Sjuksköterskan Maria: Jag tänker inte ange mina patienter
Publicerad 2024-11-26
Tidöpartierna vill ta fram en lag som kan göra henne skyldig att ange papperslösa patienter.
Den tänker sjuksköterskan Maria, 30, vägra lyda.
– Jag kommer absolut inte hänga ut en människa i behov av vård för att denne är papperslös.
I dag klockan 10 tar migrationsminister Johan Forsell emot den utredning som fått namnet Stärkt återvändandeverksamhet. Där ingår det som regeringen kallar förslaget om utökat informationsutbyte – men som motståndarna döpt till angiverilagen.
Förslaget innebär att till exempel vårdpersonal kan bli skyldiga att informera Polisen eller Migrationsverket om de vårdar en papperslös patient.
Maria jobbar som sjuksköterska på Karolinska sjukhuset i Huddinge, och har demonstrerat mot förslaget.
– Det stora problemet är att det kan leda till att människor inte vågar söka vård. Eller drar sig för att söka vård, eller söker vård senare än man annars gjort, när man blivit mycket sjukare än man hade varit om man vågat söka vård tidigare.
”Maktobalans” mellan patienter och personal
Hon säger att de i sjukvården varje dag jobbar för att det ska vara goda relationer mellan personalen och de som söker vård.
– Det finns redan en maktobalans, som patient är man väldigt utlämnad och sårbar. Om man dessutom riskerar att bli angiven så kommer det att påverka den här relationen väldigt negativt.
Det händer att hon tar hand om människor som saknar laglig rätt att vara i Sverige. Hon upplever inte att de brukar vara oroliga att bli angivna. Men däremot är maktobalansen ännu mer påtaglig eftersom de sällan kan bra svenska och ofta är i behov av en tolk.
– Det blir aldrig riktigt djupgående samtal och det finns en generell oro att patienten inte ska förstå allt som händer eller kunna uttrycka det den vill. De hamnar lätt i ett större underläge än gemene man gör.
”Jag tycker inte att det är sjukvårdens uppgift”
Syftet med förslaget är att fler som inte har rätt att vara i Sverige ska lämna landet. Hur ser du på det?
– Vi behöver ha koll på människorna som befinner sig i landet av en massa olika skäl. Vi behöver veta hur många vi är och hur många som kan förväntas bidra till samhället men också behöva samhällets hjälp. Det gäller inrikesfödda också.
– Men jag tycker inte att det är sjukvårdens uppgift. Då måste polisen se över sina rutiner. Hur kan de fånga upp de här människorna på ett annat sätt? Varför misslyckas de i dag?
Om en angiverilag träder i kraft kommer hon inte att följa den.
Är du rädd att råka illa ut om du bryter mot lagen?
– Det kanske låter jättekaxigt, men inte särskilt. För samhället har inte råd att förlora sjuksköterskor. Jag tänker: ”vad ska de göra?” De behöver mig.
”Så här man får igenom förändring”
– Och om jag skulle få böter eller nånting så är det fortfarande en påföljd som jag kommer att kunna ta på mig och fortfarande vara stolt över hur jag har agerat.
Om regeringen går vidare med ett lagförslag kommer hon att fortsätta protestera på olika sätt, om hon har möjlighet.
– Det kan verka ganska oviktigt, hur mycket påverkar det egentligen? Men man ska inte glömma att det är så här människor har fått igenom förändring. Jag som kvinna hade inte haft rösträtt om folk före mig inte hade demonstrerat.
