”Att vara där som pappa är ett löfte jag gett mig själv”
Publicerad 2025-09-14
HELSINGFORS. Tullkrig, ordkrig och faktiska krig.
Årets hetaste minister Benjamin Dousa, 32, kastar kläderna och ger besked om världskriser, kommande pappaledighet och om han är en framtida M-ledare.
– Det är klart att jag också tycker att den handelspolitik som Vita huset har drivit har varit direkt oseriös, dundrar Dousa efter en tvåtimmars bastu med finske kollegan Ville Tavio.
Arlanda, 07.45
Erik Jonson, en rödskäggig ung man, kollar klockan. Han är politisk sakkunnig och ska om ett halvt dygn ingå i den kvartett som pressar gränserna för när bastudiplomati övergår till dårskap.
Pressekreterare Linn Laurin är också stressad. Någonstans vid säkerhetskontrollen befinner sig Benjamin Dousa.
Senast 07.57 måste han vara här, sedan stängs dörrarna och morgonflyget till Helsingfors kommer att lämna oss åt vårt öde.
– Jag tror inte vi någonsin varit sena eller behövt ställa in, säger hon.
Hon ringer ministern igen och ger honom klockslaget, sanningens minut rycker allt närmare.
Vid 07.51 kommer han runt hörnet, Benjamin Dousa, 32, regeringens näst yngsta minister.
– Vi har ju oceaner av tid! utbrister han och avfyrar ett avväpnande leende, omedveten om att hans politiskt sakkunnige tio sekunder tidigare drog samma skämt.
Linn Laurin var aldrig orolig.
Königstedt gård, 14.30
Till det informella utrikes- och säkerhetspolitiska N5-mötet är det bara Sverige och Finland som skickat ministrar, medan Norge, Island och Danmark har skickat statssekreterare eller motsvarande nivå.
På agendan finns samtal om Gaza, Ukrainastöd och en lunch om klimatet med generaldirektören för finska SMHI.
Agendan för Aftonbladets och Dousas samtal är delvis annorlunda. Visst avhandlas Gaza och Ukraina, men först och främst det som kan vara hans största huvudvärk i rollen som utrikeshandelsminister: Tidernas kanske mest oberäkneliga amerikanska president.
– Det här året har ju varit otroligt intensivt. Allt sedan Trump blev president har det ju varit fullt ös både i handelsportföljen, men även dramatiska förändringar i biståndspolitiken.
Benjamin Dousa pratar flödande. En ström av ord väller ut, och när han är färdig är man osäker om han har svarat på frågan. Oftast har han det, men ibland har man fintats bort på vägen.
Som på frågan om vi bara lagt oss platt för USA, som infört 15-procentiga tullar på export till USA, medan USA slapp undan motåtgärder trots att Dousa i somras talade om ”ytterligare verktyg i verktygslådan” och att EU minsann skulle svara.
– Nej, men det är klart att det här inte är någon drömöverenskommelse. Vi vill ju ha mer handel med USA och så låga tullar som bara är möjligt. Och USA inför ju nu de högsta tullarna mot Europa sedan 70 år tillbaka. Men samtidigt, det är inga frihandelsvänner i Vita huset.
– USA kommer nog driva mycket mer protektionistisk handelspolitik i decennier i värsta fall. Och vi styr inte över USA:s handelspolitik, men vi styr över vår egen. Och att i det läget, nu får vi åtminstone bort osäkerhet, ryckighet, så företagen kan räkna på det.
Viker vi inte ned oss då?
– Nej, men jag tror att vi måste dra en viktig lärdom från det här. Vi måste bli mindre ekonomiskt beroende av USA. Och det gör vi bäst genom att göra reformer på hemmaplan. Både hemma i Sverige, men också i Europa. Jag tycker att det borde vara en stor väckarklocka, att vi har hamnat i det här läget.
När det gäller Gaza har Dousa varit regeringens kanske tydligaste röst för att sätta press på Israel, men han vill inte ta ordet folkmord i sin mun.
– Det är upp till de två internationella domstolarna i Haag att göra den typen av utredning. Sverige är också ett av de länder som stöttar domstolarna allra mest. Det som är viktigt för mig här och nu är att göra allt vad jag kan för att säkerställa att mer hjälpleveranser kan komma in till civilbefolkningen i Gaza. Så att vi får slut på lidandet, så att vi får slut på svälten.
Du har kallat situationen apokalyptisk?
– Jo, men när jag pratar med människor som varit där, läkare, sjuksköterskor och organisationer som precis kommit därifrån så skulle jag säga att det inte går att beskriva på ett annat sätt än apokalyptiskt. Det är brist på praktiskt taget allting, mat, vatten, drivmedel att driva sjukhus. Det är ett oerhört mänskligt lidande. Det är därför vi driver på att sätta tuffare press mot Hamas, men också israeliska regeringen att göra mycket, mycket mer.
Men andra regeringar, som Spanien, kallar det folkmord. Varför inte ni?
– Som sagt, ordningen vi har i Sverige normalt sett är att vi låter de internationella domstolarna i Haag att hålla i den juridiska processen. Vi respekterar deras oberoende och vi stöttar också dem med kapacitet att göra den här typen av utredningar.
– Det är viktigt att Israels regering också samarbetar med de två domstolarna. Släpper in observatörer så att man kan göra undersökningar, och släpper in internationella journalister som kan rapportera vad som egentligen har hänt och händer där just nu.
Sommaren har gjort comeback, solen steker betänkligt och buskarna med hortensia prunkar vid representationsherrgården Könighstedt, strax nordost om Helsingfors.
Herrgården med anor från 1500-talet används som finska statsrådens representationsbyggnad sedan den övergick i statens tjänst 1961.
En gång ska Jimmy Carter ha varit här, sägs det.
Benjamin Dousa får tillsammans med övriga högdjur signera gästboken, där Carters underskrift dessvärre lyser med sin frånvaro trots noggrant genomsökande.
Vi har fått träffa Benjamin Dousa stötvis och förutom jobbet berättar om sitt nya liv som tvåbarnsfar.
I somras välkomnades sonen Fabian, andra barnet tillsammans med sambon Helena Walentowicz, tidigare pressekreterare hos Ulf Kristersson. De hade sedan tidigare dottern Freja, 2.
– Man vaknar med sparkar i ansiktet och allt möjligt några gånger per natt,, men i det stora hela får jag ändå sova. På ett sätt har det också bidragit till lite mer lugn, vilket låter motsägelsefullt som småbarnsförälder. Men har man haft en extremt intensiv dag med så mycket mörker jag jobbar med, så kan man komma hem och hitta sin oas med familjen.
– Och jag kan inte tänka på annat när det är kaos i lägenheten, man måste samla ihop allting, man ska byta blöja, och då får man liksom vara i det.
Efter nyår stundar pappaledighet. I någon form. Något som ministerkollegan Peter Kullgren gick i bräschen för, då han som förste manlige minister tog fem veckor ledigt tidigare i år.
– Vi ska pussla ihop det på något vis. Jag vet inte exakt hur. Men många möten kan man ta digitalt, och om man kallas till riksdagen så åker man till riksdagen, men man gallrar i kalendern, och så går man ner i arvode då.
Varför känns det viktigt för dig?
– Jag uppskattade det otroligt mycket med Freja, vårt första barn. Som mamma bygger man ett särskilt band till barnet, som fysiskt varit i dig. Och för mig är det också viktigt att få det bandet. Särskilt givet den rollen jag har nu, med mycket kvällsarbete, helgarbete, långa resor.
– Jag är uppvuxen med en ensamstående mamma också, så det känns extra viktigt för mig. Det är ett löfte jag gett mig själv. Jag ska vara där som pappa.
Och du har snackat med din chef om detta?
– Ja, och han är också väldigt stöttande i detta. Vi ska bara spika de exakta datumen och hitta en bra form.
Bastuhuset, 17.30
De övriga har dragit. Nu är det bara Benjamin Dousa och finska ministerkollegan Ville Tavio kvar.
Och så vi förstås. Och staber och personal och ganska mycket annat löst folk, för att inte tala om svenska ambassadören Peter Ericson. Inte den Peter Eriksson, tidigare EU-parlamentariker och stramt språkrör för Miljöpartiet, mannen som gav tiodagarsskäggstubben ett ansikte.
Denne Peter Ericson är karriärdiplomat, tidigare ambassadör i Moskva, en oklanderligt välklädd herre med vaxad mustasch i ständig givakt.
Han slapp vara med på övningen som på förhand varit mest omtalad inför mötet: Den finska uppvisningen i ”sauna diplomacy”. Tur, för det hade hans mustasch inte klarat av.
Bastuverksamheten föregicks av hårda förhandlingar. Inte mellan ministrarna, utan mellan Ville Tavio och Aftonbladets fotograf Niclas Hammarström som gärna ville få en bild inifrån själva bastun.
Där satte Tavio ner foten. Han var rädd för att bli hånad om det publicerades bilder där man bastade i badbyxor, närmast en förbrytelse i vårt östra grannland.
Men vi fick fotografera ministrarna vid bryggan, och när de tog synbarligen föga njutningsfulla dopp i det 16-gradiga vattnet mellan bastuvarven.
Där klev Ville Tavio och hans sakkunnige Tuomas Tähti ner i vattnet i bara mässingen, medan Dousa och tidigare nämnde Eric Jonson på försiktigt svenskt manér skyddade sig med badbyxor.
Kanske var det en lösning för allas bästa.
Hur mycket bastudiplomati pr-tricket gav upphov till är oklart, men ett försenat flyg gav kvartetten ytterligare en timmes bastutid, som utnyttjades till fullo.
Märkbart berörda av två timmar i värmen klev männen ut ur bastun. Visst var leendena något ansträngda, eftersvetten synlig på de ljusa skjortorna.
På promenaden upp till herrgården efter bastun passar Ville Tavio på att strö komplimanger om sin svenska ministerkollega.
– När vi hade ett första möte i Stockholm så klickade det direkt. För mig är han verkligen en bra kille, han är någon man kan lita på, och han är faktiskt väldigt lätt att ha att göra med.
Hur var det att ta en öl med honom i bastun?
– Han satt i bastun som ett proffs. I Finland säger man ibland att alla finländare klarar en riktigt het bastu, men nu kan jag säga att det gör svenskar också.
Så han skämde inte ut Sverige?
– Nej nej nej, det var som låten, ”bastubröder, det är ni som glöder”. Bra!
På väg till flygplatsen, 20.30
Benjamin Dousa har haft ett hektiskt år.
Men han har också kastat sig in i debatter. Dagen efter resan till Finland skrev han en kulturartikel om svenskhet i ljuset av debatten som följde efter Jessica Stegruds (SD) inlägg på X om Parisa Liljestrand och Lawen Redar.
Om ett år kommer han för första gången ställa upp i ett riksdagsval, och ser fram emot valrörelsen.
Du nämns allt oftare som ett tänkbart partiledarnamn, är du det?
– Jag har inget sånt intresse, utan fokuserar på att vara handels- och biståndsminister och göra det bästa för Sverige.
Men framåt, bortom det omedelbara?
– Ulf sitter säkert kvar i 30–40 år. Jag vet inte om jag är kvar i politiken då.
Är du i politiken för att stanna?
– Jag är där så länge det finns en uppgift för mig. Men jag tror det är viktigt för alla politiker, oavsett parti, att ha något att falla tillbaka på. Också att ha sociala kontakter, kompisar, utanför partiet. För mig var det alltid väldigt viktigt att ta en examen. Jag vet att om Ulf ringer mig när vi landat nu och säger att jag inte får fortsätta som minister så kan jag få ett annat jobb.
– Finns det en uppgift där jag kan göra skillnad för Sverige och Moderaterna så vill jag fortsätta, men om man bara ska sitta och förvalta, eller trycka på en knapp, då kommer jag snabbt att lämna.
Men om 30–40 år när han avgår, står du där då?
– Då finns det nog en yngre och fräschare generation som tar över.
Tydligare än så blir inte Benjamin Dousa om detta.
Vip-bilen har nått sin slutstation, Helsingfors flygplats, där det försenade Norwegianplanet ska ta oss hemåt.
Vi ber ambassadör Peter Ericson om ursäkt för att vi stulit all egentid med ministern.
Han ser inte arg ut, tvärtom, mustaschen pekar fortsatt rakt upp som en förlängning av hans diplomatiska leende.