Sverigedemokraterna och hämnden
Uppdaterad 2025-06-09 | Publicerad 2025-06-08
Under ett decennium var Sverigedemokraterna paria i Sveriges riksdag.
Efter snart femton år i maktens korridorer står partiet nu på tröskeln till Rosenbad. Är partiet moget makten eller kommer man att söka hämnd för gamla oförrätter?
– Många har nog haft svårt att glömma det eller smälta det. Man bär ju med sig det, säger SD-toppen Richard Jomshof.
Det var december 2014 och statsminister Stefan Löfven (S) hade bekymmer.
Sverigedemokraterna fällde den rödgröna budgeten och röstade i stället igenom oppositionens alternativ.
Jimmie Åkesson var sjukskriven, men han gav med de beryktade orden ”Give them hell” sitt godkännande till kuppen.
Decemberöverenskommelsen slöts och bröts, Anna Kinberg Batra (M) fick gå, rödgröna regeringar föll, borgerliga partier kröp till korset och öppnade för samarbete, Liberalerna var på vippen att brytas itu.
Det blev ett helvete.
”Transaktionell tillit”
På den tiden var hans parti ensamt och avskuret. Nu har SD tjänstemän i regeringskansliet. Snart kan de ha ministrar där.
Har partiet fått revansch?
– Till viss del tycker jag att vi har fått det. Det har pratats om att vi fick rätt och det har pratats om att vi blev orimligt behandlade. Delvis känner jag att det har skett någon typ av läkelseprocess, säger Mattias Karlsson som var vikarierande partiledare för Jimmie Åkesson den där decemberdagen 2014 när partiet utlöste en regeringskris.
Han utgör en del i ”De fyras gäng”. Tillsammans med Richard Jomshof, Björn Söder och Jimmie Åkesson omdanade han partiet. En ministerpost kan vänta för Mattias Karlsson om SD ingår i regeringen 2026.
I centrum för den läkningsprocess som Mattias Karlsson talar om finns Tidöavtalet. Det har surrat ihop SD med M, KD och L. Relationen mellan SD och regeringstrion är dock grund, det handlar strikt om transaktioner, menar SD-toppen.
– Vi kom fram till en transaktionell tillit, att man kan börja lita på varandra som affärspartners. I vissa fall har man också kunnat bygga upp en tillit mellan individer. Men det kommer nog ta väldigt, väldigt lång tid innan Sverigedemokraterna litar på Moderaterna i någon slags djupare mening.
Ses som en ursäkt
Aftonbladet har talat med flera framstående sverigedemokrater. Vissa samtal har varit bakgrundssamtal, andra intervjuer.
I samtalen tecknas en bild av misstro inom Sverigedemokraterna gentemot de andra borgerliga partierna, samtidigt som man inser nödvändigheten av att samarbeta för att komma in i Rosenbad.
Saker har förlåtits, men inte glömts, som en ledande sverigedemokrat uttrycker det.
– För mig är det dubbelt och det gäller nog många. Den här misstron satt djupt och man kan aldrig frigöra sig från den till hundra procent. Det gör att det finns trösklar till genuin tillit, säger Mattias Karlsson.
Flera sverigedemokrater lyfter fram Ulf Kristerssons tal i Almedalen 2022.
– Inget annat parti har som Sverigedemokraterna, i stark motvind, stått upp för att vi inte kan öka invandringen, om vi ska ha en chans att klara integrationen, sa Kristersson då.
M-ledarens ord ses som en ursäkt från Moderaterna med stor betydelse för SD. Andra är mindre imponerade av tilltaget.
Ludvig Aspling sällar sig till de senare.
– Han sa det men jag tror att det var mer att anpassa retoriken. Det hade varit mera uppseendeväckande om han gjorde det när han var socialförsäkringsminister (2010–2014). Det hade varit något. Men nu sa han något som alla redan vet, säger Aspling.
”Inte drivits av hat eller hämnd”
Ludvig Aspling är en del av SD:s nya garde av personer i toppositioner. Han kom in i riksdagen 2018 och fick under sin första mandatperiod uppleva islossningen gentemot andra partier.
Nu är han migrationspolitisk talesperson och ansvarar således för en av partiets tyngsta frågor. Aspling anser att revanschen inte bör vara en drivkraft varken i partiet eller i politiken i stort.
– Det är väljarna som bestämmer och nu vill ett flertal väljare ha en annan linje och då ska politiken leverera det. Man behöver inte prata om revansch. De tror på en sak, vi tror på en annan.
Partisekreterare Mattias Bäckström Johansson engagerade sig i SD runt millennieskiftet. Han menar, liksom Mattias Karlsson, att partiet nu har fått revansch.
– I någon mening. Folk har gett oss mer rätt och man har fått ett inflytande till slut, säger han.
Hämnd är ett starkt ord, men det kan vara en mänsklig reaktion. Finns den hos er?
– Jag kan inte tala för alla men det är nog klart att många både har känt det och att det har funnits vissa utslag för det. Men vi har inte drivits av hat eller hämnd utan en ständig drivkraft av att försöka rädda det Sverige som vi älskar.
En central person i SD beskriver en tudelning i partiet. Den ena delen vill ha fler ursäkter och mer erkännande från de andra borgerliga partierna – främst Moderaterna. Den andra vill snarare se resultat – att regeringspartierna levererar Tidöavtalets politik.
Lämnade i protest
Känslorna kring hur Moderaterna behandlade SD kommer alltid att finnas kvar så länge de som utsattes för det finns kvar i partiet, enligt personen.
En annan ledande person i partiet pekar på partitoppen Richard Jomshofs agerande i samband med de interna bråken kring vapenlagsiftningen efter masskjutningen på Risbergska skolan i Örebro som ett exempel då revanschlustan kan bli destruktiv för partiet.
Jomshof lämnade ordförandeposten i justitieutskottet i protest mot att partiet är med och driver på för att halvautomatiska vapen med militärt utseende ska förbjudas. Bråket är ett exempel på ett återkommande beteende som grundar sig i ett behov av att få revansch, anser källan.
– Man blir känslomässigt engagerad och kan inte se den större bilden. Har han varit missnöjd med saker som vi inte fick igenom i Tidöavtalet, då tycker han att vi ska behandla det på samma sätt som om något inte uppfylls i Tidöavtalet, säger källan.
Det är än så länge inte klart vad Richard Jomshof ska ha för roll i partiet efter att han hoppade av som ordförande för justitieutskottet. Han sitter dock kvar i riksdagen.
”En del av etablissemanget”
Revanschlustan gentemot de andra partierna finns, anser Richard Jomshof. Gamla tiders kränkningar har blivit ärr som påminner om när partiet var totalt isolerat. Det kan bli ett hinder.
– Jo, men det är klart att det är. Något jag fick jobba med väldigt mycket under de åtta åren som partisekreterare var ju att förbereda partiet på att den dag vi sitter i någon sorts regeringsställning, så kommer vi vara tvungna att förhandla. Vi ska då förhandla med dem som har ställt till med de problemen vi vill förändra. Men det är vi tvungna till. Och vi måste försöka tänka, när vi väl hamnar i den positionen där vi är i dag, så måste vi försöka glömma gammalt groll, säger Richard Jomshof.
Partiets nya position, med ena foten inne på regeringskansliet, gör det än viktigare att SD behåller sin spetsighet, anser Richard Jomshof. Outsider-stämpeln är viktig, annars ligger det i farans riktning att väljarna uppfattar partiet i paritet med de andra partierna i riksdagen.
– Ett tag så var vi ju inte ett etablerat parti på det sättet, men nu är vi det. Vi är ju en del av etablissemanget också eftersom vi är med och styr. Men vi får inte förlora kantigheten. Vi måste ju ändå någonstans kunna vara de vi är, säger Richard Jomshof.
Behov av att ge igen
Richard Jomshof beskriver ett uppdämt behov i partiet att använda makten för att ge igen på tidigare motståndare genom att kraftfullt svänga den politiska pendeln.
Som exempel pekar han på public service, där delar av partiet vill att innehållet och perspektiven vrids åt höger som ett svar på vad man upplever som en vänstervridning hos Sveriges Radio och Sveriges Television.
Det är en känsla som partiledningen har behövt arbeta emot, säger Richard Jomshof.
– Den sortens diskussioner uppstår ganska ofta, att nu ska vi ge igen. Inte med våld men du förstår vad jag menar, politiskt. Och den känslan kan jag ju själv känna, men den kommer ju knappast att leda till någonting bättre.
”Risk att man blir bekväm”
Martin Kinnunen sökte sig till SD hösten 2001. Han har haft flera olika roller i partiet och har varit riksdagsledamot sedan 2014. Den senaste tiden har han förhandlat för SD i klimat- och miljöfrågor, arenan för det moderna kulturkriget.
Han har inget till övers för Ulf Kristerssons ord om att Sverigedemokraterna har haft rätt om migrationen. Det handlar om taktik, knappast välvilja, anser SD-toppen.
– För mig förefaller det vara ganska smart. Om man ändrar sig så är det smart att erkänna brister. Jag tycker att det var taktiskt riktigt. Jag tror inte att det finns något ideellt engagemang att tala om hur saker och ting föreligger. Här var det nog ett kallt beräknande att det var rätt sak att säga.
Martin Kinnunen menar att revanschlustan kan vara något positivt.
– En känsla av att man vill ta revansch kan finnas, men det är snarare en risk att man blir bekväm. Det viktigaste är att ha blicken framåt. Folk röstar på oss för att vi ska förändra saker.
Hämnd är ett starkt ord, men det kan tangera revansch. Är det svårt att hålla undan hämndbegäret?
– Det kan dyka upp ibland. Kampanjen i Europaparlamentsvalet kännetecknades lite mer av det. Men då blev det mer en kampanj mot medieeliten och beslut fattades snabbt. Tittar man på Jimmie Åkessons Youtubetal så var det väl en sådan känslomässig reaktion, där man tyckte att det var orättvist. Sedan kan man väl reflektera om man hanterade det rationellt eller känslomässigt och det var kanske lite känslomässigt då.
”Ingen väg till makten utan SD”
2015 var Jimmie Åkesson utbränd. I sin första intervju efter sjukskrivningen berättade han för Fredrik Skavlan i SVT om ”give them hell”-sms:et.
I intervjun slår han fast att alla andra partier kommer att få ”ett helsike” om de fortsätter att isolera hans parti. Tio år senare gäller det fortsatt, menar Martin Kinnunen.
– Att vi kan samarbeta med andra partier i dag är ju inte främst för att de har insett att vi inte är galna eller för att de vill vara snälla mot oss. I grunden har det att göra med att vi har plockat tillräckligt många röster, så man är så illa tvungen. Det är så vårt inflytande har byggts. Man har tvingats samarbeta med oss. Det finns ingen väg till makten utan Sverigedemokraterna helt enkelt.
