När man tror att vi nått botten sjunker vi ännu längre ner
Regeringen planerar att sänka straffbarhetsåldern så att barn så unga som 13 år ska kunna dömas till fängelse.
Mest troligt kommer det att leda till att fler 12-åringar begår grova brott – som pojken som nu misstänks för dödsskjutningen i Malmö.
Fredagskvällen innan Lucia öppnar någon eld mot en Audi i stadsdelen Oxie i Malmö.
En 21-årig man som sitter i baksätet träffas av skotten och dör.
Klockan var 22.30. En tid då de flesta 12-åriga pojkar borde vara hemma. Kanske är de fortfarande vakna, eftersom det är fredag. Kanske spelar de ett tv-spel som egentligen inte är bra för deras hjärnor samtidigt som de dricker en energidryck de inte borde.
Men mycket värre än så borde deras bus inte vara.
De ska inte vara ute beväpnade med ett skjutvapen. De ska inte avlossa det vapnet. De ska inte mörda.
Varje gång gängkrigen når en ny låg nivå är vi nog många som åtminstone hoppas att det är den lägsta.
Värre än så här kan det väl ändå inte bli när en pappa skjuts ihjäl bara för att hans son är kriminell?
Inte kan det bli uslare än att en mamma skjuts genom ryggen när hon håller sitt lilla barn, ett barn som genom ett under bara snuddas av samma kula som just gick genom nämnda mammans rygg?
Nu har vi väl ändå nått helvetets yttersta gräns tänker man när en 16-åring skjuter en ambitiös och omtyckt kille i huvudet trots att han knappt ens liknar den som av oklar anledning måste dö just denna dag?
Men så händer det, de gängkriminella rör upp bottenslammet återigen. Förpestar vårt samhälle. Utnyttjar alla som de kan komma åt.
Nu är det fortfarande tidigt i utredningen. Om den 12-årige pojken verkligen är skytten, och på vems order han i så fall agerat, återstår att se.
Men risken är stor att vi kommer att se fler som honom om regeringens förslag om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år för allvarliga brott som mord och grova sprängningar blir verklighet.
Inget beslut har ännu fattats i den frågan. Men Kriminalvården har redan, enligt TT, börjat förbereda skolgång för barn från och med den 1 juli nästa år, så det verkar puttra på trots massiv kritik.
Kritiken har kommit från både Kriminalvården, Åklagarmyndigheten och polisen om att en sådan sänkning riskerar att göra att ännu yngre barn som 11- och 12-åringar rekryteras av gängen. Exempel från ett grannland som exempelvis Danmark, där man år 2010 sänkte straffåldern till 14 år, visar att brottsligheten i stället ökade brottsligheten bland unga. Så man justerade tillbaka åldern till 15 år igen.
Eftersom så unga personer saknar långsiktigt tänkande så var den sänkta åldern helt enkelt inte avskräckande på det sätt man hoppats.
Det finns också andra faror.
Jag har talat med folk inom Kriminalvården som säger att det finns de som inte kommer att vilja jobba kvar längre om de ska behöva ha barn på sina anstalter. Det är en sak, säger de, att se vuxna människor fara illa av den isolering och begränsning som ett fängelsestraff är och är avsett att vara. En helt annan att låsa in gråtande barn oavsett vad de gjort.
Johan Eriksson, advokat och ordförande i Advokatsamfundet, vittnar om liknade tendenser:
– Det är till och med domare som säger att om jag ska börja döma 13–14-åringar till fängelse så slutar jag nog, säger han till TV4.
När man når de här nya lägstanivåerna är det mänskligt att vilja ha snabba lösningar, även sådana som inte har visat sig ha någon direkt effekt annat än att ännu yngre barn riskerar att rekryteras. Man vill straffa. Man vill att grov brottslighet ska få konsekvenser. Man vill visa att vi faktiskt gör något!
Men vad blir egentligen konsekvenserna av att sätta ett barn som ännu inte utvecklat ett konsekvenstänkande tillsammans med andra kriminella annat än att se till att just det barnet, under tiden det är inlåst, inte kan begå nya brott?
Risken är att det barnet kommer ut som en än mer kriminell vuxen.
Och att fler 12-åringar misstänks för mord.