Svenske Leo, 22, leder uppror mot Trump: ”Klart det finns en risk”
Publicerad 2025-04-28
CAMBRIDGE, MASSACHUSETTS. Trump har inlett en massiv offensiv mot USA:s toppuniversitet.
Efter gripanden och visumkaos sprids rädsla bland studenter, men svenske Leo Gerdén, 22, på Harvard vägrar låta sig skrämmas – och tar täten i motståndet.
– Det är en risk jag är villig att ta, säger han.
Föreläsningarna är över för dagen.
Leo Gerdén korsar Harvards tegelröda kvarter, där studenter hukar över laptops i skuggan och turister poserar framför statyer.
Allt ser fridfullt ut, men under ytan bubblar det av ilska och oro. På en lyktstolpe fladdrar resterna av en protestaffisch, ett montage med Trump och Elon Musk. Budskapet är skarpt:
”Säg till Harvards ledning att inte böja sig för tyranner.”
Leo trycker in en snus under läppen och stannar till vid en böljande gräsmatta. På kyrktrappan intill arrangerade de nyligen en av sina protester.
– Och här, säger han – här tänker jag sitta om några veckor.
– I en sådan där rolig fyrkantig hatt, och ta examen.
Det är en dag han väntat på i fyra år.
Men tanken har slagit honom: risken är att han aldrig når dit.
Hela våren skulle bli en sista festlig final på det anrika lärosätet – i stället har han hamnat mitt i den politiska strid som skakar USA:s universitetsvärld.
Schemat har packats med intervjuer för amerikanska medier, till och med koreansk tv. Han skriver tal, organiserar protester, och har axlat rollen som en av de vassaste studentrösterna mot Vita huset.
– Kampen för demokratin – den förs just nu på det här campuset. Det finns ingen annan institution i det här landet som så tydligt har stått upp mot Trump, säger han.
För bara några veckor sedan kändes det osannolikt. Att just han – den vetgirige stockholmaren med bångstyriga lockar – skulle höja rösten.
Men så kom brytpunkten.
Under de första månaderna i Vita huset har Trump gått till storms mot några av USA:s mest grundläggande institutioner – medierna, domstolar och elituniversiteten.
I mars meddelade administrationen att 60 universitet och högskolor granskas för att ha ”tillåtit antisemitism” i samband med studentprotester mot Israels krig i Gaza. Kort därefter började utländska studenter gripas och få sina visum indragna.
Särskilt en video fick spridning.
Den visar hur en turkisk student, Rümeysa Öztürk, omringas av maskerade civilklädda migrationspoliser i Boston och förs bort i handfängsel. Hon skriker, tror först att det är ett överfall.
Hennes visum hade återkallats. Flera veckor senare sitter hon fortfarande i förvar. Först utan att veta vad hon anklagades för. Det enda hon visste var att hon undertecknat en studentartikel som stöttade palestinska rättigheter. Vita huset anklagade henne för att vara Hamas-sympatisör.
Här förs den turkiska studenten bort
Snart kom besked om att utländska studenters sociala medier också ska granskas i jakten på antisemitism.
Leo och andra kritiker menar att anklagelserna om antisemitism används som svepskäl, och att gripandena snarare är ett angrepp på studenters yttrandefrihet.
Samtidigt finns det judiska studenter som vittnar om trakasserier och diskriminering under de pro-palestinska protesterna som svepte över amerikanska campus förra året. Men andra är arga över att de används som slagträ i debatten.
I grunden handlar det också om något större: Trumpadministrationens strid i det bredare kulturkriget – mot institutioner och utbildningar de ser som vänstervridna och ”woke”.
Gripandena har fortsatt. Antalet återkallade studentvisum passerade långt över tusen – tills justitiedepartementet plötsligt ändrade sig. Men på elituniversitet sprider sig ändå rädsla och paranoia. Vem står på tur?
Klippet på Öztürk etsade sig fast hos Leo.
Gripandet skedde bara ett par kilometer från hans studentboende utanför Boston.
Flera internationella studenter han pratade med var rädda för att delta i protester eller ens yttra sig på sociala medier. Han såg en tystnadskultur breda ut sig. Och hur Harvards ledning stod passivt vid sidlinjen.
Han bestämde sig för att skriva ett debattinlägg till studenttidningen Harvard Crimson.
”Det farligaste svaret på auktoritärism är att tysta sig själv. Jag vägrar att falla in i det – och Harvard borde inte heller göra det”, inledde han.
När texten var klar tvekade han i timmar på om det var värt risken.
Men responsen blev stark. Meddelanden strömmade in.
Tajmingen visade sig vara rätt.
Kort därpå hamnade Harvard i Trumps direkta skottlinje.
Vita huset skickade ett kravbrev om att universitetet måste rätta in sig i ledet, annars skulle 2,2 miljarder dollar i statliga anslag frysa inne.
På sociala medier gick Trump till attack. Han kallade Harvard ett ”skämt” som lär ut ”hat och dumheter”, och beskrev lärarna som ”radikalvänster, idioter och fågelhjärnor”.
Administrationen krävde att universitetet skrotar sina mångfaldsprogram, samarbetar med migrationsmyndigheter för att övervaka utländska studenter och slutar anta elever som anses ”fientliga mot amerikanska värderingar”.
Leo medger att några röster inom den pro-palestinska rörelsen på campus gick för långt. Och ja – fler på Harvard lutar vänster än höger.
Men det ändrar inte kärnan i motståndet: en president ska inte styra ett universitet. De måste vara oberoende. Studenter måste få uttrycka sina åsikter fritt.
– Om alla institutioner böjer sig så fort Trump skickar ett kravbrev, då kommer han att bli en diktator. Det är något vi måste sätta stopp för, fortsätter han.
– Ger vi Trump fem namn på elever som har deltagit i en demonstration – då kommer han att kräva hundra till.
Ett annat toppuniversitet, Columbia, hade nyligen böjt sig för presidentens krav. Nu riktades blickarna mot Harvard. Först var ledningen tyst. Några dagar senare svarade de.
Brevet från skolan gjorde dem till det första universitetet som öppet satte sig emot Trumps krav. Att svaret var så starkt var oväntat, säger Leo.
– Om man läser brevet mellan raderna så är det ett långfinger mot administrationen.
– Då kände jag och många andra oss stolta.
Sedan dess har dragkampen fortsatt. Nya hot, en stämning från Harvard. Nya protester. Och inget slut i sikte.
– Det kommer pågå i ytterligare tre år och nio månader, spår Gerdén.
Andra svenska studenter på amerikanska toppuniversitet som Aftonbladet har talat med har beskrivit hur de är så rädda att de ”vill ta sin examen – och springa” i det nya politiska klimatet. Få vågar bli intervjuade. Någon har fått rådet att kontakta en advokat.
Det rådet har även Leo fått.
– Jag har fått frågan om jag skaffat advokat lite för många gånger nu för att ignorera det. Jag vore naiv om jag inte insåg att risken finns, säger han.
Hans politiska låga tändes tidigt.
Mamman brukar berätta om hur något väcktes i honom under den arabiska våren. Han var åtta år gammal, såg på nyheterna – och frågorna tog aldrig slut. Vid elva ville han gå med i Centerpartiets ungdomsförbund, CUF. Föräldrarna tänkte att han var för ung. Så Leo ringde själv. Det visade sig att elvaåringar var välkomna.
När Donald Trump valdes 2016 var Leo fjorton. Det blev också ett avgörande ögonblick – en insikt om vad politik faktiskt handlar om, och om hur mycket som står på spel.
Sedan dess har han hållit fast vid sitt engagemang. Ett par somrar har han varit presskontakt för Centerpartiet. De senaste veckorna har flera politiker uttryckt sitt stöd för hans Harvardkamp – däribland Annie Lööf.
Efter skoldagen trampar Leo av sig skorna i hallen.
I studentboendet han delar med fem personer råder svenska skoregler. En skylt på väggen hälsar: Welcome to the jungle. Atmosfären är studentstökig – omaka möbler, ett provisoriskt kök där det en gång stod en säng.
Hans eget rum är knappt större än ett cykelförråd. En säng, ett skrivbord, en kampanjskylt för Kamala Harris. En bok om demokrati han fått av farmor. Ett inramat foto på bröderna.
Leo slår sig ner på sängen och låter blicken vandra mot fönstret.
De senaste dagarna har videon på gripandet av den turkiska studenten fortsatt snurrat i skallen.
– Jag vet ju att om de vill göra ett exempel av någon, då är jag rätt högt upp på den listan.
Vänner har kallat honom galen.
Blandningen av stolthet och rädsla skiftar hela tiden. Ibland har han legat vaken på nätterna och funderat på hur de ska organisera sig.
– Vad händer om man blir arresterad på gatan? Hur ska jag agera då? Jag har försökt spela upp det för mig i huvudet. Och tyvärr gör man ofta det klockan ett på natten.
Vad är planen då?
– Rådet är att vara tyst och ringa sin advokat. Men vi vet inte om de kommer att respektera det. Eller om man har tid att göra det.
Ytterligare två internationella studenter har kämpat vid hans sida. De tar stöd av varandra, pratar i timmar.
På längre sikt tror han att färre studenter kommer att söka sig till USA, när klimatet präglas av rädsla för att uttrycka sig fritt. Redan nu finns det internationella studenter som funderar på en plan B. USA:s universitet har länge varit världsledande, med sin förmåga att locka de främsta talangerna. Det är inte lika självklart längre.
Han har redan hört om andra svenskar som tvekar, trots att de kommit in på de åtråvärda platserna i USA.
Det är också precis det som är syftet, säger Leo. Strategin handlar om avskräckning. Om man gör exempel av några få, så kommer resten att tystna.
Ändå ser han ett skifte. Bland studenter märks nu mer hopp. Men fortfarande är det få som vågar öppet kritisera Trumpadministrationen.
Familjen kommer inom kort från Sverige för att se honom ta emot examensdiplomet. Kasta den fyrkantiga studentmössan i luften.
Men Leo tror att det finns en verklig risk att han inte kan fullfölja sin sista termin.
– I den värsta av världar kan samma öde drabba mig som den turkiska studenten, som fortfarande sitter i migrationsförvaring, säger han.
– Läget vi är i nu är: bara för att man går på Harvard kan man få sitt studentvisum hävt. Vi används som spelbrickor i en strid mellan Vita huset och universitetet.
Mörkret lägger sig över campus.
Pokermarker sorteras i färgade högar. Mitt i slutspurten inför tentorna samlas de för en paus. Leo har bjudit in till spelkväll. En efter en droppar hans Harvardvänner in. Sex personer, de flesta amerikaner.
Rumskamraten Vikram Singh, 23, slår sig ner vid bordet.
– Vi är väldigt stolta, säger han.
– Mycket är så kaotiskt just nu, och ingen vet riktigt vad administrationen planerar. Men vi tycker det är starkt att Leo tagit en så stor roll i detta.
Ny giv. Några sekunders tystnad, koncentration.
– Du har inget! säger vännen Alice.
– Matcha då, flinar Leo.
De spelar bara om struntsummor – tio dollar var.
Men protesterna, understryker Leo, har förstås betydligt högre insatser.
Och där går han all in.
