Publicerad 2025-09-02
Tivoli har snabbt blivit en förskolejätte – och ägarna har plockat ut miljonvinster.
Samtidigt visar Aftonbladets granskning att de har kritiserats för att sakna personal, och att förskolebarn ”klättrar på väggarna” av uttråkning.
– Vissa anställda satt på sin rumpa och pillade på telefonen med Snapchat 90 procent av tiden. Samtidigt såg avdelningen ut som ett bombnedslag, för vi hann inte städa, berättar en pedagog.
”Känner jag någon som känner någon ... som funderat på att sälja sin förskola?”
Många tycks ha hörsammat förskolemagnaten Bror Thorén på Linkedin för fyra år sedan. Efter inlägget har hans koncern Tivoli köpt upp över 20 förskolor.
Förskolebolaget har på bara några år blivit ett av de största privata på marknaden, främst i Västerås och Stockholmsområdet. Strategin är att köpa små förskolor och samla dem under koncernens paraply: ”Jag brinner för att små och medelstora förskolor ska få leva kvar. Det är mitt kall”, har Anders Grahn, vd för Tivoli sagt.
Majoriteten av deras förskolor är också vinstmaskiner – och vår granskning visar att miljoner har försvunnit ut ur verksamheten.
Som Kista stars international preschool.
Den ligger på fjärde våningen i en kontorsbyggnad i ett industriområde norr om Stockholm, med utsikt över en gård med plastgräs. Den går med vinst. Men av förskolans överskott har över sju miljoner skickats iväg och försvunnit upp i koncernen, på bara tre år.
Det handlar mestadels om skattemedel. För varje barn från de utsatta områdena runt Kista får en förskola minst 153 000 kronor per år i ersättning från kommunen.
Bror Thorén ställer inte upp på en riktig intervju utan går bara med på att svara över mail. Han menar att koncernbidragen skapar stabilitet i hela organisationen.
– Det innebär att enheter som har tillfälliga överskott kan stötta andra där kostnaderna är högre, så att alla verksamheter kan hålla en god kvalitet, skriver Thorén.
”Den enda som pratade svenska”
Just de ”internationella” förskolorna är en av Tivolis specialiteter. De lanseras som tvåspråkiga förskolor, där både engelska och svenska talas. Men enligt en pedagog vi pratat med rekryteras personal ofta från andra länder som Indien eller Storbritannien, och pratar ofta ingen svenska alls.
Barnen uppmanas kalla personalen för ”Miss” och ”Mister”, många pedagoger saknar svensk förskollärarutbildning, har ingen koll på svensk lagstiftning och får ofta lägre lön, enligt vår källa, som fram tills nyligen jobbade på en av de internationella förskolorna.
– Jag kände direkt – var i helvete har jag hamnat? Jag var den enda legitimerade förskolläraren, den enda som pratade svenska och den enda som kunde lagar och regler samt den svenska läroplanen, som jag fick översätta till engelska åt de andra. Alla mina kollegor var ”barnskötare” men hade aldrig jobbat med barn, säger pedagogen.
På en avdelning kunde det vara 23 barn på tre pedagoger, varav två var vikarier, berättar pedagogen.
Det betyder nästan åtta barn per vuxen.
Rekommendationen från Skolverket är högst fem till sex.
Enligt Bror Thorén följer bemanningen inom koncernen Skolverkets rekommendation.
– Våra barngrupper leds alltid av förskollärare och vi dimensionerar personalstyrkan utifrån barnens behov och gruppens sammansättning, skriver han.
Thorén skriver att all deras personal på de internationella förskolorna ska kunna svenska och engelska i både tal och skrift samt ha koll på den svenska läroplanen. Han tillbakavisar bilden av att det skulle finnas personal där som inte kan svenska.
– Alla medarbetare har den kompetens som krävs, de är insatta i läroplanen och deltar i den pedagogiska planeringen tillsammans med förskollärare. Att flera medarbetare har svenska som andraspråk ser vi som en tillgång, eftersom det berikar barnens språkliga miljö. Samtidigt erbjuder vi stöd i svenska för att alla ska känna sig trygga i sin yrkesroll och ha rätt verktyg i arbetet, skriver han.
Zandra Michal, barnskötare och ordförande i Kommunal Stockholms län, ser flera risker när barntätheten på förskolorna är för hög: att det är svårt att tidigt upptäcka om ett barn har särskilda behov leder till hög stress bland barn och personal och det blir otrygga inskolningar.
– Det ska vara pedagogisk verksamhet, inte bara förvar, säger Zandra Michal.
Flera av Tivolis förskolor ligger i höghus eller förorter.
Själv bor storägaren, Bror Thorén, i en rymlig våning på över 140 kvadratmeter i Gamla stan i Stockholm, äger en Porsche värd över en miljon och är delägare i ytterligare en fastighet med bastu och strandtomt.
Efter utbildningen på Handelshögskolan tog han 2010 tillsammans med en pappa över en förskola som var nedläggningshotad. Det var hans första kliv in på förskolemarknaden.
Den andra ägaren Anders Grahn har en bakgrund som bland annat entreprenör inom cateringbranschen och har jobbat med flygplansmat, innan han blev Tivolis vd.
I intervjuer lyfter båda fram småskaligheten och tryggheten som ett av Tivolis viktigaste mål.
En sak de inte tar upp är förskolornas stora vinster, som gjort det möjligt för dem själva att plocka ut över 41 miljoner i utdelningar, bara de senaste tre åren.
Enligt Bror Thorén har utdelningarna gått till att minska ägarnas privata skulder som de fick när de köpte förskolorna.
När vi granskar Tivolis förskolebolag ser vi att flera av deras verksamheter hör till de som haft störst vinstmarginal i hela Sverige.
En av deras förskolor, Apalby förskola i Västerås, har en vinstmarginal på över 31 procent.
Det låter mycket för en verksamhet som drivs med skattepengar enligt Aftonbladets ekonomiexpert Andreas Cervenka.
Han jämför det med läkemedelsjätten AstraZeneca som har en vinstmarginal på 25 procent och Googles moderbolag Alphabet med 29 procent.
– Så här höga vinstmarginaler brukar förknippas med extremt lönsamma branscher som just läkemedel och tech. Att visa så stor vinst i en verksamhet som förskolor där den största kostnaden består av personal väcker flera frågor. Antingen är kostnaderna väldigt nedpressade eller så får företaget alldeles för mycket betalt i förhållande till vad de levererar, säger Andreas Cervenka.
Bror Thorén svarar inte på ifall han tycker att det är rimligt att förskolor har vinstmarginaler på över 20 procent utan skriver i stället att marginaler kan variera mellan enheter och mellan år.
– En hög siffra ett enskilt år kan bero på tillfälliga faktorer, till exempel hur kostnader fördelas inom koncernen eller att vissa kostnader, som en rektorslön, bokförs på en enhet som ansvarar för flera förskolor. Det avgörande är att resurserna långsiktigt används för att säkra kvalitet, utveckling och stabil drift, skriver han.
När man studerar Apalbys årsredovisning närmare visar det sig att nästan hela vinsten lämnas i så kallade koncernbidrag – alltså att pengar från förskolan skickas till moderbolaget.
Tivoli köpte Apalby förskola 2019 från de två kvinnorna som startat den, i ett grönområde precis intill en stugby i Västerås utkant. Då gick förskolan med knapp vinst, på några hundra tusen kronor om året. Efter att Tivoli köpte Apalby ökade resultatet snabbt.
Lämnade förskolan snabbt
Två år senare skickades 1,3 miljoner iväg som koncernbidrag. År 2023 skickades 2,5 miljoner kronor, från barnen på Apalby förskola, uppåt i koncernen. Samma år tog Tivoliägarna ut 12 miljoner i aktieutdelningar för egen del.
Vad är det företaget tjänar så stora pengar på?
Vittnesmål från pedagoger och föräldrar, anmälningar till myndigheter och företagets siffror pekar åt ett och samma håll – att Tivoli pressat kostnaderna för personalen.
Vi får kontakt med en erfaren pedagog, som fram till nyligen arbetat på en av deras förskolor, och som beskriver hur den stora personalomsättningen skapade en orolig stämning i barngruppen. På den förskolan hade många av föräldrarna ett annat modersmål än svenska, och verkade inte veta vad de kunde kräva för sina barn, enligt pedagogen.
Själv har pedagogen runt 20 års erfarenhet från förskolevärlden, och lämnade själv ganska snabbt Tivoliförskolan.
– Hade jag varit förälder hade jag aldrig satt mitt barn där, det kändes inte tryggt. De hade inte sett mitt barn och mitt barns utveckling där. Att följa barns lärande är superviktigt, men dokumentationen var obefintlig kring enskilda barns läroprocess, säger hon.
Förvånad över miljonvinsterna
Pedagogen blir förvånad när hon får höra att ägarna plockar ut mångmiljonvinster, eftersom hon upplevde att det ofta saknades pengar. Särskilt i slutet av året. Varje januari fick de på varje avdelning veta hur mycket pengar de kunde lägga på lekmaterial – det kunde vara runt 100–150 kronor per barn, som skulle räcka till pussel, leksaker, böcker och annat, för hela året.
Hon upplevde att barnen ofta var understimulerade och ”klättrade på väggarna” av uttråkning.
– Vi kunde inte köpa in till exempel Magnatiles. Barnen älskar ju de där magneterna, men vi hade bara lite bilar och klossar.
– Man märker inte att företaget går med vinst, det är i alla fall inget som går tillbaka till förskolan. Det syntes inte alls i verksamheten. Hade de lagt alla de pengarna på sina förskolor så hade alla verksamheter inom Tivoli varit tipptopp, säger pedagogen.
Bror Thorén säger att han inte känner till förskolan som inte hade råd att köpa in Magnatiles men menar att varje förskola har förutsättning att erbjuda en stimulerande och kreativ verksamhet.
– Alla förskolor har egna budgetar för material, litteratur, lärverktyg och kulturbesök. Resurserna fördelas lokalt av rektorn utifrån barngruppens behov, menar han.
Vi vänder oss till kommunerna där Tivolis förskolor finns och begär ut tillsyner och anmälningar.
De flesta klagomål som föräldrar har på privata förskolor hamnar dock direkt hos företagets egna förskolechefer och utreds internt, utan insyn från övriga samhället. Riksrevisionen larmade nyligen i en rapport om att kontrollen av förskolebranschen har blivit allt sämre, ja, nästintill obefintlig:
”Förskolan kostar över 90 miljarder kronor årligen, är den näst största skolformen med över 500 000 inskrivna barn och spelar en viktig roll för barns fortsatta utveckling och lärande. Trots detta har förskolan fått litet utrymme i regeringens och skolmyndigheternas arbete”.
Men i kommunernas arkiv hittar vi trots det en hel del kritik och handlingar som ger en bild av bristerna inom Tivoli-koncernen.
Vid en tillsyn påpekade Stockholms stad att förskolan bara kunde skicka pengar i koncernbidrag ifall de själva kunde klara sin ekonomi. Nämnden bedömde att Tivoli förskolor kunde belastas för ekonomisk misskötsamhet. Bror Thorén skriver att det gjordes omläggningar av lån och investeringar, vilket tillfälligt påverkade nyckeltalen och att frågan hanterades i dialog med kommunen och är avslutad.
Personal på en förskola anmälde att en kollega luktade sprit och setts dricka under arbetstid: ”Vi har haft problem med X angående massa andra missförhållanden som huvudmännen inte tagit på allvar. Även nu gör de inget åt saken”.
En förälder klagade på att ingen av pedagogerna på en småbarnsavdelning fått HLR-utbildning (hjärt-lungräddning) av förskolan och på att ett- och tvååringar lämnades ensamma i rum. En Ipad som visade programmet Babblarna på hög volym stod på hela dagarna, enligt anmälan. ”Är i princip en förvaringsplats”, skrev föräldern i klagomålet till kommunen.
Efter att ett barn ramlat så illa på förskolan att barnet behövde tandläkarvård reagerade specialisttandläkaren på att skadorna inte stämde med det beskrivna händelseförloppet från pedagogerna. Föräldern klagade på att barnet varit med om två olyckor på förskolan som krävt akut läkarvård utan att personal bevittnat det, enligt anmälan.
I en tillsyn konstaterade Stockholm stad att det var för lite personal på en förskola:
”Representant från personalen säger att hen oftast arbetar ensam i barngruppen och enligt uppgift från representanten kan det vara ’lite svårt’ att vara själv med nio barn”.
Samma förskola har vid två tillfällen uppmanat föräldrar att hålla barnen hemma med hänvisning till att de haft personalbrist och därför inte kunnat garantera barnens säkerhet.
Bror Thorén skriver att det i dag inte finns några förelägganden på någon av deras förskolor.
På några av Tivolis förskolor har man haft personal som är anställda på introduktionsjobb, där Arbetsförmedlingen betalar en viss del av lönen.
Fotnot: Aftonbladet har gått igenom årsredovisningen för några av Tivolis mest lönsamma förskolor för att se hur stor procent av deras omsättning som går till personalkostnader.
Enligt Zandra Michal, ordförande i Kommunal Stockholms län, är det flera privata förskolebolag som har personal via introduktionsjobb, något som håller ner personalkostnaderna.
– Problemet är inte att man tar in personer som ska lära sig språket eller yrket, det är ifall man utnyttjar ett bidrag och en person som hoppas kunna få en fast tjänst men man har inte gett personen uppgifter för att lära sig yrket utan den jobbar ensam i disken, säger Zandra Michal.
Bror Thorén skriver att de inte använder introduktionsjobb för att spara pengar:
– Introduktionsjobb är en statlig arbetsmarknadsåtgärd för att ge människor som stått långt från arbetsmarknaden en väg in i yrkeslivet. Vi använder det som ett sätt att bidra till inkludering och integration – inte för att minska kostnader.
Det finns personal som har mer positiva erfarenheter också.
En pedagog som vi pratar med är egentligen kritisk till att man ska kunna göra vinster inom förskolan. Men på just hennes arbetsplats har Tivoli värnat arbetsmiljön, varken ökat storleken på barngrupperna eller minskat personaltätheten, sedan företaget tog över.
Får springa till Normal
– Det är stor skillnad jämfört med andra privata förskolor jag arbetat på tidigare. Det finns så klart saker jag önskar skulle vara bättre, till exempel budgeten för mellanmål som legat still samtidigt som matpriserna har ökat, men jag kan tänka mig att det inte bara är hos Tivoli det är så.
Från flera personer inom Tivolis förskolor får vi dock veta att man till exempel minskat på annat, som planeringstiden för pedagogerna.
Det betyder att aktiviteter och utflykter får uppfinnas spontant från dag till dag. En pedagog beskriver hur det ofta saknats lekmaterial, så att personalen får springa iväg och köpa kritor eller limstift på billighetsbutiker som Normal, för att ha råd. Pedagogen som vi pratar med arbetade kvar knappt ett år.
– Jag tror inte jag hann läsa en enda bok med något barn under hela min tid där.
Enligt Bror Thorén är planeringstid något man prioriterar.
– Alla förskolor har tid avsatt för planering, men upplägget kan se olika ut beroende på hur rektor organiserar arbetet, skriver han.
