Tvåbarnspappan Bassam dödades i masskjutningen
Vännen Saman: ”Han var som min bror”
Publicerad 2025-02-08
ÖREBRO. ”Den ledsna pizzan” var kocken Bassam Al Shelehs specialitet.
Nu ekar sorgen på libanesiska restaurangen Pita Gourmet, dit folk åkte långväga för hans goda mat.
– Vi saknar hans röst, han ropade alltid: ”Kom och smaka!”, berättar kollegan Pierre Al-hajj.
I vanliga fall är det fullt med folk på Pita Gourmet en lördagsförmiddag. Många som kommer in och beställer 40-50 libanesiska pizzor, manakish, till hela familjens frukost med zaatar, timjan, som rullas ihop med mynta och några droppar citron, eller lahmbajin med köttfärs. Eller Zaalane – den ledsna pizzan med grönsaker, som kocken Bassam Al Sheleh hade uppfunnit själv.
I dag faller bara tårar över hans bakverk och maträtter.
– Han var känd! Folk kom långväga, från Västerås, Köping, Kumla, bara för att handla från honom, berättar kollegan Pierre Al-hajj, som känt Bassam i många år.
Sände live när han lagade mat
Kvar bakom disken sitter ett spår: iPhone-hållaren där Bassam brukade sätta telefonen och sen sända live hela dagarna på Tiktok när han lagade mat. Det var alltid liv och rörelse på Pita Gourmet när han var på plats. Bassam bakade ut pizzor, skojade med kunderna och pratade samtidigt med sina tusentals följare på Tiktok, där han kallade sig ”Chef Bassam”.
Där la han också ut ett klipp bara några timmar innan han mördades inne på Risbergska skolan: ”Kolla vilket fint väder vi har” småsjunger Bassam i videon med en kopp kaffe i handen, på väg in på Sfi-lektionen, ”det regnar snö överallt”.
Få skulle leende kunna besjunga det snöblandade regn som faller i ett gråslaskigt Örebro en februaridag. Men Bassam var speciell. Han älskade sitt liv i Sverige och hade en ovanlig livsgnista, berättar personalen på Pita Gourmet och den intilliggande livsmedelsbutiken.
– Han välkomnade alltid alla. Det var något med hans glädje. Han var så taggad på att gå till skolan jämt, på att lära sig bättre svenska, komma in i samhället, säger Alexsandra, dotter till Pierre. Hon står i kassan i butiken där man säljer libabröd, inlagda grönsaker och söta baraziq, kakor med nötter och sesamfrön.
Tänder ljus vid kassan
”Kom, kom och smaka!” lockade Bassam alltid kunderna som klev in genom dörren, en trappa ner i industriområdet strax utanför centrum.
I dag ekar det tyst av sorgen. Folk går med tunga steg fram till kassan där kollegorna ställt upp bilder på Bassam med händerna fulla brickor fulla med piroger, bröd och bakverk. Hans pizzor ligger orörda.
– Han var så snäll. Han var ”chef nr 1”, säger Mohamed, som ofta brukade komma hit och äta Bassams mat.
Vännen Saman tänder ett ljus och brister i gråt. Bassam var som en bror, med ett stort hjärta som sänt från Gud själv, förklarar han.
För både kollegor, vänner och anhöriga finns så många frågor kvar, säger kollegan Pierre. Bassams två barn är ensamma kvar i Sverige och får inga besked, bara väntar, vad händer nu? Och den svåraste – om varför.
– I USA händer sånt här hela tiden, men här i Sverige? Det här är ju det säkraste landet i världen. Och nu kan man inte ens gå till skolan utan att känna sig otrygg, säger Pierre.
