Kollegorna vill avstå lön – för att rädda kvar Sam
Personalens brev till Johan Forssell: ”Hur är det tänkt?”
Uppdaterad 2025-11-25 | Publicerad 2025-11-24
NYKÖPING. Sam, 35, har varit här i tio år och fått fast jobb i äldrevården, men nya hårda regler kan skicka honom tillbaka till Syrien.
Nu vill kollegorna på äldreboendet i Nyköping avstå sina löneförhöjningar i år, för att Sam ska få en chans att nå inkomstkraven och stanna i Sverige.
– För oss är det ju bara pengar – för våra kollegor handlar det om liv, säger undersköterskan Sandra.
Avdelning 4A på Koggen, ett kommunalt äldre- och demensboende i Nyköping, har en särskild sammanhållning. Personalen beskriver sig som en familj. De badar isvak ihop och har svetsats samman under jular, covidpandemi och nattpass när andra är lediga. Vårdbiträdet Sam har jobbat i kommunen i sex år och brukar ta med hemgjorda arabiska köttbullar till alla på jobbet.
Det var självklart för arbetskamraterna att föreslå för chefen att de ville skippa sin löneförhöjning i år – för Sams skull.
– Vi känner oss hjälplösa. Det är våra kollegor som utvisas, en del av vår familj faktiskt. Vi har jättesvårt att få in folk som vill jobba hos oss i äldrevården, så vi tappar ju både kompetens och våra vänner, säger Sofia, undersköterska på Koggen.
För några månader sedan förlorade Koggen en annan kollega, som utvisades till Iran, fick sälja lägenheten i Nyköping och packa ihop på fyra veckor.
– Om man tittar på våra kollegor här i huset så är vi ju väldigt få svenskar egentligen, och så ser det ut i hela äldrevården nu. Kanske folk börjar bli medvetna om att vi kommer få problem när de här fantastiska personerna inte finns här i vårt land längre. Vad gör vi då? säger Sofia.
Hårdare krav nästa år
Nu är de oroliga för att också Sam ska skickas tillbaka till Syrien, som han flydde 2015.
Där hade han kallats in i syriska armén när kriget bröt ut. I Sverige fick Sam flyktingstatus och tidsbegränsat uppehållstillstånd i tre år. Tack vare att han fick ett jobb och kunde försörja sig, omvandlades det sedan till ett arbetstillstånd.
Men nästa år har regeringen och SD beslutat att höja lönekravet för dem som får uppehållstillstånd genom arbete, till 90 procent av medianlönen, 33 390 kronor i månaden.
En lön som många i äldrevården bara kan drömma om, och som nästan ingen på Koggen får.
Sam vet inte vilket lönekrav som kommer gälla honom, och får inte svar från Migrationsverket på alla sina frågor. Känslan han har är att detaljer kan vara avgörande. Att de snåriga reglerna hela tiden ändras.
– Det är inte mänskligt att jag lever i den här mardrömmen i tio år. Jag kan aldrig ta det lugnt, tänka på att jag vill skaffa familj, säger Sam.
Han har köpt en egen lägenhet här i Nyköping, tycker om att paddla kajak på fritiden, tälta och fiska i naturen. Har alltid varit glad och nyfiken på livet. Tills nu.
– För vad ska hända imorgon, kommer jag få stanna kvar? Ska jag skickas iväg? Jag vet inte vad som kommer hända med mig. Jag är bara en siffra i Sverige, säger Sam.
Får inte bli svensk medborgare - på 25 år
En annan oro är förslaget om att omvandla permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga. Regeringen menar att invandrare på så vis ska uppmuntras att bli svenska medborgare istället.
Problemet är att Sam inte får ansöka om medborgarskap – på 25 år.
Alltså när han fyller 60.
Anledningen är just att han var med i armén i Syrien, som Migrationsverket bedömer som en ”en organisation om vilken det är känt att verksamheten innefattat systematiska omfattande och grova övergrepp”.
Att Sam aldrig misstänks för brott, fått flyktingstatus här och själv beskriver sin roll i militären som rent administrativ, spelar ingen roll. Han är livrädd för att ses som desertör och blir dödad om han skickas tillbaka.
– Jag har inte haft parkeringsböter ens sen jag kom till Sverige. Jag har kämpat från dag ett, fått fast jobb, lärde mig svenska och pluggade, jag har jättemycket kompisar, jag respekterar kulturen. Jag gjorde allt som man behöver göra. Men till slut fick jag ändå inte bli svensk, säger Sam.
Är favorit hos de äldre på boendet
På Koggen beskrivs han av sina jobbkompisar som trygg i bemötandet av de dementa äldre, som ofta tappar språket och känner oro. Sam är ”ambassadören” de skickar fram när det kommer nya vikarier, han är bra på att ta människor.
Tillsammans med sin lillebror, som också jobbar på Koggen, men en annan våning, är Sam en favorit hos de piggare äldre damerna när det är storkalas på boendet.
Men på sistone har arbetskamraterna märkt hur oron tär på honom. Kollegan Marie beskriver det som att se en familjemedlem utsättas för psykisk terror.
– Vi ser ju vad det gör med dig varje dag, Sam. Det bryter ju liksom ner en person.
Skrev brev till regeringen: ”Hur är det tänkt?”
Avdelning 4A är inte ensamma. På flera håll dyker det upp rubriker om hur anställda i vården utvisas, på grund av lönekrav och andra skärpta regler.
Till slut gick personalen på Koggen ihop och bestämde sig för att skriva brev till flera ministrar i regeringen, bland annat migrationsminister Johan Forssell.
”Två av våra kollegor hotas med att få lämna Sverige. Båda har fasta anställningar på vårat jobb och är viktiga för våran avdelning. Vi har pratat med våran chef och vi har sagt att vi vill hoppa över våra lönehöjningar i år, för att kunna höja deras löner och för att ge dem en möjlighet att stanna i Sverige”.
”Hur är det tänkt? Hur får vi personer som vill jobba inom vården då?”.
Koggens avdelning 4A avslutade sitt mail med:
”Berätta gärna för oss och våra ovärderliga kollegor hur vi kan göra i denna situation”.
Forssells svar: ”Har sympati för oron”
Några svar från ministrarna fick de aldrig då. Det kom bara två formella mail från tjänstemän på Justitiedepartementet och Socialdepartementet.
Nu när Aftonbladet kontaktar migrationsminister Johan Forssell igen, återkommer han med ett skriftligt svar:
– Det är ytterst upp till den enskilda arbetsgivaren att sätta sina anställdas löner, och som minister kan jag inte kommentera enskilda fall. Men på ett allmänt plan kan jag säga att jag har sympati för den oro som uttrycks av dem som i dag är här på tillfälliga arbetstillstånd som utfärdats enligt de tidigare reglerna, och som riskerar att inte leva upp till det nya lönekravet, skriver Johan Forssell.
– Samtidigt måste vi kunna anpassa våra regelverk efter den situation som Sverige befinner sig i idag. Det tidigare lönekravet låg på en orimligt låg gräns, och hade fram tills nu inte ändrats sedan 2008. Sverige har förändrats sedan dess, vi har idag en väldigt hög arbetslöshet och lösningen på kompetensbristen kan inte endast bestå av ökad invandring. I stället måste vi få till en bättre matchning på arbetsmarknaden, så att fler som redan är här och idag står utanför arbetsmarknaden tar de jobb som finns.
