Blåljusen lyste under tysta minuten: ”Vi sörjer tillsammans”
Publicerad 2025-09-24
Rasslande löv och snörvel.
Det är allt som hörs under en hel minut vid Bollnäs folkhögskola.
– I dag sörjer vi tillsammans , säger Per Rickström, 38, vårdenhetschef för ambulansen i Bollnäs och Edsbyn.
Fyra dagar har gått sedan kvinnan i 45-årsåldern mördades på en ambulansutryckning i Harmånger när blåljuspersonal börjar samlas på skolgården utanför Bollnäs folkhögskola.
Där inne håller regionpolitikerna i Gävleborg möte. Klockan 12 ska allt brytas för en tyst minut. Här ute vajar flaggan på halv stång. Även här ska det tystna för att hedra hennes minne.
– Det känns så dubbelt att göra det här. Men det är fint att se sådan stor uppslutning både här och i resten av Sverige, säger Per Rickström, 38, vårdenhetschef för ambulansen i Bollnäs Edsbyn.
Bakom honom rullar en brandbil in. Ställer sig bredvid de fyra ambulanserna som redan parkerat. Två poliser kliver ur sin bil och sällar sig till ambulanssjuksköterskorna.
”Förstår inte”
Det är tio minuter kvar tills blåljuspersonal runt om i hela Sverige kommer tystna. Här i Bollnäs är det redan tyst.
– Det är en tung dag. Man kan inte förstå det som hänt, säger en ambulanssköterska med låg röst innan han går iväg och radar upp sig bredvid sina kollegor.
Dagarna som gått sedan i lördags har varit tunga för många. Regiondirektören Göran Agnegård bär, liksom många andra här, ett svart sorgeband på sin kavaj. Han har tårar i ögonen.
– Vi har fått mycket hjälp av andra regioner som har skickat ambulanspersonal till Gävleborg för att vi ska kunna ta hand om vår personal, säger Göran Agnegård.
Han har själv arbetat länge som narkosläkare i ambulans.
– Jag vet precis hur de har det där ute. Det är så hemskt att någon går till jobbet och inte kommer hem.
Finns det något som ni som region hade kunnat göra annorlunda för att det här inte skulle hända?
– Nu ska vi sörja. Sedan ska vi utreda, säger Göran Agnegård, innan han skyndar in till regionfullmäktigemötet.
Klockan 11.53 höjer Per Rickström rösten. Säger att det är dags att slå på blåljusen. Strax därefter blinkar ljusen från två polisbilar, två brandbilar och fyra ambulanser ut över skolgården.
När det är fyra minuter kvar till klockan 12 tar Per Rickström återigen till orda.
– En kollega har ryckts ifrån oss i tjänsten. Ingen ska behöva dö på jobbet. Ändå har det hänt. Vi har mycket jobb framför oss för att det inte ska hända igen. Hot och våld inom blåljusyrkena måste minimeras. I dag sörjer vi tillsammans, säger han.
Tårar och snörvel
Så blir klockan 12.00. Onsdag 24 september 2025.
Allt blir ännu tystare.
Ett torrt löv som blåser fram över skolgården, vinden som får löven att rassla och enstaka snörvel är allt som bryter tystnaden. Ambulanssjuksköterskorna som radat upp sig tittar ned i marken. Står sida vid sida med poliser och brandmän medan blåljusen blinkar. Tårar torkas. Andra tittar upp i himlen för att stå ut.
Sekund efter sekund blir till en minut.
När klockan slagit 12.01 börjar kyrkklockor i fjärran att ringa.
– Det känns tomt nu, det är som att man är dränerad på alla känslor. Och samtidigt är det som att alla känslor kommer tillbaka, säger en ambulanssjuksköterska som går iväg mot sin bil tillsammans med en kollega.
– Ja, även om vi inte kände hon som mördades personligen så känner alla vi som jobbar inom ambulansen oss som en familj, säger kollegan.
De berättar att tankarna har snurrat sedan i lördags.
– Vi är fortfarande i chock. Nu ska vi bara åka hem och försöka samla oss igen, säger de.
”Vad är det för värld?”
Ninna Englesson, 71, dröjer sig kvar på skolgården. Hon är lärare på folkhögskolan.
– Det var väldigt berörande att vara med här ute. Man tänker på att de här personerna som är ute för att hjälpa andra själva riskerar att råka illa ut. Man undrar vad det är för värld vi lever i, säger hon.
Ninna Englesson har själv en släkting som är ambulanssjuksköterska.
– Man är ju alltid orolig för att något ska hända henne. Det är så fruktansvärt att det här hände, säger Ninna Englesson, innan hon försvinner iväg in.
”Aldrig varit så tyst”
Politikerna i regionfullmäktige har kommit ut på skolgården. Står och pratar med ambulanssjuksköterskorna
– Det har aldrig varit så tyst i en fullmäktigesal under så lång tog som det var i dag, säger regionstyrelsens ordförande Patrik Stenvard (M).
– Jag är rörd, fortsätter han.
Patrik Stenvard har tänkt mycket på vad man hade kunnat göra annorlunda för att förhindra det som hände.
– Det var så onödigt och det är frustrerande. Som politiker blir man otålig.
Vad vill du som politiker göra för att skydda blåljuspersonal?
– Det är svårt att säga. Man har ju pratat om det här med flaggning tidigare, det är ingen nyhet. Och vi jobbar på det, säger Patrik Stenvard.
Ambulanssjuksköterskan Efrem Habte går iväg över gården. Han vet vad han tycker politikerna behöver göra för att förhindra att ambulanspersonal mördas på jobbet.
– Det man måste göra är att förbättra psykiatrin. Det är grunden till allt, säger Efrem Habte.