Unika siffran: 92 tonårsutvisningar på ett år
Aftonbladets kartläggning om unga som utvisas ensamma – de flesta går på gymnasiet
Publicerad 2026-03-24
Manvel, 21, ska ensam utvisas till Armenien – ett land där han inte varit sedan han var fyra år.
Systrarna Kani och Diya har engagerat sig för att ge barn i förorten en meningsfull fritid – nu ska de skickas till Irak, utan sina föräldrar.
I en unik granskning har Aftonbladet kartlagt hundratals unga personers utvisningsbeslut år 2025: 92 av dem är så kallade tonårsutvisningar.
Debatten kring tonårsutvisningar har rasat under våren och runt om i landet har tusentals människor samlats för att demonstrera mot utvisningarna.
Vissa politiker har kallat dem ”enskilda fall” som de inte velat kommentera. Migrationsverket säger att de inte vet hur många tonårsutvisade det handlar om – men deras tidigare rättschef har sagt att de märkt en ökning av fall med unga vuxna som utvisas ensamma.
Aftonbladet kan nu avslöja att åtminstone 92 ungdomar fick beslut om tonårsutvisning förra året.
Men mörkertalet över de tonårsutvisade är i själva verket betydligt större. Tonåringar kan nämligen också söka via andra lagar, och ingår därmed inte i kartläggningen.
Aftonbladets kartläggning visar att av de 92 tonårsutvisningarna har minst 63 stycken varit i Sverige i över fem års tid. Minst 60 av dem studerar, majoriteten på gymnasiet. Några studerar på Komvux medan andra har påbörjat sina universitetsstudier, till exempel till fysioterapeut. Många av de som studerar jobbar också extra vid sidan av.
Flera av de andra har redan hunnit gå ut gymnasiet och börjat arbeta.
Exempelvis en 20-årig man som bott i Sverige i sju års tid och efter gymnasiet började jobba på en restaurang. Han försökte, bortsett från anknytningen till sin mamma och pappa, också få uppehållstillstånd via sitt arbete. Han tjänar tillräckligt för att uppfylla lönekravet – men Migrationsverket menar att tjänsten inte och nu ska han utvisas.
Antogs till läkarprogrammet – utvisas till Irak
Vissa har fått vänta länge på svar från Migrationsverket. En 18-åring från Turkiet skickade in sin ansökan om att förlänga sitt uppehållstillstånd som 14-åring, först några månader efter sin 18-årsdag kom beslutet, som då konstaterade att 18-åringen inte längre är ett barn i utlänningslagens mening.
En formulering som återkommer i många av ungdomarnas beslut handlar om vikten av att Sverige har en reglerad invandring.
En 18-åring som bott med sin familj i Sverige sedan 2019, gått gymnasiet här och antagits till läkarprogrammet ska utvisas ensam till Irak. Hon berättar hur hon kommer bli hemlös i Irak och hur hon som ung kvinna inte kan leva ensam utan istället riskerar att bli bortgift. I hennes, liksom många andras, avslagsbeslut står det bland annat att: ”Statens intresse av att upprätthålla den reglerade invandringen anses väga tyngre än din rätt till respekt för ditt privatliv”.
Migrationsverket har beslutat om en paus för hanteringen av tonårsutvisningar, tills en utlovad ventil är på plats. Men dessa 92 fall berörs inte av pausen.
Det gör inte heller många andra unga som fått beslut tidigare.
Vi är de som ska utvisas
Diya, 21: ”Drömde om att plugga juridik - nu känns allt meningslöst”
Utvisas till: Irak
Diya från Örebro fick sitt första besked om att hon skulle utvisas till Irak 2024. Sedan den dagen har inget varit sig likt. Vardagen präglas av stress och oro inför vad som ska hända härnäst. Diya var ute och shoppade på Black friday med en vän när hon fick beskedet från Migrationsverket på telefon.
– Det kom som en chock. Det var inget vi hade tänkt var möjligt. På den tiden var det ingen som pratade om tonårsutvisningar, vi visste ingenting om att det kunde gå så här fel, säger hon.
Hit till Sverige kom Diya för åtta år sedan tillsammans med sin familj. Hennes pappa är bilmekaniker, och både han och mamman har permanent uppehållstillstånd, medan Diyas lillebror har blivit svensk medborgare. Under alla sina år i Sverige har Diya varit aktiv i föreningslivet i Örebro, studerat naturprogrammet på gymnasiet, arbetat extra på hemtjänsten och lärt sig svenska. Hon har även varit tennistränare och engagerat sig för att locka barn och unga till idrott i syfte att förebygga kriminalitet.
– Jag hade drömmar om att plugga juridik i Sverige. Något jag behövt släppa helt sen utvisningsbeslutet. Jag har inte orkat engagera mig i föreningen längre då allting känns väldigt meningslöst sedan beslutet. Man känner sig inte tillräcklig.
– Jag har gjort allting rätt, arbetat sedan jag började gymnasiet och betalat skatt. Ändå blir jag utvisad, säger hon.
Kani, 19: ”Det är svårt att våga tänka på framtiden”
Utvisas till: Irak
Kani fick sitt utvisningsbeslut när hon gick sista året på gymnasiet. Hon minns det glasklart, fredagen, när hon just skrivit biologiprov. Storasystern Diya, 21 ringde, bad henne logga in på Migrationsverkets hemsida och blev alldeles tyst i luren. När Kani förstod att de skulle tvingas lämna sina liv och sin familj i Sverige, och ensamma åka till Irak kändes det först overkligt.
– Jag berättade från början inte om utvisningsbeslutet för någon eftersom jag själv inte kunde förstå att det var sant, säger Kani.
Under de två och ett halvt åt som de väntat på sina besked från myndigheten, hade Kani hunnit fylla 18 år, och ansågs därmed vara vuxen och kunna klara sig själv, i Irak. Efter beslutet om utvisning har systrarna sökt asyl i Sverige, och väntar på nytt besked från Migrationsverket.
– Det är svårt att våga tänka på framtiden när jag inte vet om jag får stanna kvar här, i landet där jag byggt upp mitt liv, säger Kani.
Hon har försökt leva vidare som en vanlig tonåring, trots att allt förändrades på ett ögonblick i och med beskedet. Tryggheten försvann. Kani har ändå lyckats ta studenten, trots ovissheten och stressen kring utvisningen. Hon jobbar i dag på förskola, och på statistikmyndigheten SCB, som ligger i Örebro, och har även extrajobb på Kulturskolans ateljé i förorten Vivalla, för att barn i socialt utsatta områden ska få en värdefull fritid med skapande aktiviteter.
– När jag tänker tillbaka vet jag inte ens hur jag har klarat mig igenom det. Jag tror att mitt sätt att hantera det var att gå till skolan och försöka vara som alla andra, som att ingenting hade hänt, men sanningen var att ingenting längre kändes normalt.
– Att fortsätta dyka upp varje dag var mitt sätt att säga till mig själv att jag gör mitt bästa och det räcker, säger Kani.
Manvel, 21: har inga minnen av landet han ska utvisas till
Utvisas till: Armenien
Han ska utvisas ensam till ett land där han inte varit på 17 år, sen han var ett fyraårigt barn. Manvel har ingen han känner i Armenien, talar inte språket och är rädd för att bli hemlös.
– Jag har ingen släkt där, inget hus. Jag vet inte var jag ska ta vägen, säger Manvel.
Vid fyra års ålder flyttade Manvel med sin mamma till Ryssland. Till Sverige och Södertälje kom de för sex år sedan, då mamman gifte sig med en svensk medborgare här. Som 17-åring sökte Manvel om permanent uppehållstillstånd, men fick bara ett tillfälligt – i ett års tid. Han hade alltså hunnit fylla 18, när utvisningsbeslutet kom från Migrationsverket. Kort därefter fick hans mamma svenskt medborgarskap. Medan hennes son skulle utvisas ensam till ett land som han inte har några minnen av.
– Jag har aldrig sett min mamma gråta så mycket som efter det. Vi har alltid varit tillsammans, i alla länder som vi bott i, säger Manvel.
Han fick vänta i nästan två år på att få beskedet från Migrationsverket och kunde under den tiden inte lämna Sverige, för att ta sig till Armenien, mönstra och göra lumpen där. Detta har lett till att Manvel riskerar fängelsestraff i Armenien, om han skulle utvisas.
Via sociala medier har han fått kontakt med andra fall av tonårsutvisade ungdomar. Precis som många andra i samma sits har Manvel lärt sig svenska, gått gymnasiet här och har flera olika extrajobb vid sidan av, bland annat som maskinoperatör och på Friends Arena i Stockholm. Planen var att komma in på sjuksköterskeutbildningen på högskolan – men nu får han inte tillstånd att studera.
– Jag kunde ha pluggat klart nu, och börjat jobba. Istället sitter jag hemma. Jag känner att jag ruttnar. Det är svårt att hitta ett heltidsjobb, ingen vill ha dig när de inte vet om du kommer stanna.
Manvel har efter sitt utvisningsbeslut sökt asyl i Sverige, men fått avslag, Nu väntar han på att få överklaga det.
Shahrdad, 26: är barnskötare – men får inte jobba
Utvisas till: Iran
När Shahrdad, eller ”Sharre” som han kallas, ser sig i spegeln känner han sig som tio år äldre än sina 26. Att i åratal leva med ovissheten och väntan på nya brev från myndigheterna, med besluten om sin utvisning, påverkar honom hårt mentalt. Han har sökt hjälp inom psykiatrin, tappat håret – och lusten att leva. Tidigare jobbade han som barnskötare, men eftersom han fått avslag på uppehållstillstånd får han sedan ett år tillbaka inte arbeta.
– Det bryter ner mig psykiskt att leva i ovisshet och inte få arbeta, att bara sitta hemma och titta på de vita väggarna. Sen är det vansinnigt rent ekonomiskt, att svenska staten valt att investera i mig och precis när jag ska börja jobba, bidra och betala tillbaka – då stoppar man mig, säger Sharre.
Han kom till Sverige som 14-åring tillsammans med sin mamma, som i dag är svensk medborgare. Sharre gick i skolan, lärde sig svenska och kom in på gymnasiet efter bara ett år i landet. Men när han fyllde 18 fick han utvisningsbeslut, som har överklagats i flera led. När oroligheterna i Iran bröt ut under vintern stoppades utvisningarna dit – en tillfällig andpaus. Men för Sharre har livet redan stått på vänt, i åratal.
När hans mamma desperat startade en namninsamling för att sonen skulle få stanna – i dag har den över 20 000 underskrifter – bestämde Sharre sig för att träda fram och berätta. Tidigare kände han ett utanförskap, och skam.
– Jag insåg att det är inte mitt fel att jag hamnat i den här situationen, varför ska jag skämmas när jag är utsatt för det här av myndigheterna? säger Sharre.
I Iran är han rädd att tvingas gå med i armén och kastas ut i kriget. Sharre lider av psykisk ohälsa och har bland annat en PTSD-diagnos, något man inte får hjälp med där, särskilt inte som ung man.
– Jag har svårt att förstå hur man kan avråda svenska medborgare från att resa till Iran, samtidigt som man bedömer att det är tillräckligt säkert för mig att skickas dit. Jag vet att jag inte är svensk medborgare – men jag är ändå en människa.
Dotter rädd för att utsättas för sexuella övergrepp – utvisas ändå
Bortsett från de 92 finns många unga som kommit som medföljande till sina föräldrar, och som nu ska utvisas ensamma. Det kan handla om barn som följt med sin mamma, när hon gift sig med svensk man.
Exempelvis en thailändsk 19-åring som berättar hur hon under uppväxten utsatts av våld och sexuella övergrepp från sin pappa, som finns kvar i Thailand. Hon säger att hon inte kan återvända till honom och därför riskerar att bo på gatan och hamna i sexhandel.
Men Migrationsverket konstaterar att ”Följdaktligen råder det inga exceptionella omständigheter i detta fall och samhällets intresse av en reglerad invandring väger tyngre än din rätt till privat- och familjeliv”.
Kakonge riskerar utvisning till Uganda – ”rädd”
I mörkertalet finns också många ärenden handlar om barn till personer som fått asyl i Sverige. Både RFSL, och flera jurister som Aftonbladet har varit i kontakt med beskriver hur barn till exempelvis hbtqi-flyktingar inte heller får förlängda uppehållstillstånd i Sverige när de fyller 18 år, trots att de i många fall riskerar repressalier och våld i sina hemländer, för att deras föräldrar är till exempel är homosexuella.
En av dem är Kakonge i Luleå, vars mamma fått asyl som hbtqi-flykting från Uganda. Nu har Kakonge fyllt 18 år och måste ha egna asylskäl, medan hans mamma och lillasyster får stanna här. Hans uppehållstillstånd går ut om bara några veckor, men än så länge har han inte fått något svar från Migrationsverket om sin egen asylansökan. Kakonge har under åren i Sverige gått gymnasiet, tagit körkort, spelat med ett fotbollslag och börjat jobba extra inom hemtjänsten.
– Jag är rädd, för att behöva skiljas från den enda familj jag har kvar, och för att behöva åka tillbaka till ett land som ser mig som kriminell och diskriminerar sådana som oss. Där har jag ingenting, säger Kakonge till Aftonbladet.
