Muzgan, 20, från Afghanistan ska utvisas: ”Jag är rädd”
Publicerad 2024-12-18
Muzgan Batoori, 20, flydde från Afghanistan och kom till Forshaga.
På gymnasieskolan har hon gått i snart tre år, men nu ska hon utvisas.
– Jag mår jättedåligt. Jag är rädd och tänker hela tiden på vad som ska hända, säger Muzgan Batoori.
Solen lyser in genom fönstret, men i klassrummet känns luften tung. Skoluppgiften är att spela in en podd. Framme vid katedern delar eleven Muzgan Batoori, 20, sin berättelse. Klasskamraten Jakob ställer frågor från manuset som klassen har skrivit tillsammans. Muzgan berättar om en resa till Sverige fylld av rädsla och hopp.
– Det var min mamma, jag och mina två bröder, säger Muzgan.
Resan började i Afghanistan, där krig och osäkerhet splittrade familjen och tvingade dem att fly. Familjen är hazarer, en folkgrupp som förföljts av talibanerna. Muzgans äldsta bror och hennes pappa var först att lämna Afghanistan, flera år innan Muzgans mamma och de yngre barnen kunde fly. Pappan och storebrodern fick uppehållstillstånd i Sverige.
– Sen lämnade vi Afghanistan för att vi i familjen ville bo tillsammans, säger Muzgan.
Reste i gummibåt
Hennes äldsta bror, som var i Sverige, jobbade ihop pengar så att Muzgan, som då var 14 år, och de andra två småsyskonen och mamman kunde fly till Europa.
– Vi åkte bil från Afghanistan till Iran och sedan gick vi över bergen till Turkiet, säger Muzgan Batoori.
– Det var svårt hela vägen med smugglare och med vägen. Vi var tre barn och bara vår mamma.
Hur fick ni kontakt med smugglarna?
– Med telefonen.
Så det var bara att ringa en smugglare och säga att man ville åka därifrån?
– Ja.
Vad kostade det?
– Jag vet inte för jag var liten och tänkte inte på det.
Muzgan säger att hon tror att de var ungefär två veckor i Iran innan de tog sig vidare till Turkiet.
Vad gjorde ni i Iran?
– Ingenting. Vi satt bara och väntade på att smugglaren skulle komma och säga ”kom nu ska ni gå”.
Från Turkiet reste de i en gummibåt tillsammans med 50–60 andra människor. Trots farorna under resan kom alla fram. De var i Grekland i två år innan de fick asyl. Strax efter hände något hemskt. Muzgans mamma dog.
– Min mamma blev sjuk och sen gick vi till läkaren som sa att din mamma har en hjärnblödning.
Men läkaren kunde inte göra någonting. Efter att mamman dött reste pappan direkt till Grekland för att hämta Muzgan och hennes yngre bror. En broder valde att stanna i Grekland.
– Vi landade på Arlanda och sen åkte vi bil till Deje, säger Muzgan.
Hur var det att komma till Sverige?
– Det var bra första tiden för vi började skolan och vi studerade och fick vänner. Men nu är det inte bra.
Muzgans framtid är hotad. Migrationsverket har sagt att Muzgan och hennes yngre bror inte får stanna utan ska utvisas till Grekland, dit de kom först. Att inte veta vad som ska hända är jättejobbigt, säger Muzgan.
– Jag mår jättedåligt. Jag är rädd och tänker hela tiden på vad som ska hända.
Att bli utvisad till Grekland skulle vara svårt - språket är obekant, och de har redan ett liv i Sverige.
– Då måste jag börja om allt från början. Jag vill inte åka till Grekland, säger Muzgan.
Hennes dröm är att jobba på apotek i Sverige.
– Jag vill försöka studera och sen en bra utbildning och jobb. Ta mitt körkort.
Hon drömmer om att bo i ett radhus också.
– Nu bor jag, min bror och min pappa i en lägenhet.
Vad är det bästa med att bo i Deje?
– Att jag får bo med min familj. Här har jag bott i nästan tre år. Jag vill inte åka till Grekland men om jag inte får stanna i Sverige måste jag åka.
Migrationsverket: ”Ge värme och kärlek”
Klassen har genom sin lärare skickat frågor till Migrationsverket. Jesper Tengroth som är pressekreterare på Migrationsverket har svarat på alla deras frågor.
Muzgan har ett sammanhang i Forshaga, som behöver fler unga invånare. Varför får hon inte stanna här?
– Det är lätt att man kommer till slutsatsen att nu har hon varit här så länge och lärt sig svenska, fått klasskompisar och borde få stanna. Men man måste samtidigt komma ihåg att i botten finns ett utvisningsbeslut där vi har tittat på hennes rätt att vara i Sverige, och det går först. Och i just det här fallet har hon ett uppehållstillstånd i Grekland. Hela regelverket inom EU är uppbyggt på att det är det första EU-landet du kommer till som ska pröva din ansökan. Har du fått ett uppehållstillstånd i ett land är det det som gäller. Då måste hon återvända dit även om det låter jättetufft och hårt såklart.
Varför får Muzgans pappa stanna i Sverige och inte Muzgan?
– Vi kan konstatera att han har ett uppehållstillstånd i Sverige, och att hon har ett uppehållstillstånd i Grekland. Och de har inte kunnat visa att det är sannolikt att de är släkt.
Varför har ni inte gjort något dna-test för att se om Karim är pappa till Muzgan?
– Det har jag försökt läsa mig till i systemen men har inte kunnat hitta något bra svar på det tyvärr.
Vad kan vi i klassen göra för att hjälpa vår klasskamrat?
– Att ge värme och kärlek till dem så klart i en svår situation. Sen är det så att vi lever i en demokrati, och oavsett om man vill ha en striktare lagstiftning eller en generösare lagstiftning så är det till den politiska nivån man ska vända sig och påverka. Det är på valdagen det avgörs. Sen är det här ärendet överklagat, och då är det för dem att hålla tummarna också helt enkelt.