”Jag har tänkt mycket på vilka barn han har valt ut till uppdragen”
Publicerad 2025-09-28
Hon har länge varit rädd och fått rådet: Göm dig.
Javiera är lillasyster till en man som misstänks ha drivit ett av de största kontona där barn rekryterats till våldsbrott.
– Jag har inte gjort något fel, varför ska jag skämmas, säger Javiera, 20.
Det har gått några månader sedan Javieras storebror blev utlämnad till Sverige när Javiera öppnar dörren till sin lägenhet. Hon har ett stort leende på läpparna.
– Nu när jag bestämt mig för att inte gömma mig är jag mycket gladare, säger Javiera, medan katten Babak smiter ut i trapphuset.
I hallen kommer Tommy nyfiket fram för att hälsa. Också han en katt.
Javiera är lillasyster till en av de senaste årens mest omtalade rekryterare av det som kommit att kallas barnsoldater. Ungdomarna som ligger bakom mängder av de våldsdåd som plågat Sverige de senaste åren.
Var 11 000 medlemmar
Brodern misstänks ha drivit ett av de största kontona på sociala medier där kriminella jobb annonserades till barn. När polisen fick medieplattformen att stänga ned kontot fanns 11 000 medlemmar i forumet.
Själv har han suttit tryggt utomlands när skjutningarna och sprängningarna utförts.
Här är nätverken där du bor
För Javiera kom det inte som någon chock när nyhetsartiklarna om hennes bror började komma. Hon visste vad hennes storebror höll på med, berättar hon när hon föst in Babak och satt sig i vardagsrumssoffan.
– Vi pratade när han höll på med det. Han skröt och skrattade när han berättade för mig. Jag minns att jag blev så chockad och äcklad… hur kan man göra så?
– Jag kunde inte bara sitta tyst och se på när han förstörde både sitt och andras liv, jag tipsade polisen, fortsätter Javiera.
Persiennerna var nere
Samtidigt som brodern misstänks ha rekryterat på löpande band blev anhöriga måltavlor i gängkriget här hemma i Sverige. Javiera tänkte att hon kunde stå näst på tur. Paranoian tog över, varje ljud på kvällen kändes som ett hot, varje främlings blick som en fara, berättar hon.
– Jag hade svårt att sova. Jag kände att det han höll på med var mitt fel, bara för att jag är hans syster. Det kunde gå dagar utan att jag öppnade persiennerna eller vågade gå ut.
Mest rädd var hon för att något skulle hända hennes pojkvän och katter.
– De var ju helt oskyldiga i det här, säger Javiera, medan hon börjar klistra på naglar på fingrarna.
– Men sedan insåg jag att jag också är oskyldig. Jag har inte gjort något. Varför ska jag då vara livrädd och skämmas?
Det var då hon bestämde sig för att inte gömma sig längre. För det mådde Javiera bara sämre av.
– Samhället pratar alltid om de kriminella – men vi pratar aldrig om deras anhöriga. Vi är många som lever i skuggan, som kämpar med skuld, rädsla och hot. Vi förtjänar också att synas och få hjälp.
Är du inte rädd för att någon ska vilja göra något mot dig om du pratar öppet?
– Nej, det har jag tänkt mycket på. Jag vill inte vara rädd hela mitt liv. Om vi anhöriga tiger, då får de kriminella den makt de vill ha, säger Javiera, när naglarna med små vita pärlor limmats fast.
En familjemedlem som är med under intervjun nickar instämmande.
Allt hon inte hade förut
Nu när hon bestämt sig för att våga leva som vanligt mår hon bättre, säger Javiera och reser sig upp från soffan för att visa sitt sovrum.
Det är allt hon inte hade när hon var liten. Rosa animebilder som hon själv ritat pryder väggarna. Bokhyllan är full av dockor i mangastil.
– Nu får jag bestämma helt själv hur jag vill ha det, säger Javiera.
”Föddes in i kaos”
Javiera är bara 20 år. Men hon har redan varit med om mer än någon borde under en livstid. Förnedring och övergrepp har kantat hennes liv.
– Jag vet inte hur det är att inte leva med de här smärtorna, säger Javiera och sjunker ned på sängen som är full av prydnadskuddar.
Barndomen kan beskrivas som en mardröm. Föräldrarnas trauman och erfarenheter från att växa upp i en diktatur påverkade deras föräldraskap, menar Javiera.
– Jag brukar säga att jag föddes in i kaos. För mig är det normalt. Det är svårt att förklara för andra som inte har de erfarenheterna, säger Javiera och rättar till prydnadskuddarna.
Blev mannen i familjen
Missbruk och fysisk och psykisk misshandel var vardag för Javiera och hennes syskon när de växte upp. När föräldrarna skildes blev brodern mannen i familjen, trots att han bara var en pojke. Då började han terrorisera sina småsyskon, säger Javiera.
– Han slog oss, trakasserade oss, tryckte ner oss. Han var en gigantisk mobbare. Jag tror det bottnade i hans egna osäkerheter och i vår uppväxt med en våldsam pappa, säger Javiera.
Varför tror du att din bror blev kriminell, men inte du?
– Jag har tänkt mycket på det. En del handlar nog om könsnormer. Och han hade den här omogna drömmen – om att bli framgångsrik, ha pengar och ta oss ut ur fattigdom och skydda oss. Det var som att då skulle han fixa allt som hänt innan och att det inte skulle spela någon roll hur han behandlat oss.
”Värsta jag kan tänka mig”
För Javieras del har det som hände under barndomen gjort att hon lider av PTSD. Men det som Javieras storebror var med om som liten ursäktar inte brotten han nu misstänks för, menar hon.
– Det han har gjort är det värsta jag kan tänka mig. Att medvetet utnyttja barns utsatthet på det sättet. Jag har tänkt mycket på vilka barn han har valt ut för uppdragen, och jag tänker att om han själv fötts några år senare hade han kunnat bli en av de där barnsoldaterna, säger Javiera och reser sig upp från sängen.
Javiera har inte hört något från polisen sedan storebrodern utlämnades till Sverige för några månader sedan. Han sitter nu i ett svenskt häkte misstänkt för anstiftan till grova brott. Förundersökningen pågår fortfarande.
”Älskar en del av honom”
Javiera har skrivit brev till honom. Hon vill veta hur han mår. På ett sätt känner hon att hon har svikit honom genom att inte hålla tyst.
– På många sätt så älskar jag fortfarande en del av honom. Jag vägrar att känna skam över att jag är hans syster, säger Javiera medan hon går ut till köket.
Där väntar en . I kväll ska Javiera och hennes sambo ha gäster och bjuda på chilensk mat.
– Mitt råd till andra anhöriga till gängkriminella är att inte vara rädda, våga prata. Skäms inte, för det är inte ditt fel.
Fotnot: Javieras bror har under häktningsförhandlingen förnekat brott.