Få tycker synd om en kriminell
En dömd våldtäktsman ska kunna nekas bostadsbidrag.
En gängkriminell kan få avslag på CSN-lån.
Frågan är om regeringens nya förslag riskerar att göra livsstilskriminella till livstidskriminella.
Det är valår och partierna slår knut på sig själva för att visa vem som kan gå hårdast mot de kriminella. Nya lagstiftningar och förslag duggar tätt.
Nyss infördes exempelvis den nya påföljden ”säkerhetsförvaring” – ett fängelsestraff på obestämd tid för personer med hög återfallsrisk i allvarlig brottslighet.
Med den inte så lockande rubriken ”Generell bidragsspärr för kriminella ska utredas” var det kanske inte konstigt att pressrummet på Rosenbad var glest befolkat. Men presskonferensen var betydligt mer intressant än publikens storlek gjorde gällande.
Redan i mars lade regeringen fram en proposition om en bidragsspärr, men då omfattade det enbart personer som redan begått bidragsbrott.
Nu utökas uppdraget för att omfatta alla grovt kriminella – även de som aldrig fuskat med bidragen. Och att inkludera alla bidrag – även ekonomiskt bistånd som kommuner betalar ut.
– Tillit är bra men kontroll är bättre, inledde Anna Tenje, äldre och socialförsäkringsminister.
Hon hänvisade till att kriminella utnyttjar bidragssystemen för att ha en legitim vit inkomst – för att kunna dölja sina kriminella intäkter.
Det funkar inte längre att bara lita på orden från den som ansöker om samhällets stöd, var kontentan. Nu vill regeringen att uppgifterna som lämnas in ska kunna kontrolleras mycket noggrannare.
Förslagen i sig är kanske inte häpnadsväckande med tanke på summorna det handlar om. Varje år betalas 15–20 miljarder kronor felaktigt ut. Dock är det oklart hur stor del av denna jättesumma som handlar om rent fusk.
– Skattebetalarna måste kunna veta att deras skattepengar går till rätt saker. Vi vet att det är mer pengar i omlopp nu där staten är finansiär än vad ibland droghandeln och vapenhandeln drar in till den organiserade brottsligheten, sa Tenje.
Men att nu även att den som kanske aldrig fuskat med bidrag alls, men som begått grova brott som terroristbrott, våldtäkter och mord, ska kunna nekas alla former av förmåner från välfärdssystemet, är något annat.
Få tycker synd om en grovt kriminell. Man kan säga att en person som försörjer sig på brottslighet redan valt att själv ställa sig utanför samhället.
Men finns risken att en kriminell som sedan vill förändras förlorar alla chanser att göra det om samhället redan stängt den ute? Om en våldtäktsman inte kan plugga vidare eller en gängkriminell inte kan få bostadsbidrag – förhindrar det fler brott eller skapar det nya?
Kan en sådan lagstiftning i stället göra att livsstilskriminella förblir kriminella på livstid?
Tenje är medveten om problemet.
– Vi får se till att det inte blir en inlåsningseffekt i kriminalitet. Det är därför vi måste vidta så många andra åtgärder i samhället, som när det gäller straffrätten och att förebygga kriminalitet. Och att man hittar fler vägar tillbaka som exempelvis genom avhopparverksamheten, säger Anna Tenje.
Men barnen då, kan man ju undra. Om en kriminell förälder nekas bidrag, blir inte barnen lidande?
Anna Tenje menar att utredningen kommer ha ett barnrättsperspektiv.
– Men befinner man sig i en grovt kriminell miljö finns det redan många skäl att gå in i den familjen med stöd och hjälp. Då kanske det inte är bostadsbidraget som är primärt det viktigaste.
Den första delen av utredningen ska presenteras den 30 juni 2027 och slutrapporten den 30 april 2028.
Då återstår att se om det utmynnar i ett verktyg för att stoppa kriminalitet – eller om det blir en morallag som cementerar utanförskap.