Faran med sänkt straffålder: ännu yngre utförare
En 13-åring räknas fortfarande som ett barn enligt Arbetsmiljöverket.
Du får ha ett lätt och ofarligt arbete men du får inte ansvara för något värdefullt eller utföra något som kan leda till att någon skadar sig. Du är ett äldre barn, men ännu inte en ungdom. Puberteten rasar runt i kroppen, man börjar sakteligen förstå abstrakt tänkande men konsekvenstänket haltar.
I denna storm av rasande hormoner misstänks en 13-åring med en pistol i handen ha öppnat eld i Gävle.
Jag skriver pojke, trots att det kommer att rassla till i mejlboxen på grund av det ordet.
Men du blir inte vuxen bara för att dina handlingar är det.
Det är ren tur att ingen dog i det fullständiga kaos som utbröt i Gävle i fredags när kulorna ven på bargatan. Sex skadade är illa nog. Som 17-åriga Elsa som träffades av skott i båda låren vars instinkt kanske hade varit att ducka om hon förstått att hon blev beskjuten, men som lyckligtvis inte gjorde det.
Om den nu 14-årige misstänkte skytten är skyldig, om han agerade ensam eller på uppdrag av någon, vet vi inte än.
Han kommer omhändertas av sociala myndigheter, så som många misstänkta skyttar som honom som vi sett passera revy de senaste åren.
Eftersom han misstänks för ett så allvarligt brott som sex mordförsök kommer en så kallad LUL-utredning att inledas. Förhoppningsvis leder det till att han får ordentlig vård för statistiskt sett har han sannolikt en omfattande problematik bakom sig redan innan han misstänks ha öppnat eld.
En utredning från Brottsförebyggande rådet visar nämligen att 9 av 10 av barn under 15 år som misstänks för grova brott sedan tidigare är kända av socialtjänsten.
Många har det svårt både hemma och i skolan. Hälften har en psykiatrisk diagnos, en tredjedel av pojkarna har innan de begått brott visat en ”oroväckande hög aggressivitet” och låg impulskontroll och många har uppmärksamhets- och koncentrationssvårigheter. Som lågt hängande frukt för äldre kriminella att plocka.
Om Tidöpartiernas förslag om tillfälligt sänkt straffbarhetsålder går igenom så skulle pojkar som den misstänkta skytten i Gävle i stället kunna bli satt i fängelse.
Det är lätt att förstå desperationen som måste ligga bakom ett sådant förslag. Allt fler yngre med hjärnor som inte vuxit klart skickas ut som barnsoldater åt gängen. Någon eller något måste ju stoppa dem, att sätta dem i fängelse förhindrar åtminstone just de barnen från att under den närmaste framtiden dra på sig uniformen igen, kanske man tänker.
Men någonstans är det ju hål i huvudet om de som inte ens får ta ett arbete som innefattar tunga lyft, enligt en definition, ska kunna sitta i fängelse som vore de vuxna, enligt en annan.
När man i Danmark år 2010 sänkte straffåldern till 14 år ökade brottsligheten bland unga, så man justerade tillbaka åldern till 15 år igen. Eftersom så unga personer saknar långsiktigt tänkande så var den sänkta åldern helt enkelt inte avskräckande på det sätt man hoppats.
När det värsta händer, som att en 13-åring skjuter vilt ut i fredagsnatten, kanske man instinktivt vill se hårda straff snarare än vård. Forskning visar hur antalet brottsmisstänkta under 15 år fördubblats de senaste tio åren, det vi gör nu räcker ju uppenbarligen inte.
Men den överhängande risken med att sänka straffåldern är enligt kritikerna att de som då kommer att rekryteras att begå brott i stället är 12-åringar, de som enligt Arbetsmiljöverket klassas som yngre barn.
Någon som på sin höjd får utföra trädgårdsarbete eller rensa i ett trädgårdsland.
För oavsett om skytten i Gävle haft ett skarpladdat vapen i handen, eller en sportväska med benskydd och fotbollsskor i, så är en 13-åring ett barn.