällande barn som far illa.
– Att inte inleda utredning eller att avsluta utredningen utan att erbjuda en insats och hoppas på att det kommer in nya orosanmälningar om situationen försämras räcker inte när ett barn riskerar att fara illa hemma. Det måste finnas en långsiktighet där Socialtjänsten följer upp hur det går för de här barnen, annars kan vi aldrig få till en förändring, säger Moa Mannheimer.
