Ambulansen nekade familjen – Minh Thiên 12, dog
Uppdaterad 2024-12-27 | Publicerad 2024-12-25
SANDVIKEN. Minh Thiên Thach 12, var så sjuk att han inte kunde gå.
Ambulansen rådde familjen att ge vätskeersättning och massera hans ben.
35 timmar senare dog han i
– De hade honom mitt framför ögonen men hämtade inte vårt barn. Det gör mig jättearg, säger pappa Minh Thao Thach.
Kvällen före julafton är det lugnt på den asiatiska restaurangen i Sandviken. Många är hemma och ordnar med sitt julstök.
Familjen Thach, vars släktingar äger restaurangen, bor i en lägenhet här ovanför. De gillar att komma ner hit och umgås. Vid 18-tiden brukar de gå upp till sig igen. Restaurangens stamgäster känner väl till de två pojkarna som brukar vinka hejdå.
Men nu är det bara en pojke som vinkar.
Kunde inte äta
En tisdag tre veckor före jul blev 12-årige Minh Thiên hemskickad från skolan på grund av huvudvärk.
Dagarna gick, och Minh Thiên blev sämre. Han hade ingen aptit och det han åt kräktes han upp. Sen bar inte benen längre, och han behövde hjälp att gå på toaletten.
– Hans ben gjorde så ont, han kunde inte röra sig, han bara skrek, säger pappa Minh Thao Thach, 40.
En farbror, som bott längre i Sverige än familjen, ringer vårdcentralen som ger råd om ipren och alvedon. Men när fyra dagar har gått blir familjen desperat.
Läpparna blev blå
Ambulansen kommer på lördagskvällen. Sjukvårdarna tar tempen, blodprov och kollar syresättningen. Farbror Nguye Phuoc Tran beskriver symtomen: pojken ligger i soffan och kan inte röra sig, visst måste den första tanken vara att han ska till akuten?
Men ambulanspersonalen menar att krampen i benen beror på uttorkning, och råder föräldrarna att gå ut och köpa vätskeersättning och massera hans ben. De tar inte med Minh Thiên i ambulansen, men säger att familjen ska höra av sig igen om det inte blir bättre.
Föräldrarna börjar känna lättnad, lugnade av att ambulansen har tittat till sonen.
Men nästa natt blir det värre.
Minh Thiên andas häftigt och oregelbundet. Hans fingertoppar och läppar har blivit blå. Familjen blir rädd och ringer ambulansen igen. Den här gången får han åka med.
Hans pappa får bära ner honom för trappan från lägenheten, eftersom trappan är för trång för båren, enligt ambulanspersonalen.
”Mamma, jag har ont”
Det är mamma Na Rone Kim, 36, som följer med sin son i ambulansen. Pappa stannar hemma med lillebror Minh Tri, 8.
Enligt Na Rone tar det hela 40 minuter innan ambulansen lämnar familjens adress. De måste vänta in personal från en annan ambulans, men Na Rone förstår inte varför de inte kör mot sjukhuset. Sonens syresättning är så dålig att han har fått syrgasmask.
På Gävle sjukhus följer elva personer med in i rummet på akuten. De försöker hitta en tolk på telefon, ställer många frågor om vilka vaccin pojken har. Na Rone försöker förklara att han har de vaccin ett barn ska ha, både i Vietnam och Sverige.
Sedan skickas de till iva. Minh Thiên får flera olika droppslangar i sig.
Men på iva tar det bara fem-sex minuer. Sedan får han hjärtstopp.
Rösten darrar när Na Rone berättar om de sista minuterna.
– Han sa bara ”Mamma, jag har ont”. Det är de sista orden jag hör från honom.
Tänker anmäla själva
Familjen fick veta att deras son dött av sepsis, blodförgiftning.
Enligt familjen har ingen från sjukhuset kontaktat dem efter deras sons död. De vet inte om sjukhuset har anmält sig själva till Inspektionen för vård och omsorg. När fyra veckor har gått ska de skicka in en egen anmälan.
Aftonbladet har ställt frågan till Region Gävleborg om varför Minh Thiên inte fick följa med ambulansen första gången.
”Generellt går det att säga att Region Gävleborg arbetar efter fastställda rutiner och regelverk. Om en händelse inträffar som avviker från våra rutiner eller som behöver utredas, görs det alltid genom en intern granskning. Vi kan däremot inte kommentera enskilda patientärenden”, skriver regionens pressekreterare Malin Gunnarsson i ett mejl.
”Det gör jätteont”
Na Rone plockar undan resterna av sushin från buffén. Efter sonens död har släktingarna låtit henne och maken hjälpa till i restaurangen. De behöver något att göra för att hålla tankarna i styr.
Nätterna är sömnlösa. Det finns för många frågor som föräldrarna vill ha svar på. Om deras son hade fått följa med i ambulansen på en gång, hade de suttit här alla fyra då? Hade de 35 extra timmarna räddat hans liv?
Tidigare har de hyllat den svenska vården. I Vietnam dör man om man inte har råd att betala sin vård. Här får man den gratis genom skatt.
Förtroendet för vården är borta nu.
– Det gör jätteont att mitt barn, bara på några dagar, blev så sjuk. Det gick så snabbt. Det är svårt att acceptera, säger Na Rone.
– Jag är inte nöjd med läkarna. De hade det inte under kontroll, fortsätter hon.
Älskade Roblox och fotboll
Föräldrarna beskriver en snäll, omtänksam och lite busig 12-åring. Som lärde sig flytande engelska genom datorspel, älskade Roblox och fotboll.
– Vi pratade om att han skulle börja i ett fotbollslag när det blev klart med vårt uppehållstillstånd. Det är så synd att det bara blev prat, säger Minh Thao.
För i sorgen finns också en oro över att behöva bryta upp. Familjen kom från Vietnam till Sverige för fem år sedan, och nu väntar de på ett nytt besked om uppehållstillstånd. Stanna vill de, trots att familjen är splittrad.
– Vi kom fyra personer från Vietnam till Sverige och har trivts så bra. Nu är det en som är borta. Det är väldigt smärtsamt, säger Minh Thao.