Aktivisten Alva, 22: Känt oro så länge jag minns
Publicerad 2025-04-24
Aktivismen är på nedgång bland unga.
Men för Alva Danielsson, 22, finns inget annat alternativ än att fortsätta kampen.
– Det är det bästa sättet att få bort känslan av hopplöshet, säger hon.
I månader har aktivister gått på patrull i skogarna kring Ohredahke sameby i Jämtland och Västernorrland. Målet är att stoppa jätteföretaget SCA:s avverkningar i området.
– Bolaget avverkade tusentals hektar utan att samråda med samebyn. Det här hotar deras möjligheter att bedriva renskötsel. Det är otroligt allvarligt, säger Alva Danielsson.
Hon är biologistudent vid Umeå universitet och engagerad i flera organisationer som försöker motverka klimatkrisen. Alva har precis kommit tillbaka från några veckor i de jämtländska skogsmarkerna.
– Det har varit tungt på många sätt, men det kändes också väldigt meningsfullt. Det är tufft att komma till en skog som precis blivit avverkad och veta att avverkningen aldrig borde ha skett. Det är en känsla som inte riktigt går att beskriva.
Ungas aktivism minskar
I evinnerligheter har ungdom varit synonymt med engagemang och aktivism. Men mycket tyder på att generation Z bryter mot det mönstret. Ungdomsbarometerns senaste generationsrapport visar att intresset för frågor rörande miljö, klimat och jämställdhet har minskat. Färre använder politiska epitet som ”miljövän” eller ”feminist” för att identifiera sig själva, och på grund av det ansträngda ekonomiska läget ratar många ekologiska produkter i matbutiken.
Men Alva Danielsson har inga planer på att ansluta sig till den trenden.
– Att gå i klimatdemonstrationer och ropa i en megafon är ett jättebra sätt att få utlopp för frustrationen, säger hon.
– Sedan tycker jag att det är viktigt att se det större sammanhanget här. Minskat engagemang hänger ihop med att vi unga ser att de folkvalda makthavarna struntar i vår framtid för sin egen vinnings skull. När vi inte tror att vi har makten att förändra blir vi passiva.
”Ilska och besvikelse”
Alva vet inte riktigt varifrån hennes egen glöd kommer. Men hon vet att den har varit med henne under en lång tid.
– Så länge jag kan minnas har jag haft en oro kring att vi lever på ett sätt som inte är hållbart.
Hur är det att leva med den oron?
– För mig tar det tar sig uttryck i ilska och besvikelse gentemot de tidigare generationerna och dem som har makten och som har försatt oss i den här situationen.
”Millennials levde i en bubbla”
Till skillnad från millennial-generationen har de som är i 20-årsåldern i dag aldrig upplevt en tid då klimathotet inte upplevts som akut.
– Millennials var väl de sista som levde i den där bubblan där de kunde dra nytta av alla ekonomiska och industriella framsteg utan att vara medvetna om konsekvenserna.
Kan du önska att du haft en sådan tid i ditt liv, då du exempelvis hade kunnat resa utan att vara medveten om hur det påverkade planeten?
– Nej. Jag hade inte velat göra dåliga val och sedan i efterhand bli medveten om följderna. Det hade inte varit värt det.
Tror du att vi kommer att kunna lösa klimatkrisen innan det är för sent?
– Jag har förlikat mig med tanken att mitt engagemang kommer att behöva vara livslångt. Men det är inte så att vi går mot en undergång. Vi ser konsekvenserna av klimatproblemen redan nu, och vi måste göra allt vi kan för att vända utvecklingen.
