Synen i skolan: ”Kunde ana paniken och skräcken”
Publicerad 2025-02-07
Insatsledaren Lars Bröms var på plats efter tsunamin, Stureplansmorden och Estoniakatastrofen.
Men synen som mötte honom inne på Risbergska skolan är det värsta han någonsin sett.
– Man kunde ana paniken och skräcken hos dem som har varit där inne, säger han.
Under fredagen väntas de anhöriga få besked om det är deras nära och kära som blev dödade i skoldådet i Örebro.
Lars Bröms, polisens insatschef för identifieringsarbetet, fick gå in i lokalen på torsdagen för att kunna svara på frågor från anhöriga om hur det såg ut på skolan där tio personer sköts till döds. Den misstänkte skytten Rickard Andersson, 35, ska sedan ha skjutit sig själv.
– Det är det värsta jag har upplevt. Jag har varit med under tsunamin i Thailand, jag var andra radiobil på plats på skjutningen på Stureplan, jag var ute på havet den dagen Estonia sjönk, jag har varit med på Drottninggatan och flygolyckan i Örebro, säger han och tillägger:
– Men det bleknar i jämförelse med det jag såg i dag.
Du tycker att det här var värre att se än tsunamikatastrofen?
– Det var ju en naturkatastrof. Det här är ingen naturkatastrof. Det är någon som med vett och vilja går in för att skjuta ihjäl flera människor på en skola, säger han.
Lars Bröms vill inte gå in på några detaljer om vilken syn han möttes av.
Men:
– Man kunde ana paniken och skräcken hos dem som har varit där inne, säger han.
”Ska få sitt namn tillbaka”
Under de senaste dagarna har han blivit översköljd av frågor när identifieringen är klar och varför det dröjer, säger han.
Själv tycker han att det går fort.
– Det måste bli rättssäkert. För det är faktiskt frågan om en identifiering av en människa som ska få sitt namn tillbaka, sitt personnummer och hela den här biten.
Så du anser inte att tre dygn är lång tid?
– Nej, nej, nej. Många glömmer ju bort att vi fick ju inte tillgång till brottsplatsen för sent på tisdagskväll, säger han.
Det första larmet om dådet kom in vid 12.33 på på tisdagen. Enligt Bröms var det ”nästan natt” när teknikerna fick gå in i skolan, och alla anhöriga gick då inte att nå.
På fredagen har anhöriga väntat i tre dygn på att få reda på vad som har hänt deras nära och kära i vad som beskrivs som det värsta massmordet i Sveriges historia.
För dem är det svårt att ta in varför det dröjer.
– Det är så svårt för dem att förstå. Och det förstår vi ju, säger Lars Bröms.
