Alm fälld – 54 år efter protesterna i Kungsan: ”Nästan heligt”
Aktivisten Göran Folin skyddade ett av träden
Uppdaterad 2025-09-12 | Publicerad 2025-09-11
Striden om almarna i Kungsträdgården vanns 1971.
54 år senare faller den första ändå.
– Det är jättetråkigt att trädet stryker med för en liten skalbagges skull, säger Göran Folin, 87, och torkar bort en tår från ögonvrån.
Under torsdagen, drygt ett halvsekel efter almstriden, är det lugnt vid almarna.
Endast något hundratal åskådare är samlade, ansiktena allvarliga – framför allt bland de äldre – och ögonen stora. Någon polis syns inte till, bara några väktare.
Men avspärrningar finns på plats, precis som under almstriden. En lång rad kravallstaket separerar stockholmarna, unga som gamla precis som då, från det cirka 160 år gamla trädet som drabbats av almsjukan.
Ett stycke historia försvinner framför åskådarnas ögon klockan 10.16 när gripklon tar almen i sitt grepp och sedan sågar av en gren i toppen. Grenen sänks sedan ner i en jättecontainer.
Tystnaden bland åskådarna är närmast total.
Bit för bit av det ikoniska trädet försvinner. När bara drygt tre meter stam finns kvar är det som att trädet gör ett sista försök till motstånd. Arboristen tar fram motorsågen, men tvingas byta till en ny. Trädet ger inte med sig.
Men 10.44 övermannas almen slutligen. Med ett ljudligt knak delas stammen i två, kvar finns bara en stubbe, ett par decimeter hög. Men även den försvinner snart, en stubbflis jobbar effektivt bort stubben och en bit historia suddas ut.
Den blå linjen skulle få en ny tunnelbanestation mitt i stan. Uppgången var tänkt att ligga i Kungsträdgården, precis där almarna vid tehuset står i dag. Dessutom ville staden ha ett nytt kommersiellt centrum precis intill. Uppoffringen: 13 flerhundraåriga almar.
Planerna grusades när miljövänner fick reda på stadens planer.
De samlades en masse för att stoppa de inhyrda männen med sina motorsågar. Demonstranter klättrade upp i träden, de sov i hängmattor, de barrikaderade sig på tehusets tak, de använde Gunnebostängsel och korrugerad plåt runt stammarna för att skydda träden.
Natten mellan den elfte och tolfte maj 1971 försökte staden fälla träden i smyg. Men miljövännerna fick ett insidertips och en telefonkedja drogs igång. Runt 2 000 personer fanns på plats när motorsågarna drogs igång.
Sammandrabbningarna blev våldsamma och både demonstranter och poliser skadades.
Hela världen följde striderna genom tv-bilderna som kablades ut.
Men demonstranterna gick segrande ur kravallerna och stoppade ytterligare ”modernisering” av city, den modernisering som pulveriserade Klarakvarten och banade väg för snörräta byggnader i betong och glas.
En av de mest aktiva då var Göran Folin, i dag 87 år, men fortfarande aktiv i föreningen Alternativ stad som han var med och bildade. Han är på plats med en handfull veteraner som alla var med under kravallerna.
Han berättar att staden då ljög för invånarna och påstod att träden var sjuka och skulle falla ner ”vilken dag som helst”. Men han säger också att han nu tror att den aktuella almen verkligen är sjuk.
– Det är väldigt tråkigt. Det här var ju ett av de träd som var mest illa sargat av motorsågarna 1971. Det som levt mot alla odds i alla år. Nu råkar det vara det trädet som stryker med, säger han.
– Det finns en överhängande risk att alla träden kommer att stryka med. Men vi ska kämpa för att vi tillsammans med stockholmarna får vara med och bestämma vad som ska ske här efteråt. Att träden återplanteras. Vi önskar ju att det blir almar på nytt, men motståndskraftiga då så klart.
Även Suzanne Bengtsson, 76, var på plats under natten till den 12 maj 1971. Då gravid med sin nu snart 54-åriga dotter.
– Jag var inte i första ledet, men jag var här. Jag fick ett batongslag på armen av en polis. Poliserna var ganska desperata, vi var väldigt många och det var inte de. Det är sorgligt att se dem ta ner almen, men de kommer att behöva ta ner allihopa. Jag tycker de ser sjuka ut, säger hon.
På plats finns också stadsträdgårdsmästare Elisabet Elfström.
– Vi hoppas att det här minimerar skadan, men de andra träden kommer också att bli sjuka, säger hon.
Göran Folin säger:
– Almstriden för 54 år sedan innebar ju bland annat att stockholmarna plötsligt tog sig rätten att vara med och bestämma i en viktig fråga i stan. Kommunen uppmuntrar faktiskt stockholmare att vara med och ha synpunkter. Det kommer vi att kämpa mycket för.
Stadsträden är en känslig fråga för stockholmarna.
– För många människor är det nästan heligt och träden ska inte sågas ner i onödan. Många blev jävligt besvikna till exempel när tv-eken fälldes för en del år sedan. Det visade sig att det var i onödan, den hade kunnat klara sig i hundra år till om man bara hade kapat ett par av grenarna som hade ålderskrämpor. Så det är delvis med rätta att folk är väldigt misstänksamma, säger Göran Folin.
Den sjuka almen kommer att ersättas, enligt Elisabet Elfström. Men inte på en gång. Vilken sort det blir är ännu inte bestämt.
– Vi kommer att behöva vänta tills de andra träden är borta. Vi hoppas att de andra träden inte blir sjuka på ett tag, men de kommer att bli sjuka. Alla almar är i riskzonen. Vi kommer att märka det under nästa år, så det kommer gå ganska fort. Det kan jag nog äta upp min mössa på, säger hon.
Den lilla almsplintborren är bara uppåt sex millimeter lång, men fäller alltså ett gigantiskt träd. En av förklaringarna till almsjukan kan vara klimatförändringar.
– Almsplintborren är den första boven i dramat. Det är gynnsamt för den när det är lite varmare. Den hinner svärma flera gånger under en vår eller försommar. Förut så kanske den svärmade en gång.
Att få fika under skuggan av en alm kommer att vara svårt om några år. Förra årets inventering av Stockholms almar visade att 700 är sjuka.
– Det är inte så himla många kvar faktiskt. Alla almar är i riskzonen och sjuka almar tas ner. Blir de sjuka så dör de, det är inte så mycket att be för. Så länge man är en alm ligger man pyrt till.
