Pappan till gängkriminell: ”Jag såg ingen utväg”
Publicerad 2026-04-19 07.48
Familjen räknar med att de har två år kvar att leva som vanligt.
Sen är sonen ute igen.
– Andra som hade barn i fängelse var man ju nästan lite avundsjuk på, säger pappan.
Familjen har skyddad adress. Trots att de har flyttat finns det en risk att någon sonen är skyldig pengar kan dyka upp.
Vi träffar därför pappan på hans arbetsplats.
– Om en kollega frågar kan ni väl säga att ni ska göra en intervju om mitt jobb, säger han.
Det är inte särskilt många som vet om att deras son är gängkriminell. De har blivit rekommenderade att det ska vara så.
”Allt var normalt”
Nu har det gått ett år sedan han dömdes till fem års fängelse. Polisen hittade både ett vapen och narkotika hemma hos familjen.
Om ett par år blir han villkorligt frigiven och då slutar familjens personskydd att gälla.
– Vi har varit väldigt tydliga att han inte kan bo med oss. För det kan aldrig bli som när han var liten, säger pappan.
Då var han en helt vanlig grabb. Duktig i skolan och idrottade efteråt. Båda föräldrarna har vanliga jobb och de bodde i en villa i ett vanligt medelklassområde.
Ändå gick det fel.
– Allt var ju helt normalt, som i en normal familj, fram tills dess att sonen var 15 år, säger pappan.
Familjen blev medberoende
Startskotten var när pappan hittade en bit cannabis i jackfickan.
Sonen höll sig borta på nätterna, vägrade svara i telefonen och både köpte och sålde droger.
Efter ett år hamnade han på HVB-hem.
– Där blev han drogfri och började prata om skolan. Men när han släpptes gick det snabbt. Innan vi hann förstå det så började saker hända igen, säger pappan.
Han skötte sig och gick på möten med socialen.
– Varje gång han var duktig tänkte man att det är på rätt väg och det gör det så svårt att förstå att han var på helt fel väg.
För sen eskalerade det.
Sonen började missbruka ännu mer droger och polisen gjorde husrannsakan på husrannsakan. Men varje gång släpptes han efter ett dygn.
– Jag kände mig väldigt uppgiven över att det här kommer fortsätta i all evighet. Han brydde sig inte ett smack om oss och vi hamnade i något slags medberoende, säger pappan.
”Lättnad att han inte kommer hem”
Efter den fjärde och sista husrannsakan samma år gick pappan ner till polisstationen och pratade med förundersökningsledaren.
– Jag satt där och var hjälplös för jag visste inte vad vi skulle göra. Jag frågade om det är stor risk att han släpps igen. Då svarade han ”jag skulle inte räkna med det”.
Du säger ändå risk att han släpptes. Det borde ju vara chans eftersom det är din son?
– Men det hade gått så långt då. Och frågan är om han hade överlevt om det hade fortsatt. Jag såg ingen annan utväg än att han skulle hamna i fängelse.
Trots att sonen anhölls och häktades för första gången kunde inte familjen slappna av.
– Men när det blev flera års fängelse visste vi att nu har vi tid att leva normalt. Då var det ju bara en lättnad att han inte kommer hem, säger pappan.
Kan hända vem som helst
Polisen sa flera gånger att de inte var vana att arbeta i ett sånt område som familjen bodde i.
– Man tänker att det där livet inte ska locka överhuvudtaget när man har det bra. Det var inte brist på pengar eller att få det man ville, säger pappan.
Det är också en anledning till varför pappan tror att en tätare direktkontakt med mer lokal polis i ett tidigt skede hade kunnat hjälpa.
– Även om man tycker att man har haft en väldigt såhär ombonad och trygg miljö. Man bor på en villagata och barnen har en massa kompisar och såhär. Det kan hända ändå. För så var det ju för oss.
Hade ni kunnat göra något annorlunda?
– Jag kan inte se vad vi hade kunnat göra. För jag är inte säker på att man kan göra någonting. Vi försökte allting.